Hallå där Maria Johansson ledamot – i Rådet för de mänskliga rättigheterna!

Maria Johansson har 20 års erfarenhet av att arbeta med mänskliga rättigheter, funktionshinder, kvinnors rättigheter och icke-diskriminering i Sverige. Hon har tilldelats Stilpriset Hjärter Ess för kampen för offentliggörandet av utredningen Bortom fagert tal och tidningen Resumés hedersomnämnande för Torsdagsaktionen som stred för bristandetillgänglighet som en form av diskriminering.

Maria har nominerats av Fonden för mänskliga rättigheter och FQ Forum – Kvinnor och Funktionshinder. Maria har varit förbundsordförande för #DHR och ordförande för samarbetsorganisationen LikaUnika.

Vad vill du framför allt bidra med i rådets arbete?

Jag vill göra vad jag kan för att bidra till en allmän förståelse för mänskliga rättigheter i Sverige, till att respekten för mänskliga rättigheter skärps och att efterlevnaden blir en del av det dagliga politiska samtalet och beslutsfattandet. Vi måste bli betydligt bättre på att leva upp till våra åtaganden. Jag tror att jag kan bidra med ett intersektionellt synsätt samt med erfarenhet och insikt om att vi människor många gånger inte enbart är priviligierade ELLER utestängda. Istället går vi in och ut ur dessa olika verkligheter och kan använda våra erfarenheter för att sätta oss in i andras situationer och bidra till förändring.

Vad ser du främst fram emot med arbetet i rådet?

Förutom att förhoppningsvis kunna bidra så ser jag väldigt mycket fram att få lära känna och lära mig av alla andra i rådet och från MR-institutet. Jag tror det är oerhört viktigt och till och med avgörande att vi i Sverige tar ett samlat grepp om mänskliga rättigheter, samarbetar mellan olika delar av samhället, mellan diskrimineringsgrunder och att vi ser helheten istället för att jobba i stuprör. Det är så mycket mer som förenar än som skiljer och vi behöver generellt bli bättre på att se och använda det.

Vad ser du som de största utmaningarna för mänskliga rättigheter idag i Sverige?

Det finns många, det hårdnade debattklimatet, avfärdande av evidens och forskning och det faktum att många upplever hur deras möjligheter och rättigheter begränsas och går bakåt. Allt detta är ju en del av en världsomspännande utveckling som vi behöver häva, vi behöver visioner och positiv utveckling istället för protektionism och allt fler neddragningar av både välfärd och rättigheter.