Sverige och FN:s granskning, vad accepterades – och vad noterades?

En av våra särskilt prioriterade rekommendationer handlar om att uppdatera den nuvarande strategin för mänskliga rättigheter samt att ta fram en handlingsplan för ett effektivt genomförande. Denna rekommendation har Sverige dock bara noterat och i stället accepterat en relaterad rekommendation om att fortsätta stärka genomförandet av den nationella strategin för mänskliga rättigheter som antogs 2016.

Även om regeringen har valt att endast notera rekommendationen om en ny strategi ser vi det som ett framsteg att Statskontoret nu har ett uppdrag att följa upp strategin från 2016. Vi välkomnar initiativet och betonar samtidigt behovet av en ny långsiktig strategi – som beslutas av riksdagen och tas fram i nära samarbete med civilsamhället, rättighetsbärare, oss och andra berörda aktörer.

(Rekommendation 24.61 i Report of the UPR Working Group)

Faktablad med rekommendationer: Sweden needs a new human rights strategy and action plan pdf, 199 kB.

Vi välkomnar att Sverige accepterar den första delen av rekommendationen om att säkerställa att lagstiftningen är förenlig med FN:s deklaration om urfolks rättigheter (urfolksdeklarationen). Att använda urfolksdeklarationen som systematiskt verktyg utgör ett viktigt steg för att främja säkerställandet av samers rättigheter i Sverige, och bidrar till att främja det samiska folkets möjligheter att behålla och utveckla sitt eget kultur- och samfundsliv, som regeringsformen anger (1 kapitlet 2 § 6 stycket i regeringsformen).

Det är dock bekymmersamt att Sverige endast noterar den delen av rekommendationen som rör urfolksrättens princip om fritt och informerat förhandssamtycke (Free, Prior, and Informed Consent, FPIC). Inflytandefrågorna är centrala i urfolksrätten, och kopplar till rätten till självbestämmande och icke-diskriminering. I internationella granskningar av Sveriges efterlevnad av mänskliga rättigheter har Sverige återkommande fått kritik för samiska gruppers bristande inflytande i beslut som berör framför allt traditionella samiska marker, även efter att konsultationslagen trätt i kraft 2022. I förarbetena till konsultationslagen angavs också att befintlig lagstiftning inte var tillräcklig för att tillgodose de krav på inflytande som finns i rekommendationer avseende Sveriges internationella åtaganden (regeringens proposition "En konsultationsordning i frågor som rör det samiska folket", 2021/22:19 sidan 29).

Konsultationslagens förfarande är enligt regeringens kommentar till rekommendationen en särskild form av konsultation som bygger på FPIC, och av propositionen framgår att rätten att konsulteras ska inte endast innebära en rätt att höras eller involveras utan den ska medföra en reell möjlighet att påverka (proposition 2021/22:19 s. 128). Lagen ska utvärderas efter några år, bland annat utifrån dess syfte att främja det samiska folkets inflytande över sina angelägenheter, i förhållande till ordinarie samrådsprocesser. Vid utvärderingen är det enligt propositionen också lämpligt att undersöka vad FPIC-principen innebär för den svenska statens relation till samerna i ljuset av konsultationsordningen. Att endast notera skrivningen om FPIC skapar därmed otydlighet om avsikten att på ett strukturerat sätt använda urfolksdeklarationen som verktyg. Vi anser också att hållningen inte tar fasta på den normutveckling som skett på urfolksrättens område sedan 2007.

(Rekommendation 24.264 Report of the UPR Working Group)

Faktablad med rekommendationer: Indigenous Sami human rights pdf, 254 kB.

Ytterligare en av våra prioriterade rekommendationer är att regeringen ska säkerställa att de förslag som lämnats av Sanningskommissionen för det samiska folket samt Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset tas på allvar och genomförs på lokal, regional och nationell nivå och, i samråd med dessa minoriteter.

Dock har Sverige endast noterat rekommendationerna om den samiska sanningskommissionen med motiveringen att regeringen inte kan upprätta en plan för genomförandet innan sanningskommissionen har lämnat sin rapport.

