Hallå där– Rebecka Forsgren ledamot i Rådet för de mänskliga rättigheterna!

Rebecka Forsgren har sedan sin examen i juridik från Umeå universitet år 2019 haft ett fokus på #urfolks rättigheter. Hon har bland annat jobbat på FN-organet World Intellectual Property Organization – WIPO) och varit projektledare för projektet ”Min Ođđa Giron” som är ett initiativ från rennäringen med syfte att nå samverkan kring samhällsomvandlingen i Kiruna.

Rebecka är sydsame från Jämtland, men är bosatt i Jokkmokk. Rebecka har nominerats av tre samiska organisationer: Sáminuorra, Giron Sámi Teáhter och Tjállegoahte-Författar Centrum Sápmi. Här svarar hon på tre frågor som vi ställt till samtliga av ledamöter i rådet.

Vad vill du framför allt bidra med i rådets arbete?

Som same vet jag hur jag själv påverkas av andra länders agerande och hur andra urfolk runt om i världen påverkas av om Sverige respekterar mänskliga rättigheter eller ej. Genom att världen är så globaliserad behövs ett holistiskt synsätt – hur vi agerar i Sverige påverkar inte bara folk här, utan folk i hela världen. Jag hoppas att jag som urfolksrepresentant, same och queer får bidra med perspektiv som annars sällan lyssnas på.

Vad ser du främst fram emot med arbetet i rådet?

Det blir spännande att få hjälpa MR-institutet i att stärka sin ställning i civilsamhället, att arbeta för att bygga förtroende bland de som främst kommer få nytta av institutets arbete, det vill säga de som utsätts för diskriminering, rasism och liknande.

Vad ser du som de största utmaningarna för mänskliga rättigheter idag i Sverige?

För #samer i Sverige är ett av de största problemen de ständiga kränkningarna av markrättigheter. Sverige har en lång historia av att diskriminera samer och att inte respektera samers rättigheter kopplat till naturresurser. Situationen är inte bättre idag än för hundra år sedan. Marken är grunden för samisk kultur, samiskt språk och samisk hälsa, så samernas rådighet över mark och resurser måste stärkas. Den gröna omställningen används som ett argument för att exploatera samiska markområden. Men samernas mänskliga rättigheter kan inte glömmas i omställningen, särskilt eftersom samer, liksom andra urfolk, är de som bäst brukar naturresurser på ett hållbart sätt.

Civilsamhället och befolkningen i stort behöver få mer kunskap om de kränkningar av mänskliga rättigheter som pågår i Sverige. Om fler får upp ögonen för de problem som finns så har vi en god chans att förändra situationen!

Vi behöver även arbeta mer på att uppmuntra skillnader genom att aktivt främja exempelvis kulturell och språklig mångfald