Att skriva en årsrapport om mänskliga rättigheter

Igår överlämnade institutet Årsrapport 2024 till regeringen. Rapporten visar att mänskliga rättigheter i dagens Sverige utmanas på flera olika områden. Johanna von Bahr och Linde Lindkvist är de utredare som främst arbetat med rapporten. Här berättar de om arbetet med rapporten och vad de hoppas att den ska bidra till.

Ni har precis skrivit klart institutets årsrapport om mänskliga rättigheter i Sverige, hur skulle ni säga att utvecklingen har sett ut det senaste året?

– Under det gångna året har vi sett ett stort antal lagförslag som enskilt, och tillsammans, riskerar att gå över gränserna för mänskliga rättigheter och utmanar viktiga principer för Sverige som rättsstat. Det handlar exempelvis om vistelseförbud, anonyma vittnen, visitationszoner, preventiva tvångsmedel, polisens tillgång till biometriska uppgifter och utökade möjligheter för socialtjänsten att göra kontroller i belastningsregister. Det är svårt att överblicka vilka konsekvenser dessa reformer kommer att få, både på kort och lång sikt. Vi är också oroade över att lagstiftningsarbetet går så snabbt. Nuvarande hastighet kan innebära att riksdagen och remissinstanserna inte hinner analysera eller uppmärksamma vilka risker lagförslagen innebär för mänskliga rättigheter och rättsliga principer, säger Johanna von Bahr.

– Klimatförändringar, hot mot rättsstaten, ökad social ojämlikhet, rasism, snabb teknologisk utveckling liksom krig och konflikter innebär fortfarande stora utmaningar för skyddet av mänskliga rättigheter – både internationellt och i Sverige. Dessa utmaningar lyfte vi fram redan i förra årets rapport och de framstår som minst lika aktuella i år, säger Linde Lindkvist.

Hur har arbetet med rapporten gått till?

– Rapporten ger ett unikt helikopterperspektiv över utvecklingen på området mänskliga rättigheter i Sverige. Vi har ännu inte gjort så många egna undersökningar utan fokuserar på att föra samman information och analyser från internationella granskningsorgan, myndigheter, civilsamhälles-organisationer och forskning. Genom att integrera dessa olika perspektiv har vi kunnat skapa en rapport som både ger en aktuell överblick och pekar ut områden där förbättringar är nödvändiga, säger Johanna von Bahr.

– Rapporten speglar verkligen den bredd av kunskaper och erfarenheter som finns bland oss som jobbar på institutet, och den expertis som finns i institutets styrelse. Sedan har det varit otroligt viktigt att vi under processen gång haft en tät dialog med institutets nyligen tillsatta råd. Rådet samlar personer från det civila samhället och andra aktörers arbete för mänskliga rättigheter i Sverige. De påminner oss ständigt om rättigheternas betydelse för människors vardag och hjälper oss att inte missa viktiga perspektiv och frågor, säger Linde Lindkvist.

Vad har förvånat er mest?

– Det har förvånat oss att få känner till vad rättigheterna praktiskt innebär. Det gäller både allmänheten och skyldighetsbärare. Och oavsett om det handlar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, urfolksrättigheter, minoriteters rättigheter, eller yttrandefrihet och religionsfrihet. Många upplever att det är svårt att veta vad man egentligen har rätt till och vart man ska vända sig om man upplever att ens rättigheter inte respekteras. Tydligt att också att det saknas ett samlat strategiskt arbete för mänskliga rättigheter inom flera områden och sektorer i Sverige. Detta gör det svårt för oss, civilsamhällesorganisationer och internationella granskningsorgan att utvärdera hur väl Sverige lever upp till sina internationella förpliktelser, säger Linde Lindkvist.

Vem hoppas ni ska läsa rapporten och hur vill ni att den ska användas?

– Vi hoppas att rapporten ska läsas av en bred publik. I första hand vänder vi oss till regering och riksdag, framför allt när det gäller våra rekommendationer som finns i rapporten. Men också andra beslutsfattare, myndigheter, det civila samhället och allmänheten. Målet är att rapporten ska fungera som ett verktyg för att öka medvetenheten om mänskliga rättigheter och de utmaningar vi står inför men också att inspirera till handling och förändring, säger Johanna von Bahr.