Däremot välkomnar vi att Sverige har accepterat rekommendationerna som berör Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Regeringen skrev i en kommentar att den avsatt medel för det löpande arbetet med försoningsprocessen och är fast besluten att säkerställa att försoningsprocessen sker i nära dialog med minoriteten. De hänvisade också till att Länsstyrelsen i Norrbottens län har fått i uppdrag att stödja statens pågående försoningsarbete med tornedalingar, kväner och lantalaiset i länet och att Länsstyrelsen även ska arbeta för att öka kunskapen om den historiska behandlingen av tornedalingar, kväner och lantalaiset i länet. Vi anser dock att det fortfarande saknas viktiga strukturella och långsiktiga åtgärder såsom en formell ursäkt, främjande av språk samt återbördande av kvarlevor, trots att det har gått nästan två år efter att rekommendationerna från Sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset presenterades.

(Rekommendationerna 24.267 och 24.276)

Faktablad med rekommendationer: The Truth and Reconciliation Commission for Tornedalians, Kvens, and Lantalaiset pdf, 203 kB.

Sverige har accepterat rekommendationen om att öka åtgärderna för att skydda personer med funktionsnedsättning från hatbrott. Vi ser positivt på detta och framhåller att en viktig åtgärd vore att utreda möjligheten att låta hatbrottsbestämmelserna även omfatta personer med funktionsnedsättning.

Vi välkomnar även att Sverige accepterat att fortsätta insatserna för att uppnå jämlika levnadsvillkor och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning, bland annat genom inkluderande policyer inom sysselsättning, hälso- och sjukvård samt utbildning.

Vi är dock bekymrade över att Sverige endast noterade rekommendationen om att se över befintlig nationell lagstiftning för att åtgärda systematiska, intersektionella och strukturella hinder som personer med funktionsnedsättning möter. Regeringen menar att strategin för systematisk uppföljning av funktionshinderpolitiken gör det möjligt att följa utvecklingen och att bedöma om de åtgärder som genomförts bidrar till att uppfylla funktionsrättskonventionen (CRPD). Dock ser vi att det kvarstå ett behov av en systematisk översyn av svensk lagstiftning utifrån kraven i funktionsrättskonventionen och funktionsrättskommitténs rekommendationer. En sådan översyn bör även omfatta åtgärder för att undanröja systematiska, intersektionella och strukturella hinder som personer med funktionsnedsättning möter i Sverige.

(Rekommendationerna 24.262, 24.260 och 24.59)

Faktablad med rekommendationer: Persons with disabilities insufficiently protected against hate crime pdf, 294 kB.

Sverige fick nio rekommendationer om att ratificera det tredje tilläggsprotokollet till barnkonventionen. Protokollet ger barn möjlighet att lämna in klagomål internationellt och gör det möjligt att pröva enskilda fall.

Sverige accepterade inte de rekommendationer som direkt uppmanar till ratificering, utan endast de som handlar om att fortsätta överväga frågan. I sin kommentar skriver regeringen att en ratificering inte skulle ge barn i Sverige bättre möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda i praktiken. Regeringen hänvisar bland annat till de långa handläggningstiderna hos FN:s barnrättskommitté. Den menar också att fokus i stället bör ligga på att stärka de rättsmedel som finns nationellt (se regeringens kommentar till rekommendation 24.26).

Flera stater, civilsamhället, vi och utredningen om barns möjligheter att utkräva sina rättigheter (se betänkande SOU 2023:40) har starkt rekommenderat en ratificering. Utredningen lyfte att möjligheten att få ett klagomål prövat av barnrättskommittén får särskilt stor betydelse för ett enskilt barn i situationer när nationella rättsmedel saknas eller anses vara otillräckliga. Den blir då den yttersta garanten för att barn får en prövning av en påstådd rättighetskränkning.

