Förtroendet för lagstiftnings­processen riskerar att raseras

När regeringen tar fram lagförslag saknas ofta tillräckliga analyser av hur de påverkar mänskliga rättigheter och risken för diskriminering. Det gör det svårare att i tid upptäcka problem och att öppet väga olika intressen mot varandra. Konsekvensen blir en ökad risk för att nya lagar strider mot både grundlagen och Sveriges internationella åtaganden. Det framgår på DN-debatt idag i en artikel skriven av diskrimineringsombudsman Lars Arrhenius och Fredrik Malmberg direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.

Enligt regeringsformen ska regeringen hämta in nödvändiga upplysningar och yttranden från berörda myndigheter innan ett förslag läggs fram. Syftet är att förslagen ska vara allsidigt belysta och att konsekvenserna så långt som möjligt klarläggs. Enligt Regeringskansliets anvisningar höjer detta kvaliteten i regeringens och riksdagens arbete och stärker demokrati, rättssäkerhet och effektivitet.

Men både DO och institutet för mänskliga rättigheter konstaterar allt större brister i hur regeringen bereder lagförslag, allt från utredningsdirektivens utformning till hur remissinstansernas synpunkter hanteras. Det finns flera aktuella exempel på detta:

• Förslaget om vandelkrav för uppehållstillstånd är ett exempel. Det bygger på bedömningar av personers livsstil, umgänge och yttranden, vilket väcker frågor om rättssäkerhet och likabehandling.
• I frågan om ett nationellt tiggeriförbud ansåg utredaren att ett sådant förbud inte behövs och kan strida mot mänskliga rättigheter, men var ändå tvungen att föreslå det.
• Förslaget om bidragstak lades fram trots att utredaren bedömde att det strider mot barnkonventionen.

Detta visar på ett växande avstånd mellan rättsliga bedömningar och politiska beslut.

Läs hela artikel på DN-debatt (länk) Länk till annan webbplats.