Barn bör inte sättas i fängelser

Efter sommaren ska riksdagen rösta om huruvida barn ska sättas i fängelse. Men kriminalvården saknar rimliga förutsättningar att klara uppdraget. Det finns flera starka skäl att avvisa det här förslaget, skriver Fredrik Malmberg.

När barn döms för att ha begått all varliga brott krävs åtgärder. Men åtgärderna måste vara effektiva och respektera mänskliga rättigheter. I höst väntas riksdagen fatta beslut om att en fängelselag för unga ska införas och ersätta den nuvarande lagen om sluten ungdomsvård. Det innebär att barn mellan 15 och 17 år sätts i fängelse i stället för att frihetsberövas på slutna ungdomshem.

Flera partier i regeringsunderlaget, men även Socialdemokraterna, vill dessutom sänka straffbarhetsåldern så att ännu yngre barn kan sättas i fängelse. Det handlar om barn i 13–14-årsåldern som normalt går i årskurs 7 eller 8.

Kriminalvården och anstalterna är dock inte anpassade för barn. Kompetenser saknas också. Det är bakgrunden till att regeringen kan tvingas lätta på regelverket, en utredning har fått i uppdrag av regeringen att senare i
höst föreslå ändringar i skollagen som innebär att Kriminalvården inte ska behöva leva upp till de krav som skolplikten ställer. Det föreslås också bli tillåtet för Kriminalvården att undervisa barnen genom distansundervisning.

Distansundervisning innebär att barn kan få titta på filmer eller studera böcker på egen hand utan att direktkommunicera med en lärare. För ingen annan elevgrupp i Sverige tillåts sådana undantag från skolplikten eller
så undermåliga undervisningsförhållanden. Erfarenheterna från pandemin är entydiga: det är en metod som är dömd att misslyckas för barn med stora behov av stöd.

En färsk rapport från Brottsförebyggande rådet visar att barn som begått allvarliga brott i ung ålder i stor utsträckning lever under sämre socioekonomiska förhållanden. Barnen har ofta själva varit utsatta för brott och många har föräldrar som är frånvarande eller inte har tillräcklig kapacitet. I rapporten beskrivs hur kriminella nätverk kan erbjuda ett sätt att komma bort från utanförskap, skol misslyckanden och ibland även en problematisk hemmiljö präglad av missbruksproblem eller våld.

Sveriges konventionsåtaganden om mänskliga rättigheter och barnkonventionen som är svensk lag, ställer krav på att syftet med frihetsberövande av barn måste handla om återanpassning och att ge barnet stöd som minskar risken för en framtida negativ utveckling. Rätten till utbildning gäller också utan åtskillnad, även för frihetsberövade barn. Studier
och erfarenheter från andra länder visar att placering av barn i fängelser motverkar återanpassning till samhället, ökar risken för skador och därmed även för fortsatt brottslighet.

Tidpunkten för en reform som sätter barn i fängelse är dessutom sällsynt illa vald. Kriminalvården har redan nu svårt att klara sitt grunduppdrag på grund av hög beläggning och tilltagande problem med hot och våld. Kriminalvården bryter mot lagkravet om att barn i häkte ska ha tillgång till fyra timmars isole-
ringsbrytande åtgärder varje dag. Ett lagkrav som infördes efter kritik från FN:s tortyrkommitté och Barnombudsmannen. Kriminalvården förmår inte heller upprätthålla ett återfallsförebyggande arbete för unga intagna (18–
20 åringarna).

Jag föreslår riksdagen att:

1. Avvisa förslaget om att sätta barn i fängelse. Kriminalvården saknar rimliga förutsättningar att klara uppdraget.
2. Avstå från att sänka straffbarhetsål dern. Remissinstanserna har unisont avrått, likaså experterna i FN:s barnrättskommitté.
3. Se över det straffrättsliga systemet för barn och unga. Det kan finnas skäl att flytta den slutna ungdomsvården, kanske till en helt ny myndighet med rimliga förutsättningar. Det finns i dag brister i den slutna ungdoms-
   vården, skolverksamheten får dock goda omdömen och där är inga av de speciallösningar som nu bereds för Kriminalvården aktuella.
4. Besluta om den nationella strategin för att förebygga våld mot barn. Förebygg att barn utsätts för våld genom till exempel grooming av barn till kriminella nätverk. En nationell strategi med tvingande regler skulle skärpa kraven på att statliga myndigheter och kommuner arbetar tillsammans på ett heltannat sätt än i dag och de åtgärder som sätts
   in ska vara underbyggda.
5. Säkerställ skolgången för barn i samhällsvård. Det finns betydande brister i hur samhället följer upp och säkerställer skolgången för barn som är omhändertagna. Utredningen ”För barn och unga i samhälls-
   vård” har lagt flera förslag till åtgärder som väntar på beslut.

Fredrik Malmberg, direktör Institutet för mänskliga rättigheter