Hallå där David Lega – ledamot i Rådet för de mänskliga rättigheterna!

David Lega har länge varit engagerad i frågor om mänskliga rättigheter, bland annat för att öka barns och ungas inflytande inom idrotten, värna om religionsfrihet och bekämpa antisemitism. David är Europaparlamentariker, föreläsare, entreprenör och före detta simmare och paralympier. David har nominerats av Judiska centralrådet.

Vad vill du framför allt bidra med i rådets arbete?

Jag har länge varit engagerad i frågor om mänskliga rättigheter, både i Sverige och internationellt. I egenskap av före detta paralympier, har jag bland annat jobbat med att öka barns och ungas inflytande inom idrotten. Idag är jag folkvald europarlamentariker som sitter i Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter. Jag kan bidra med insyn i såväl idrottsvärlden som från den högsta politiska nivån. Jag vill bidra med mina kunskaper om det politiska hantverket, och tror att denna vetskap kommer att komplettera övriga medlemmars egenskaper och kunskap på ett bra sätt.

Vad ser du främst fram emot med arbetet i rådet?

Jag ser fram emot att arbeta med medlemmarna som alla har helt olika bakgrund, sysselsättning och egenskaper – men som brinner för samma sak: mänskliga rättigheter. Alla rådets medlemmar har gjort stora insatser för att säkerställa tillgång till de mänskliga rättigheterna i Sverige, och det finns inget finare arbete i mina ögon. Gemensamt har rådets medlemmar att de förvandlat fina ord och åsikter till handling, de gör verkstad av orden. ”Politik är att vilja!” sägs det ibland, och nu ska ett gäng som verkligen vill förändra få göra det tillsammans.

Vad ser du som de största utmaningarna för mänskliga rättigheter idag i Sverige?

När jag ser mig omkring i Sverige så ser jag otrygghet i vissa områden, bland vissa grupper och i vissa situationer. Rätten att röra sig fritt utmanas av kriminalitet och destruktiva samhällsstrukturer som lett till rädsla i vårt samhälle. I delar av vårt samhälle styr hederskulturer som berövar framför allt flickor sina mänskliga rättigheter. Ännu har inte kvinnor och män lika villkor att forma sitt liv utifrån sina egna önskemål. Våld i nära relationer är ett allvarligt, och till stora delar dolt, samhällsproblem. Jag vill slutligen nämna religionsfrihet. Vi måste ta hotet mot religionsfriheten på allvar, inte minst den ökade antisemitismen. Allas rätt att tro och utöva den religion de vill, måste skyddas och uppmuntras. Den som har flytt från religiöst förtryck ska inte riskera fortsatt förtryck här i Sverige.