Samers mänskliga rättigheter skyddas i internationella överenskommelser och regeringsformen

Skyddet av det samiska folkets markrättigheter och säkerställandet av deras rätt till självbestämmande, inflytande och delaktighet brister. Det har såväl internationella expertorgan, människorättsorganisationer som Institutet för mänskliga rättigheter konstaterat i en lång rad rapporter. Klimatförändringarna och klimatomställningen förstärker dessa brister.

Skyddet av samernas rättigheter som folk framgår av regeringsformen. Där anges att det “Samiska folkets och etniska, språkliga och religiösa minoriteters möjligheter att behålla och utveckla ett eget kultur- och samfundsliv ska främjas.” (Institutets kursivering.)

Samerna är också ett erkänt urfolk i Sverige. Som urfolk skyddas samers rättigheter av en rad internationella konventioner som är bindande för Sverige och rättigheterna uttrycks i FN:s deklaration om urfolks rättigheter. Det handlar exempelvis om rätten till självbestämmande, inflytande och delaktighet, kontroll över mark och naturresurser, samt skydd av sin kultur och sina språk. Sverige har ställt sig bakom urfolksdeklarationen, som i centrala delar utgör bindande internationell sedvanerätt. Regeringen åtog sig ifjol i FN:s råd för mänskliga rättigheters så kallade allmänna ländergranskning (UPR) att säkerställa att svensk lagstiftningen är förenlig med deklarationen.

Läs mer om UPR-rekommendationerna

Samerna i Sverige är, liksom de flesta andra urfolk, en minoritet. De har erkänts som en av våra fem nationella minoriteter, vars rättigheter skyddas av Europarådets ramkonvention om nationella minoriteter och av minoritetslagen.

Specifika rättigheter för urfolk och nationella minoriteter syftar till att utjämna förutsättningarna så att dessa grupper har lika tillgång till sina rättigheter som majoritetsbefolkningen, exempelvis rätt till kultur, språk och inflytande.

Det betyder att man måste se till minoritetens förutsättningar, i kontrast till idén om att icke-diskriminering handlar om att alla ska behandlas lika. I urfolksrättens kärna ligger dels en historisk kontext av övergrepp och marginalisering, dels ett erkännande av att urfolks förutsättningar, traditioner och levnadsmönster skiljer sig från det omgivande majoritetssamhällets. Urfolksrätten ger en rätt att vara olik.

Artikel 27 i FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) är en viktig internationell bestämmelsen i sammanhanget. Artikeln skyddar samers rätt att utöva sin kultur. Enligt internationella och nationella avgöranden utgör renskötsel en del av den samiska kulturen som omfattas av bestämmelsens skydd.

"det faktiska skyddet för samisk markanvändning och möjligheten för samer att utöva inflytande över beslutsprocesser kopplat till mark är starkt begränsad."

Samisk markanvändning: renskötsel, jakt och fiske

Renskötselområdet är idag kraftigt påverkat av olika typer av industriella exploateringar såsom gruvor och vindkraft, infrastrukturella barriärer i form av vägar, kraftledningar och järnvägar, samt ett utbrett skogsbruk. Forskning visar att endast 15 procent av renskötselområdet idag betraktas som opåverkat av störningar från annan markanvändning, medan 60 procent redan påverkas av minst två typer av konkurrerande markanvändning. Den samlade belastningen (kumulativa effekter) på renskötseln är omfattande och påverkar förutsättningar för dess framtida utövande. Detta visar att det faktiska skyddet för samisk markanvändning och möjligheten för samer att utöva inflytande över beslutsprocesser kopplat till mark är starkt begränsad.

Fram till 1993 hade samerna ensamrätt till småviltsjakt på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen. Sedan dess förvaltar staten, genom länsstyrelserna, allmänhetens möjligheter till jakt och fiske i renskötselområdet - med undantag för Girjas samebys marker ovan odlingsgränsen. Där förvaltar samebyn upplåtelserätten till följd av ett beslut i Högsta domstolen 2020. Domstolen konstaterade att samebyn har rätten till jakt och fiske och en ensamrätt att upplåta jakt och fiske. Domstolen konstaterade också att de samiska markrättigheterna upparbetats genom urminnes hävd. Girjasdomen skapade alltså inte nya rättigheter, utan återskapade rättigheter som samerna har fråntagits över tid.

Samers rättigheter utmanas av klimatförändringar och klimatomställningen

Precis som andra urfolk i världen påverkas samerna allvarligt av klimatförändringarna eftersom deras kultur och traditionella näringar är direkt beroende av naturen. De påverkas även av de åtgärder som vidtas i framför allt norra Sverige för att bromsa klimatförändringarna och hantera dess konsekvenser. Det handlar om omfattande vindkraftsetableringar, mineralutvinning, infrastruktursatsningar och storskaligt skogsbruk.

Åtgärderna i sig och i kombination med andra faktorer såsom turism och ökat rovdjursbestånd ökar det kumulativa trycket på redan hårt pressade och fragmenterade renbetesland. När kopplingen till markerna begränsas, riskerar det att undergräva möjligheterna att upprätthålla den samiska kulturen, språken och att överföra seder och traditionell kunskap till kommande generationer. Samtidigt är samerna genom sin traditionella kunskap och närvaro i naturen en nyckelfaktor för att möta klimatutmaningarna.

En sanningskommission för det samiska folket tillsattes 2022 med uppdrag att kartlägga och granska de konsekvenser som statens politik har haft för urfolket samerna. Kommissionen har nyligen presenterat sin forskningsantologi som samlar aktuell forskning om konsekvenser av statens politik för samer och om samiskt land, samhälle och kultur. Sanningskommissionen kommer att överlämna sitt slutbetänkande till regeringen den 30 september 2026.