"Varje hatbrott är ett hot mot hela samhällsbygget"

När Sverige 2015 fick kritik från FN för sitt arbete mot hatbrott blev det startskottet för ett mer strukturerat arbete inom Polismyndigheten. Polisregion Väst bildade ett råd för att bekämpa hatbrott. Rådet är en plattform för samverkan mellan polis och civilsamhälle som i dag är en viktig del av polisens demokratiarbete.

Hur kom rådet till?

Rådet startade 2016 i direkt anslutning till att Sverige fick FN-kritik. Polisen fick då ett regeringsuppdrag att förbättra arbetet mot hatbrott. I polisregion Väst såg vi snabbt behovet av att samverka strukturerat med civilsamhället, något som tidigare saknades. Dåvarande regionpolischefen Klas Friberg satte tonen genom att själv ta ordförandeskapet. Det gav frågan tyngd och signalerade att detta var en strategisk prioritet.

Hur arbetar rådet i dag?

Vi har gått från sex rådsmedlemmar till drygt tolv. Rådet speglar diskrimineringsgrunderna och består av representanter som är ordförande i sina respektive organisationer. Vi träffas fyra gånger per år, och vi beslutar tillsammans vilka teman vi ska arbeta med. Det handlar inte om enkla möten, vi har byggt upp en kultur av förtroende där vi kan ta i svåra frågor.

Vilka faktorer gjorde att arbetet kunde starta och bli långsiktigt?

Det avgörande var den strategiska påtryckningen utifrån, först från FN sedan regeringen och därefter från Polismyndighetens ledning. Dessutom hade vi en regionledning som prioriterade frågan och såg värdet i att arbeta långsiktigt. Vi har också haft låg personalomsättning, vilket gett kontinuitet och möjliggjort utveckling över tid.

Under ett av era möten tog ni till exempel upp frågan om rasprofilering, hur gick det samtalet?

Det var en fråga som funnits på bordet länge. När vi till slut tog i den byggde vi mötet kring ett panelsamtal med olika perspektiv, vilket skapade utrymme för en öppen dialog. Det blev stundtals skarpt, men också väldigt konstruktivt. Det samtalet hade inte gått att genomföra utan den tillit som byggts upp under många år.

Vad har ni sett för resultat?

De långsiktiga vinsterna börjar synas nu, tio år in i arbetet. Förtroendet mellan polis och civilsamhälle har stärkts betydligt. 2016 var det till exempel flera rådsmedlemmar som inte kunde berätta offentligt att de deltog i samverkansmöten med polisen, men nu är det inte längre ett problem. Polisen får också en enorm kunskapsboost av mötena, vilket stärker både det utredande och det förebyggande arbetet.

Vad krävs för att fler polisregioner ska kunna arbeta som ni?

Det viktigaste är att avsätta resurser för det. Vi har två heltidsanställda samordnare som kan fokusera på samverkan och kompetenshöjning. Utan dem går det inte. Sen behövs ett tydligt yttre tryck från regeringen eller myndighetsledningen för att frågan ska prioriteras långsiktigt.

Varför är det förebyggande arbetet så viktigt?

För att de till synes små händelserna, de som ofta går under radarn, tillsammans förskjuter samhällets värderingar och hotar våra demokratiska grundprinciper. Varje hatbrott är ett angrepp på en persons grundlagsskyddade rättigheter och därmed ett hot mot hela samhällsbygget. Därför måste vi ta det på största allvar och arbeta både förtroendeskapande och förebyggande.