Institutets logotyp
Institutets logotyp

ILOs konvention (nr 169) om ursprungsfolk och stamfolk i självstyrande länder

Antogs av Internationella Arbetsorganisationen ILO 1989.

Sveriges förhållande till ILO-konvention 169 och Girjasdomen

Sverige har ännu inte ratificerat konventionen, men nuvarande och tidigare regeringar har bekräftat att de arbetar i riktning mot en ratifikation.

Av Girjasdomen framgår att delar av konventionen är tillämpliga för Sverige trots att den inte är ratificerad:

Högsta domstolen (HD) uttalar att artikel 8, om hänsyn till urfolks sedvänjor och sedvanerätt, ska ses som en allmän folkrättslig princip. Dessutom hänvisar HD till en annan artikel i konventionen, 14.2, i förhållande till viss bevislättnad för samebyn för att den ska kunna tillvarata rättigheter. Detta för att staten har haft betydligt större möjligheter att dokumentera historiska skeenden.

Läs mer om Girijasdomen Länk till annan webbplats.

Förord

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, som har sammankallats till Geneve av styrelsen för internationella arbetsbyrån och samlats där den 7 juni 1989 till sitt 76:e möte,

  • beaktar de internationella normerna i 1957 års konvention och rekommendation om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper,
  • erinrar om bestämmelserna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt i de talrika internationella instrumenten om förhindrande av diskriminering,
  • anser att den utveckling som ägt rum inom folkrätten sedan 1957, liksom i fråga om ursprungsfolkens och stamfolkens situation i alla områden av världen, har gjort det lämpligt att anta nya internationella normer i ämnet med syfte att undanröja de tidigare normernas inriktning mot assimilation,
  • erkänner dessa folks strävanden att få utöva kontroll över sina egna institutioner, sin egen livsstil och ekonomiska utveckling och att vidmakthålla och utveckla sin identitet, sitt språk och sin religion inom ramen för de stater där de bor,
  • konstaterar att dessa folk i många delar av världen inte kan åtnjuta sina grundläggande mänskliga rättigheter i samma utsträckning som den övriga befolkningen i de stater där de bor, och att deras lagar, värden, sedvänjor och perspektiv ofta har urholkats,
  • fäster uppmärksamhet vid ursprungsfolkens och stamfolkens speciella bidrag till mänsklighetens kulturella mångfald och sociala och ekologiska harmoni samt till internationellt samarbete och förståelse,
  • konstaterar att följande bestämmelser har utarbetats i samarbete med såväl Förenta nationerna, FNs livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FNs organisation för utbildning, vetenskap och kultur (UNESCO) och Världshälsoorganisationen (WHO) som Interamerikanska indianinstitutet, på vederbörlig nivå och inom deras respektive områden, samt att avsikten är att fortsätta detta samarbete för att främja och trygga tillämpningen av dessa bestämmelser,
  • har beslutat anta vissa förslag angående partiell revidering av 1957 års konvention (nr I 07) om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper i självstyrande länder, en fråga som utgör den fjärde punkten på mötets dagordning.
  • har fastställt att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention, som reviderar 1957 års konvention om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper
  • och antar denna den tjugosjunde dagen i juni månad nittonhundraåttionio följande konvention, som kan kallas 1989 års konvention om ursprungsfolk och stamfolk

Del I. Allmänna principer

Artikel 1

  1. Denna konvention äger tillämpning på
    1. stamfolk i självstyrande länder, vilkas sociala, kulturella och ekonomiska förhållanden skiljer dem från andra grupper av den nationella gemenskapen och vilkas ställning helt eller delvis regleras genom deras egna sedvänjor eller traditioner eller genom särskild lagstiftning;
      (b) folk i självstyrande länder, vilka betraktas som ursprungsfolk på grund av att de härstammar från folkgrupper som bodde i landet eller i ett geografiskt område, som landet tillhör, vid tiden för erövring eller kolonisation eller fastställandet av nuvarande statsgränser och vilka, oavsett rättslig ställning, har behållit en del av eller alla sina egna sociala, ekonomiska, kulturella och politiska institutioner.
    2. dentifiering av sig själv som ursprungsfolk eller stamfolk skall anses som ett grundläggande kriterium för att fastställa de grupper på vilka bestämmelserna i denna konvention äger tillämpning.
  2. Användningen av uttrycket ”folk” i denna konvention skall inte tolkas så att det ger upphov till rättigheter som kan vara förknippade med begreppet ”folk” i folkrätten.

