Rasismen blir alltmer normaliserad i Sverige – politiker måste ta större ansvar

Situationen har försämrats sedan 2018 då Sverige senast granskades av FN:s rasdiskrimineringskommitté, skriver Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.

Rasismen lever inte i skymundan i Sverige. Den har normaliserats i samhället och präglar många människors vardag, inte minst barns och ungas.

FN:s rasdiskrimineringskommitté riktade den 5 december tydliga rekommendationer till den svenska staten. Kommittén varnar bland annat för att politiska förslag om säkerhetszoner – där polisen får utökade befogenheter att visitera och kontrollera personer utan konkret misstanke om brott – innebär en stor risk för rasprofilering: att myndigheter eller polis genomför kontroller baserat på hudfärg eller etnisk bakgrund snarare än faktisk misstanke.

Nu behövs konkreta åtgärder mot den rasism som finns i Sverige. Både effektiva mekanismer som skyddar människor mot rasism och att politiker på alla nivåer tar ansvar för att stoppa normaliseringen av hatpropaganda och rasistiska uttryck.

FN:s konvention mot rasdiskriminering fyller i år 60 år. Sverige är förpliktat att motverka rasism i lagstiftning, policy och praktik. För drygt två veckor sedan granskades Sverige av FN:s rasdiskrimineringskommitté. Institutet för mänskliga rättigheter deltog under granskningen i Genève med vittnesmål från över 90 personer. Berättelserna är samstämmiga: rasismen upplevs som normaliserad och situationen har försämrats sedan 2018 då Sverige senast granskades.

Visst har regeringen tagit viktiga initiativ för att få bukt med den rasism som förekommer i landet. Sanningskommissionen för urfolket samerna samt sanningskommissionen om statens övergrepp mot tornedalingar, kväner och lantalaiset är betydelsefulla steg för att synliggöra historiska kränkningar. Regeringens nationella handlingsplan mot rasism och hatbrott är också bra. Men den har tagits fram utan tillräckligt inflytande från de mest berörda, och den ser framför allt rasism som ett problem hos enskilda personer – inte som något som finns i samhällets strukturer.

FN uppmanar därför Sverige att se till att civilsamhället och de som är mest utsatta verkligen får vara med och påverka. Åtgärder som inte bygger på faktiska erfarenheter och kunskaper hos dem som utsätts för rasism riskerar att bli ineffektiva och i värsta fall motverka sitt syfte.

Statistik från Brottförebyggande rådet visar att mer än hälften av alla hatbrott i Sverige har rasistiska motiv, men bara omkring sex procent klaras upp. Många av dem vi träffade under granskningen avstår från att anmäla eftersom kränkningarna har blivit en del av deras vardag. Flera beskriver hur de döljer sin identitet av rädsla för trakasserier, något som innebär oacceptabla inskränkningar i grundläggande rättigheter som religionsfrihet och rätten till kultur. FN understryker att staten måste garantera effektivt skydd mot hatbrott och hatpropaganda, i enlighet med konventionens krav.
Barn och unga är särskilt utsatta. I skolan förekommer glåpord, trakasserier och exkludering, ibland även från vuxna. Ungdomar som deltog i granskningen beskrev att när vuxna är passiva signalerar de att rasism är accepterat. Vuxna måste våga bryta tystnaden, annars lämnas unga ensamma med sina upplevelser.

Även på nätet möter barn rasistiskt och främlingsfientligt innehåll som normaliseras genom både memes – humoristiska bilder eller videor som sprids snabbt och brett – och riktade kampanjer.

FN rekommenderar att Sverige vidtar åtgärder mot hatbrott i skolan samt säkerställer trygga sätt för barn och föräldrar att anmäla rasistiska händelser.

FN:s kommitté uttrycker också tydlig oro över flera lagförslag och politiska reformer i Sverige som de anser kan få diskriminerande effekter. Det handlar bland annat om förslaget att införa bristande vandel som grund för utvisning samt säkerhetszoner där vuxna och barn kan visiteras utan konkret brottsmisstanke. Kommittén rekommenderar Sverige att genomföra en systematisk, människorättsbaserad granskning av dessa och flera andra reformer för att säkerställa att det inte uppstår diskriminerande effekter.

Rasism och kommentarer med rasistiska inslag har blivit vanligare i medier, på nätet och i offentliga diskussioner mellan människor. Det bidrar till att rättfärdiga hat, hot och våld och är extra allvarligt när Sverige nu går in i ett valår.

Offentliga uttalanden som målar ut hela grupper som problem bidrar till ett samhällsklimat där rasism normaliseras och strider mot de mänskliga rättigheter som Sverige har förbundit sig att följa. Det är mot den bakgrunden FN rekommenderar att regeringen måste göra mer för att motverka rasistisk retorik och hatpropaganda.

Det behövs åtgärder för att förebygga och bekämpa den rasism som försämrar och försvårar människors liv. Det handlar om människor som nekas sina grundläggande rättigheter enbart på grund av etnicitet, religion eller hudfärg. Ska Sverige leva upp till sina åtaganden enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention måste rekommendationerna omsättas i handling.

Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter