Hallå där Kristina Patring ledamot i Rådet för de mänskliga rättigheterna!

Kristina Patring är rådgivare hos med över 15 års erfarenhet av att arbeta inom det trosbaserade civilsamhället både i Sverige och internationellt. Hon är expert inom religions- och övertygelsefrihet och har nominerats av Svenska missionsrådet – Tro på en bättre värld missionsrådet och Sveriges kristna råd.

Vad vill du framför allt bidra med i rådets arbete?

Min erfarenhet av att arbeta för #religionsfrihet kopplat till mänskliga rättigheter i olika länder. Att jag har arbetat med frågan både internationellt och i Sverige gör också att jag kanske ser på läget i Sverige med lite ”utifrån-glasögon”. Till detta kommer mitt nätverk med trosbaserade civilsamhällesorganisationer från olika religioner och traditioner både i Sverige och internationellt.

Vad ser du främst fram emot med arbetet i rådet?

Rådet är helt nystartat, och att hitta former och strukturer för hur civilsamhället genom rådet ska kunna bidra in i Institutets arbete, ser jag mycket fram emot. Jag ser också otroligt mycket fram emot att lära mig från alla andra MR-experter i rådet, den bredd som finns representerad där i form av både erfarenheter och kompetens känns otroligt roligt att få vara en del av!

Vad ser du som de största utmaningarna för mänskliga rättigheter idag i Sverige

Sverige genomgår idag flera samhällsförändringar som skapar motsättningar mellan grupper och intressen. När sådana motsättningar uppstår är det vanligt att både individers och gruppers rättigheter kommer i kläm. Vi vet från andra kontexter och historien att vid den här typen av skeenden så är det just religiösa, etniska, ideologiska och sexuella minoriteter som utsätts.

Att vi i Sverige har en lång demokratisk tradition gör att vi inte alltid ser hur och när rättigheter hotas på systemnivå. Vi utgår från att systemet i slutänden ändå kommer vara på den lilla människans sida och litar på våra makthavare på ett sätt som är unikt i ett internationellt perspektiv. Det positiva i den traditionen behöver vi slå vakt om på ett mer medvetet sätt. I det ingår att vi alla som medborgare behöver bli mer medvetna om vilka mänskliga rättigheter vi har i Sverige , varför vi har dem och vårt gemensamma ansvar för att de uppfylls.

Hur ska vi hantera rättighetskonflikter, pluralism och olika åsikter? Hur för vi demokratiska samtal som rymmer både ideologiska visioner och söker lösningar som säkrar att människors mänskliga rättigheter kan uppfyllas när det gäller konkreta sakfrågor? Att hitta svaren på dessa frågor mitt under pågående samhällsförändring och klimatkris, utan att bli populistiska.