De mänskliga rättigheterna slår fast att alla människor är är födda fria och lika i värde och rättigheter. Rättigheterna är universella och odelbara. Det innebär att de gäller för alla människor, utan åtskillnad, över hela världen, oavsett land, kultur eller specifik situation. Att rättigheterna är odelbara innebär att de olika rättigheterna utgör delar av samma helhet, och ingen enskild rättighet kan anses vara viktigare än någon annan.

Mänskliga rättigheterna omfattar grundläggande fri- och rättigheter som till exempel rätten till:

• Utbildning
• Vård och omsorg
• Ekonomisk trygghet
• Bostad
• Hållbar miljö
• Bästa möjliga hälsa
• Meningsfull sysselsättning
• Föreningsfrihet
• Vila och fritid
• Kultur
• Yttrandefrihet
• Mötesfrihet
• Religionsfrihet
• Äganderätt
• Att rösta i val
• Delaktighet i samhället
• Privatliv och familjeliv
• Rättvis rättegång
• Söka asyl
• Frihet från hat, hot och våld
• Frihet från tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling
• Frihet från diskriminering

Staten ska skydda de mänskliga rättigheterna

De mänskliga rättigheterna reglerar relationen mellan staten och individen. Staten i vid mening (den offentliga sektorn) ska se till att varje människa får del av och kan utkräva sina mänskliga rättigheter. Staten är även skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda. Rättigheterna slås fast i olika internationella överenskommelser men uttrycks också i svensk lag, bland annat i våra grundlagar.

Lång historia bakom de mänskliga rättigheterna

De mänskliga rättigheterna har djupa historiska rötter. Idén om att alla människor är lika i värde och rättigheter går att spåra igenom flera olika filosofiska och religiösa traditioner. Det nutida arbetet för mänskliga rättigheter förknippas mest med tiden efter det andra världskriget som slutade 1945. För 75 år sedan, år 1948, antog det då nybildade Förenta Nationerna (FN) den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Utmaningar för mänskliga rättigheter idag

I Instiutets årsrapport för 2023 lyfter vi fram flera samhällsutmaningar som påverkar förutsättningarna för mänskliga rättigheter, internationellt och i Sverige. Vår tids stora utmaningar – som exempelvis klimatkrisen, geopolitiska konflikter, demokratins tillbakagång och tilltagande hot mot den personliga integriteten – påverkar människors möjligheter att få sina rättigheter tillgodosedda, även i vårt land. Årsrapporten beskriver också arbetet med att bygga upp en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter från grunden. 

Ta del av vår årsrapport för 2023

Sveriges åtagande för mänskliga rättigheter

Varje land har ett ansvar för att åtaganden för de mänskliga rättigheterna omsätts i nationella lagar eller genom andra åtgärder. En del rättigheter får under vissa omständigheter inskränkas genom lag, medan andra är absoluta och alltid ska gälla. 

Ytterst är det regeringen som ansvarar för att mänskliga rättigheter blir verklighet genom att föreslå lagar och ge uppdrag till myndigheter. I praktiken förverkligas rättigheterna sedan till exempel genom arbetet som sker på myndigheter, i regioner och kommuner. Institutet för mänskliga rättigheter ansvarar för att följa, undersöka och rapportera om hur rättigheterna respekteras och förverkligas.

Sverige har anslutit sig till och är därmed bundet av en rad konventioner om mänskliga rättigheter, både globala och regionala. Bland de FN-konventioner som Sverige är bundet av finns: 

• Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
• Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter
• Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering  

• Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor
• Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
• Konventionen om barnets rättigheter
• Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

På europeisk och EU-nivå finns ytterligare åtagande som till exempel:

• Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna 
• EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna 
• Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter
• Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning 
• Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.