Institutet kommenterar Sveriges första sannings- och försoningskommission

Institutet för mänskliga rättigheter har yttrat sig över betänkandet Som om vi aldrig funnits – exkludering och assimilering av tornedalingar, kväner och lantalaiset. Institutet välkomnar och stödjer samtliga förslag i sin helhet från sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.

Kommissionen tillsattes i mars 2020 och har i uppdrag att utreda den assimileringspolitik som bedrevs av svenska staten under 1800- och 1900-talen. Kommissionen ska också verka för att minoritetens historiska erfarenheter synliggörs. Syftet är att bidra till att ge minoriteten en kollektiv upprättelse, främja försoning och motverka att något liknande händer i framtiden.

Kommissionen föreslår åtgärder som syftar till bland annat insatser för en fortsatt försoningsprocess, åtgärder för att öka minoritetens inflytande och egenmakt, förslag för att förverkliga och utöka rättigheterna samt utökat nordiskt samarbete.

Anna Rosenmüller Nordlander är utredare på institutet och har tittat närmare på kommissionens betänkande och förslag.
Berätta, varför stödjer institutet samtliga förslag i sannings- och försoningskommissionen?

– För det första är en sannings- och försoningskommission ett självständigt organ som granskar historiska händelser och söker sanningen om vad som verkligen hänt, ofta under en specifik tidsperiod och i förhållande till utpekade parter. Genom att synliggöra dessa händelser kan personer som varit utsatta få upprättelse. Det kan också bidra till försoning och läkande. För det andra har kommissionen arbetat nära minoriteten och på så sätt förankrat sina förslag. Institutet bedömer utifrån det att förslagen har goda förutsättningar att synliggöra minoriteten och bidra till minoritetens egenmakt, att förverkliga och utöka rättigheterna för minoriteten samt att revitalisera språket och främja kulturen, säger Anna Rosenmüller Nordlander.

– Institutet delar också kommissionens bedömning att det är regeringen, i egenskap av skyldighetsbärare, som bär ansvaret för det fortsatta arbetet och vi understryker vikten av att regeringen omhändertar och genomför kommissionens förslag i samråd med minoriteten. Vi menar att detta är en förutsättning för den fortsatta försoningsprocessen.

Vilken fråga ser institutet som högst prioriterad i det fortsatta arbetet för upprättelse och försoning för tornedalingar, kväner och lantalaiset?

– Det går inte att lyfta ut en enskild fråga som mer viktig än någon annan utan det kommer att vara avgörande att samtliga rekommendationer genomförs för att säkerställa rättigheterna för minoriteten, bygga upp deras förtroende för statliga institutioner och uppnå försoning.

Läs hela remissvaret Länk till annan webbplats.