Artikel 2

  1. Regeringarna skall ha ansvaret för att, under medverkan av berörda folk utveckla samordnade och systematiska program i syfte atl skydda dessa folks rättigheter och garantera respekt för deras integritet.
  2. Dessa program skall innefatta åtgärder för att
    1. säkerställa att medlemmar av dessa folk på jämlika villkor åtnjuter de rättigheter och möjligheter som enligt den nationella lagstiftningen tillkommer andra medlemmar av befolkningen;
    2. främja det fulla förverkligandet av dessa folks sociala ekonomiska och kulturella rättigheter med hänsyn till deras sociala och kulturella identitet, dera sedvänjor och traditioner samt institutioner·
    3. bistå medlemmar av berörda folk med att undanröja socio-ekonomiska klyftor om kan finnas mellan medlemmar av ursprungsfolk och andra medlemmar av den nationella gemenskapen, på ett sätt som är förenligt med deras strävanden och levnadssätt.

Artikel 3

  1. Ursprungsfolk och stamfolk skall till fullo åtnjuta mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utan hinder eller diskriminering. Konventionens bestämmelser skall utan diskriminering tillämpa på såväl man liga som kvinnliga medlemmar av dessa folk.
  2. Ingen form av våld eller tvång får användas som strider mot de berörda folkens mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, innefattande rättigheter enligt denna konvention

Artikel 4

  1. Särskilda åtgärder skall vidtas då så befinnes lämpligt för att skydda de berörda folkens individer, institutioner, egendom, arbete, kultur och miljö.
  2. Sådana särskilda åtgärder får inte stå i strid med de berörda folkens fritt uttryckta önskningar.
  3. Åtnjutandet utan diskriminering av de allmänna medborgerliga rättigheterna, får inte på något sätt inskränkas genom sådana särskilda åtgärder.

Artikel 5

Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention skall

  1. dessa folks sociala, kulturella, religiösa och andliga värden och bruk erkännas och skyddas och vederbörlig hänsyn tas till arten av de problem som möter dem både som grupper och som individer; (
  2. integriteten för dessa folks värden, bruk och institutioner respekteras;
  3. åtgärder vidtas under medverkan av och i samarbete med de berörda folken, som syftar till att mildra de svårigheter som uppstår för dessa folk, när de möter nya levnads- och arbetsvillkor.

Artikel 6

  1. Vid tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention skall regeringarna
    1. samråda med berörda folk genom lämpliga förfaranden och särskilt genom deras representativa institutioner, närhelst lagstiftnings- eller administrativa åtgärder som direkt kan påverka dem övervägs;
    2. skapa möjligheter genom vilka dessa folk fritt kan delta, åtminstone i samma utsträckning som andra grupper av befolkningen och på alla nivåer av beslutsfattandet, i valda institutioner och administrativa och andra organ ansvariga för åtgärder och program som berör dem;
    3. skapa möjligheter för en utveckling till fullo av dessa folks egna institutioner och initiativ och, där så är lämpligt, tillhandahålla de resurser som är nödvändiga för detta ändamål.
  2. Samråd enligt denna konvention skall ske förtroendefullt och i en efter omständigheterna lämplig form i syfte att uppnå överenskommelse eller samtycke till föreslagna åtgärder.

Artikel 7

  1. Berörda folk skall ha rätt att besluta om sina egna prioriteringar vad gäller utvecklingsprocessen i den mån denna påverkar deras liv, tro, institutioner och andliga välfärd samt den mark som de bebor eller på annat sätt nyttjar och rätt att utöva kontroll, så långt det är möjligt, över sin egen ekonomiska, sociala och kulturella utveckling. Dessutom skall de medverka vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av nationella och regionala utvecklingsplaner och -program, som direkt kan påverka dem.
  2. Förbättring av de berörda folkens levnads- och arbetsförhållanden och av deras hälso- och utbildningsnivå skall, med deras medverkan och samarbete, ges prioritet i planer för den allmänna ekonomiska utvecklingen inom de områden som de bebor. Särskilda projekt för utveckling av ifrågavarande områden skall även utformas på sådant sätt att sådan förbättring främjas.
  3. Regeringarna skall säkerställa att, närhelst det är lämpligt, studier genomförs i samarbete med berörda folk för att uppskatta planerade utvecklingsåtgärders sociala, andliga, kulturella och miljömässiga följder för dem. Resultatet av dessa studier skall anses som grundläggande kriterier för genomförandet av sådana åtgärder.
  4. Regeringarna skall, i samarbete med berörda folk, vidta åtgärder för att skydda och bevara miljön i de områden som de bebor.