(Se bland annat rekommendation 24.27, 24.31 och 24.32),

Sverige fick sju rekommendationer angående ILO-konventionen om våld och trakasserier i arbetslivet (nr 190). Sverige har accepterat de som uppmanar till att överväga att ratificera men har endast noterat de som direkt uppmanar till att ratificera. I en kommentar skriver Sverige att frågan bereds inom Regeringskansliet. Vi anser att Sverige bör ratificera konventionen och har bland annat tillstyrkt förslaget i ett remissyttrande.

(Rekommendationerna 24.12-24.18)

Vi välkomnar att Sverige åtar sig att säkerställa full respekt för migranters och asylsökandes rättigheter, i enlighet med internationella åtaganden, särskilt vad gäller tillgång till rättvisa processer, skydd mot godtyckligt frihetsberövande och rätten till familjeåterförening. Detsamma gäller rekommendationen om att säkerställa att alla individer, oavsett migrationsstatus, ges faktisk tillgång till grundläggande offentliga tjänster, inklusive hälso- och sjukvård, i full överensstämmelse med internationella människorättsförpliktelser.

(Rekommendationerna 24.309 och 24.161)

Sverige har accepterat rekommendationen om att anta rättsliga åtgärder och policys för att förbjuda, utreda och lagföra teknikrelaterat könsbaserat våld. Detta inkluderar krav på att utveckla lämpliga och effektiva mekanismer för ansvarsutkrävande för sociala medieplattformar och andra teknikföretag, med fokus på att säkerställa företagens transparens och åtgärder för gottgörelse. Vi välkomnar detta som ett viktigt steg i arbetet mot digitalt våld.

Vi välkomnar också att Sverige åtar sig att fortsätta insatserna för att bekämpa våld i hemmet, särskilt genom att utöka tillgången till rättshjälp, i enlighet med bestämmelserna i Istanbulkonventionen.

Däremot har Sverige endast noterat rekommendationen om att säkerställa tillgången till specialiserade, inkluderande och tillgängliga skyddade boenden för offer och överlevare av könsbaserat våld. Regeringen hänvisar till nya regler från 2024 som kräver att skyddade boenden ska vara tillräckligt bemannade och anpassade för barn, samt till myndighetsuppdrag och statsbidrag riktade till kommuner, regioner och civilsamhälle som syftar till att stärka deras arbete inom området. Vi anser dock att dessa åtgärder inte är tillräckliga för att säkerställa tillgången till specialiserade, inkluderande och tillgängliga skyddade boenden.

(Rekommendationerna 24.218, 24.226 och 24.217)

Sverige har accepterat en rekommendation om att avskaffa användningen av isolering, särskilt när det gäller minderåriga. Vi är dock bekymrade över att Sverige endast noterar rekommendationen om att helt förbjuda användningen av isolering av barn. Regeringen hänvisar till att man redan har genomfört lagändringar som innebär att en person under 18 år som misstänks för att ha begått ett brott och som är häktad har rätt att vistas med personal eller någon annan i minst fyra timmar varje dag. Kriminalvårdens statistik visar dock att kravet på fyra timmars isoleringsbrytande åtgärder endast upprätthålls i 57% av fallen (Kriminalvårdens årsredovisning 2024, s. 52). FN:s tortyrkommitté uppmanade år 2021 Sverige att förbjuda isolering av minderåriga.

Även FN:s barnrättskommitté och FN:s funktionsrättskommitté har uppmanat Sverige att införa ett uttryckligt förbud mot isolering och avskiljningar av barn i alternativa omvårdnadsmiljöer. Vi är bekymrade över att regeringen har gått i motsatt riktning och utökat möjligheten till avskiljning vid de särskilda ungdomshemmen.

(Rekommendationerna 24.145, 24.234)

Vi välkomnar åtaganden om att förbättra skyddet för hbtqi-personers rättigheter ytterligare genom att helt förbjuda omvändelsesterapi och möjliggöra tillgång till hälso- och sjukvård för alla hbtqi-barn samt respektera intersexbarns rätt till självbestämmande och att förbjuda medicinskt onödiga operationer.

(Rekommendationerna 24.287, 24.288 och 24.289).

Sverige har endast noterat rekommendationen om att ändra diskrimineringslagen så att den fullt ut omfattar flera och överlappande former av diskriminering. I en kommentar skrev de att Diskrimineringsombudsmannens uppdrag omfattar flera former av diskriminering. Det är beklagligt eftersom diskrimineringslagen inte är heltäckande. Enskilda har ett svagare skydd mot diskriminering i kontakter med vissa offentliga myndigheter än med andra. Resultatet blir att skyddsnivån enligt lagen varierar mellan olika delar av den offentliga förvaltningen.

(Rekommendation 24.94)

Vi välkomnar att Sverige har accepterat att säkerställa att lagstiftning om hemlig och förebyggande övervakning tillämpas på ett sätt som fullt ut garanterar skyddet av rätten till privatliv. Detta ska även ske med hänsyn till proportionalitet och kumulativ effekt av åtgärderna.

(Rekommendation 24.162)

Bland våra prioriterade rekommendationer finns också åtgärder för att bekämpa rasism och hatbrott. Vi välkomnar att Sverige har accepterat rekommendationer om att:

• Stärka insatserna för att motverka alla former av diskriminering, särskilt med koppling till ras, etnicitet och ursprung, genom inkluderande åtgärder (rekommendation 24.99).
• Fokusera ytterligare på förebyggande arbete, uppföljning och åtgärder mot diskriminering, trakasserier och hatpropaganda, inklusive fall som sker inom utbildningsinstitutioner (rekommendation 24.107).
• Säkerställa att lagstiftning och brottsbekämpning är tillräckliga för att hantera ökande hatbrott, inklusive mot samer, antisemitism och islamofobi (rekommendation 24.109).
• Fortsätta arbetet med att bekämpa varje uttryck för hat, både på nätet och offline, som grundar sig på etnicitet eller religion (rekommendation 24.113).
• Utveckla heltäckande åtgärder för att bekämpa, utreda och bestraffa hatpropaganda, relaterade brott samt alla former av rasistisk eller religiös diskriminering, särskilt sådan som riktar sig mot muslimer, romer, judar och personer med afrikanskt ursprung (rekommendation 24.118.)

Vi välkomnar att Sverige har accepterat tre rekommendationer om att säkerställa oberoende, brett mandat, befogenheter och resurser för Institutet för mänskliga rättigheter i Sverige. Vi ser också positivt på att regeringen ska dra nytta av vår expertis för att ytterligare stärka Sveriges åtagande att uppfylla sina skyldigheter inom mänskliga rättigheter.

Dock har Sverige endast noterat rekommendationen om att säkerställa konstitutionellt skydd för Institutet för mänskliga rättigheter. Regeringen kommenterade att den svenska regeringsformen redan skyddar förvaltningsmyndigheternas oberoende genom att begränsa riksdagens och regeringens befogenheter att ingripa i beslut av självständiga myndigheter. Det framhölls också att den särskilda lagen om Institutet för mänskliga rättigheter ger ett särskilt starkt oberoende och att vi som institut ackrediterats med A-status av the Global Alliance of National Human Rights Institutions. (GANHRI).

(Rekommendationerna 24.77, 24.78, 24.79 och 80)

Det är viktigt att det sker en systematisk uppföljning av hur Sverige genomför rekommendationerna. I det arbetet är samverkan med civilsamhället och oberoende aktörer så som Institutet för mänskliga rättigheter viktigt för att öka transparensen och möjliggöra ansvarsutkrävande. En sådan samverkan saknas i dag, vilket gör det svårt att bevaka det arbete som utförs.

Sverige har också fått rekommendationer om att inrätta en nationell mekanism för genomförande, rapportering och uppföljning av rekommendationer om mänskliga rättigheter. Dessa noterades dock endast av Sverige. Vi har tidigare lyft behovet av en systematisk och tydlig hantering av de rekommendationer som Sverige får från internationella granskningsorgan, inklusive UPR-rekommendationer. Sverige fick även efter den förra granskningen i FN:s råd för mänskliga rättigheter en uppmaning av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Sverige att inrätta en nationell mekanism för att åtgärda detta.

(Bland annat rekommendation 24.82).