Förslag om ändrade regler för tvångsvård av personer med skadligt bruk eller beroende

Institutet har nyligen yttrat sig över en utredning som föreslår förändringar inom tvångsvården av personer med skadligt bruk eller beroende. Förslagen innebär att många av de personer som i dag är placerade i Statens institutionsstyrelses LVM-hem ska kunna tvångsvårdas inom regionernas psykiatri. I remissvaret lyfter vi behovet av ytterligare utredning för att undvika rättsosäkra situationer. Här svarar en av Institutets utredare och jurist Lars Olsson på några frågor om yttrandet.

Institutet har inte blivit ombedda att svara på denna remiss, men väljer ändå att göra det, varför då?

Institutets uppdrag är att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Det gör vi till exempel genom att kommentera på lagförslag. Om ett förslag har stor inverkan på mänskliga rättigheter kan institutet välja att lämna in ett remissvar även om vi inte är på regeringens utskickslista. Vi tycker att det var viktigt att kommentera detta förslag eftersom det handlar om flera olika mänskliga rättigheter, rätten till bästa möjliga fysiska hälsa, frihet från godtyckliga frihetsberövanden och rätten att inte utsättas för omänsklig behandling under ett frihetsberövande, säger Lars Olsson, utredare och jurist på Institutet för mänskliga rättigheter.

Vilka brister ser Institutet i utredningen?

Vi menar att analysen av förslagens konsekvenser för de mänskliga rättigheterna är otillräcklig. En förklaring till detta kan vara att utredningen saknat ett tydligt uppdrag att göra en sådan analys. En aspekt som institutet anser är oroväckande är att personer skulle kunna utsättas mer ingripande tvångsåtgärder inom psykiatrin, som tvångsbehandling och bältesläggning, än vad som är möjligt inom Statens instituionestyrelse i dag. Institutet pekar även på att det framtida regelverket kan bli rättsosäkerhet i vissa fall, till exempel när en person som inledningsvis tvångsvårdats för allvarligt skadligt bruk eller beroende i ett senare skede bedöms ha behov av tvångsvård för en allvarlig psykisk störning, och tvärtom.

Vad finns det för styrkor i förslaget ur ett rättighetsperspektiv?

Utredningens ambition att samordna, behovsanpassa och personcentrera insatser till personer med samsjuklighet kan både bidra till att stärka rätten till hälsa och förhoppningsvis minska behovet av och användningen av tvångsvård. Det skulle till exempel göra förbättra möjligheten att hålla samman vårdinsatser och troligen även korta den tid som personer frihetsberövas.

Läs hela vårt remissvar