En bekymmersam tillbakagång för barns rättigheter i Sverige

Riksdagens beslut idag att sänka straffbarhetsåldern till 14 år för vissa allvarliga brott är ett stort avsteg från synen på barn och barns rättigheter i Sverige. Att riva upp straffbarhetsåldern som varit 15 år sedan 1864 innebär ett brott mot en lång svensk tradition att med utgångspunkt i kunskap om barns utveckling arbeta med förslag som är förankrade i barns rättigheter och kunskap om vad som är verkningsfulla åtgärder. Det går också emot FN:s barnrättskommittés uttryckliga rekommendation till Sverige.

– Ett barn på 14 år är inte en liten vuxen. Det är ett barn mitt i en känslig utvecklingsfas, där skolgång, trygga vuxna, en stabil vardag och fungerande relationer är avgörande. Med argument om barns hälsa, utveckling och mognad har vi regelverk som förbjuder 14-åringar från att köpa energidryck, köra moped, gå på biofilm med 15-årsgräns ensamma och förslag finns också om att barn under 15 år inte ska få ha tillgång till sociala medier. Det kan mot den bakgrunden starkt ifrågasättas att barn som i övrigt inte tillerkänns ansvarsförmåga och tillräcklig mognad ska kunna utkrävas straffrättsligt ansvar i ett system byggt för vuxna, säger Fredrik Malmberg, direktör Institutet för mänskliga rättigheter.

–Nu kommer 14-åringar hamna i ett system som inte är anpassat för barn och förändringen genomförs dessutom i ett läge där Kriminalvården redan är i en mycket ansträngd situation med överbeläggningar och de konsekvenser detta får i form av mer hot och våld på anstalterna. Besök och kontakt med anhöriga riskerar också att försvåras. Vi är djupt oroade över att allt yngre barn långsiktigt riskerar att bli fast i en kriminell livsbana med de konsekvenser detta får för barnen och framtida brottsoffer.

Samhället måste agera kraftfullt mot organiserad brottslighet och mot att barn blir offer för rekrytering in i kriminella nätverk. Det krävs åtgärder som förebygger att barn dras in i kriminalitet, som skyddar barn mot våldsutsatthet och som ger alla barn förutsättningar att växa upp under trygga och värdiga förhållanden.

Barn som begår allvarliga brott måste mötas av snabba och tydliga insatser från samhället. Insatserna kan behöva ges i låsta vårdformer eller skyddsplaceringar, men det är inte samma sak som att behandla barn som vuxna i straffsystemet. Insatserna måste vara anpassade till barn och ha som mål att bryta en kriminell utveckling och ge barnet möjlighet att återanpassas till samhället. Det är så vi bäst värnar både barns rättigheter och samhällets långsiktiga trygghet.

Frågor och svar om sänkt straffbarhetsålder