Händer på varandra. Det är både kvinnliga & manliga händer. Överst är en barnhand

MÄNSKLIGA RÄTTIGHETER 

Nuläge 

En av de uppgifter som Institutet för mänskliga rättigheter har enligt lagen om institutet är att senast den 1 april varje år lämna en rapport till regeringen om sin verksamhet och sina iakttagelser av utvecklingen inom området mänskliga rättigheter under det närmast föregående kalenderåret. Institutets första rapport enligt denna bestämmelse ska lämnas senast den 1 april 2022. Eftersom lagen säger att rapporten ska sikta på förgående kalenderår, dvs. 2021 när institutet inte hade bildats ännu, kommer den första rapporten att bli kortfattad.

Rättigheterna 

Statens förpliktelser om mänskliga rättigheter utgör en begränsning av statens makt över individen och slår samtidigt fast vissa skyldigheter för staten. Staten i vid mening, dvs. den offentliga sektorn, ska se till att varje människa får del av och kan utkräva sina mänskliga rättigheter. Staten är även skyldig att skydda individens rättigheter från att kränkas av andra enskilda. Rättigheterna slås fast i olika typer av internationella överenskommelser men uttrycks också i svensk lagstiftning, bl.a. i grundlagarna.

Varje land har ett ansvar för att åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning. En del rättigheter får under vissa omständigheter inskränkas genom lag, medan andra är absoluta och alltid ska gälla. Ytterst är det regering och riksdag som ansvarar för att mänskliga rättigheter förverkligas genom lagstiftning och andra åtgärder. Förverkligandet av de mänskliga rättigheterna sker i praktiken på såväl nationell som regional och kommunal nivå i kommuner och regioner. 

De mänskliga rättigheterna är ömsesidigt samverkande och odelbara. Det betyder att rättigheterna utgör delar av samma helhet på ett sådant sätt att ingen enskild rättighet kan anses vara viktigare än någon annan. De mänskliga rättigheterna är också universella. Det innebär att de gäller för alla människor utan åtskillnad, oavsett land, kultur eller specifik situation. 

Sverige har anslutit sig till och är därmed bundet av en rad konventioner om mänskliga rättigheter, både globala och regionala. Bland de FN-konventioner som Sverige är bundet av finns: 

  • Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR) 
  • Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) 
  • Internationella konventionen om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (ICERD) 
  • Konventionen om avskaffande av all form av diskriminering av kvinnor (CEDAW) 
  • Konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CAT) 
  • Konventionen om barnets rättigheter (CRC) 
  • Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD) 

Bland de regionala konventionerna kan t.ex. nämnas Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Vidare kan nämnas Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter, Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet.