FN granskar Sverige för rasdiskriminering - många vittnar om ett försämrat läge
Publicerad 26 augusti 2025
Rapportförfattarna Alina Anderberg och Ida Gunge
Hatbrott som inte utreds. Undertoner i den politiska debatten riskerar att normalisera rasism både på nätet och ute i samhället. Ungdomar som dagligen möts av rasism i skolan. Det är några av de bilder som träder fram i Institutet för mänskliga rättigheters rapport till FN.
När Sverige i november ska granskas av FN:s kommitté mot rasdiskriminering är Institutets alternativa rapport ett centralt underlag. Den visar att många som utsätts för rasism i Sverige i dag upplever en allvarligt försämrad situation – och att tilliten till rättsstaten minskar.
– Det finns ett väldigt samstämmigt budskap från rättighetsbärare och civilsamhället: utvecklingen går åt fel håll, säger Ida Gunge, som tillsammans med Alina Anderberg arbetat med att ta fram rapporten.
Försenad granskning – i ett förändrat läge
Det har gått mer än två år sedan Sverige skickade in sin rapport till FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD). Granskningen har försenats från FN:s håll (bland annat på grund av pandemin). Därför har mycket hunnit förändras i Sverige, både politiskt och i människors vardag.
– Många grupper upplever en tydlig försämring, och det gör vårt arbete extra viktigt just nu. Vår rapport ska ge en aktuell och oberoende bild av hur situationen ser ut i Sverige i dag, säger Alina.
Bygger på många dialoger
För att få en bred och förankrad bild har vi samtalat med både organisationer, enskilda rättighetsbärare, forskare och myndigheter. Vi har också genomfört en särskild dialog för att lyfta ungdomars perspektiv.
– Vi har fått in väldigt mycket starkt material. Det svåraste har varit att välja ut vad vi skulle lyfta i rapporten – FN har ett strikt sidantal, så vi har fått begränsa oss trots alla brännande frågor, berättar Ida.
En växande normalisering
Bilden som framträder är oroande. Många upplever att rasismen har blivit mer öppen och mer accepterad – särskilt bland unga.
– Ungdomar vittnar om en ökad rasism på nätet. Rasistiska glåpord och uttryck har blivit normaliserade, och det påverkar också hur man behandlas i skolan, säger Alina. Flera grupper beskriver hur hat mot en grupp ofta spiller över på andra – vilket gör att fler känner sig utsatta, även om de drabbas på olika sätt.
– Många vi pratat med säger att de inte anmäler hatbrott längre, för att det ändå inte leder till något. Det är ett stort problem när tilliten till samhället urholkas, säger Ida.
Rekommendationer till regeringen
Rapporten innehåller en rad rekommendationer, framför allt riktade till regeringen och spänner över flera områden:
- Vården: Motverka kränkande bemötande och säkerställ rätten till hälsa för alla utan diskriminering.
- Skolan: Bekämpa rasism mer effektivt och säkra rätten till utbildning för alla barn.
- Jämlikhetsdata: Bättre insamling och användning av data för att synliggöra och åtgärda strukturell ojämlikhet. Det är också viktigt att insamling av data genomförs i nära dialog och med respekt för de grupper som berörs.
- Migranters rättigheter: säkerställa att migranter har tillgång till sina mänskliga rättigheter i ljuset av flera lagförändringar som genomförts i snabb takt.
- Rättsväsendet: Fler åtgärder mot hatbrott, prioritera förebyggande och tillitsskapande arbete.
- Det offentliga samtalet: Vidta omedelbara åtgärder för att motverka och ta avstånd från främlingsfientlig retorik och rasistisk hatpropaganda, inte minst inför det svenska valet.
Vad händer nu?
FN:s kommitté väntas lämna sina rekommendationer i slutet av november eller början av december. Då hoppas vi att regeringen tar frågorna vidare.
– Ett första steg för att börja omhänderta rekommendationerna skulle kunna vara att regeringen håller ett sakråd med de grupper som är utsatta för rasism. Det finns i dag ingen systematisk uppföljning av FN:s kritik – det måste förändras, säger Alina.
Institutet kommer att lyfta frågorna i sin årsrapport, under MR-dagarna i höst och i fortsatta möten med både rättighetsbärare och skyldighetsbärare.
– Nu behöver regeringen se till att FN:s rekommendationer inte bara blir ett dokument i en hylla. De ska bidra till verklig förändring. Vi som institut för mänskliga rättigheter står beredda att stötta regeringen i det arbetet, avslutar Ida och Alina.
Skriv ut