Människorättsförsvarare behöver synliggöras och skyddas också i Sverige

Ungefär var sjunde svensk engagerar sig i minst en aktivitet till stöd för mänskliga rättigheter varje år. Samtidigt saknas ett tydligt nationellt erkännande av människorättsförsvarares roll och ett sammanhållet arbete för deras villkor. En ny undersökning från Institutet för mänskliga rättigheter visar att de som arbetar med mänskliga rättigheter i Sverige riskerar att utsättas för hot, nedtystning och ekonomisk styrning.

– Alla har rätt att försvara mänskliga rättigheter. Men det räcker inte att rättigheterna finns på papper, de måste också gå att använda i praktiken. Vi menar att det behövs ett mer sammanhållet nationellt arbete för människorättsförsvarares rättigheter och förhållanden i Sverige. Det bör omfatta stärkt kunskap, tydligare uppföljning och mer samordnade insatser, inte minst i form av skydd mot repressalier, hot, våld och andra angrepp. En ny nationell strategi för mänskliga rättigheter skulle kunna ge riktning för detta arbete, säger Fredrik Malmberg, direktör för Institutet för mänskliga rättigheter.

Ökad uppmärksamhet för människorättsförsvarare i Sverige

Rapporten bygger på FN:s deklaration om människorättsförsvarare och en unik undersökning med cirka 100 personer som arbetar med mänskliga rättigheter i Sverige. En majoritet av respondenterna har mer än tio års erfarenhet av arbete med mänskliga rättigheter och är framför allt verksamma inom offentlig eller idéburen verksamhet.

Undersökningen har genomförts under en tid där människorättsförsvarare (MR-försvarare) fått ökad uppmärksamhet både i Sverige och internationellt. FN:s specialrapportörer har nyligen tagit upp MR-försvarares villkor i Sverige och uppmärksammat regeringen på olika utmaningar.

Rapporten pekar ut tre riskområden för MR-försvarare:

• Nedtystning: MR-försvarare begränsar sitt agerande av oro för negativa följder av att exempelvis framföra kritik, rapportera brister eller använda sina rättigheter.
• Ekonomisk styrning: MR-försvarares handlingsutrymme och självständighet begränsas av bristande finansiering, projektifiering, administrativa krav och bidragsvillkor.
• Angrepp mot person: MR-försvarare utsätts för hot, trakasserier, uthängningar, smutskastning eller andra angrepp på grund av sitt människorättsarbete.

Långt från alla deltagare i undersökningen har uppgett att de själva berörs av dessa risker, men mellan en fjärdedel och femtedel av deltagarna har själva personliga erfarenheter av någon form av utsatthet.

Våra rekommendationer till riksdag och regering

• Synliggör MR-försvarare i nästa strategi och handlingsplan för mänskliga rättigheter. Regeringen bör inom ramen för en sådan strategi och handlingsplan synliggöra MR-försvarare och säkerställa ett samlat nationellt arbete för deras förutsättningar att försvara mänskliga rättigheter.

• Säkerställ transparenta och rättssäkra bidragsvillkor till civilsamhället. När staten finansierar civilsamhällets verksamhet bör regeringen säkerställa att bidragssystem och myndigheternas tillämpning inte inkräktar på civilsamhälles organisationers självständighet i människorättsarbetet.

• Motverka repressalier mot MR-förvarare i offentlig verksamhet. Regeringen bör motverka repressalier mot MR-försvarare med offentlig anställning. Offentliga arbetsgivare bör erbjudas möjlighet att stärka kunskaper och rutiner för fredligt människorättsengagemang som ryms inom den anställdes rättigheter.

• Stärk skyddet för MR-försvarare mot hot, våld och andra angrepp. Regeringen bör säkerställa att Polismyndigheten och andra relevanta myndigheter inom rättsväsendet har tillräcklig kunskap och förmåga att förebygga och hantera hot, våld, trakasserier och andra angrepp mot MR-försvarare. Arbetet bör integreras i befintligt arbete mot hatbrott och annan brottslighet som syftar till eller får till följd att människor hindras från att delta i demokratin och det offentliga samtalet.

Läs mer och ladda ner rapporten (sammanfattning finns även på engelska, svenskt teckenspråk och i lättläst version).