Artikel 8

  1. Vid tillämpningen av nationella lagar och föreskrifter på berörda folk skall vederbörlig hänsyn tas till deras sedvänjor och sedvanerätt.
  2. Dessa folk skall ha rätt att behålla sina egna sedvänjor och institutioner, där dessa inte är oförenliga med grundläggande rättigheter enligt det nationella rättssystemet och med internationellt erkända mänskliga rättigheter. Förfaranden skall fastställas vid behov for att lösa konflikter som kan uppstå vid tillämpningen av denna princip.
  3. Tillämpningen av punkterna l och 2 i denna artikel skall inte hindra medlemmar av dessa folk från att utöva de rättigheter som tillerkänns alla medborgare och att åta sig motsvarande skyldigheter.

Artikel 9

  1. I den mån det är förenligt med det nationella rätssysternet och internationellt erkända mänskliga rättigheter skall de metoder som traditionellt tillämpas av berörda folk för beivrande av brott, som begåtts av deras medlemmar, respekteras.
  2. Dessa folks sedvänjor i fråga om bestraffning skall beaktas av myndigheter och domstolar som handlägger sådana ärenden och mål.

Artikel 10

  1. När medlemmar av dessa folk ådöms i allmän lagstiftning stadgat straff, skall hänsyn tas till deras ekonomiska, sociala och kulturella särdrag.
  2. Företräde skall ges andra straffmetoder än fängelsestraff

Artikel 11

Det skall i lag vara förbjudet och straffbart att ålägga medlemmar av berörda folk obligatoriska personliga tjänster i någon form, vare sig avlönade eller oavlönade, utom i de fall som föreskrivs i lag för alla medborgare.

Artikel 12

Berörda folk skall åtnjuta skydd mot kränkning av sina rättigheter och skall kunna vidta lagliga åtgärder, antingen individuellt eller genom sina representativa organ, för att effektivt skydda dessa rättigheter. Åtgärder skall vidtas i syfte att säkerställa att medlemmar av dessa folk kan förstå och göra sig förstådda i rättsliga förfaranden, om nödvändigt genom tolk eller på annat effektivt sätt.

Del Il. Mark

Artikel 13

  1. Vid tillämpning av bestämmelserna i denna del av konventionen skall regeringarna respektera den speciella betydelse som de berörda folkens förhållande till mark eller områden, eller båda i tillämpliga fall, som de bebor eller nyttjar på annat sätt, har för deras kultur och andliga värden och särskilt de kollektiva aspekterna av detta förhållande.
  2. Användningen av uttrycket ”mark” i artiklarna 15 och 16 skall innefatta begreppet områden, vilket täcker den totala miljön i de områden som berörda folk bebor eller nyttjar på annat sätt.

Artikel 14

  1. De berörda folkens äganderätt och besittningsrätt till den mark som de traditionellt bebor skall erkännas. Därutöver skall åtgärder vidtas i lämpliga fall för att skydda de berörda folkens rätt att nyttja mark, som inte uteslutande bebos av dem, men till vilken de traditionellt haft tillträde för sin utkomst och traditionella verksamhet. Särskild uppmärksamhet skal l fästas vid nomadfolkens och de kringflyttande jordbrukarnas situation i detta hänseende.
  2. Regeringarna skall vidta nödvändiga åtgärder för att identifiera den mark som de berörda folken traditionellt bebor och för att garantera effektivt skydd av deras äganderätt och besittningsrätt.
  3. Lämpliga förfaranden skall införas inom det nationella rättssystemet för att ta ställning till anspråk på mark från berörda folk.

Artikel 15

  1. De berörda folkens rätt till naturtillgångar, som hör till deras mark, skall särskilt skyddas. Dessa rättigheter innefattar rätten för dessa folk att delta i användningen, förvaltningen och bevarandet av sådana tillgångar.
  2. de fall då staten behåller äganderätten till mineral- eller underjordiska tillgångar eller rättigheter till andra tillgångar som hör till mark, skall regeringarna fastställa eller upprätthålla förfaranden för samråd med ifrågavarande folk, i syfte att ta reda på om och i vilken utsträckning deras intressen skulle skadas, innan de påbörjar eller lämnar tillstånd till program för utforskning eller exploatering av sådana tillgångar som hör till dessa folks mark. Berörda folk skall där det är möjligt få del av vinsten från sådan verksamhet och erhålla skälig ersättning för eventuella skador till följd av sådan verksamhet.

Artikel 16

  1. Med förbehåll för följande punkter i denna artikel skall berörda folk inte förflyttas från den mark som de bebor.
  2. När förflyttning av dessa folk anses nödvändig som en undantagsåtgärd, får förflyttningen ske först sedan de informerats och har gett sitt fria medgivande. Om deras medgivande inte går att få, får förflyttningen ske endast enligt i den nationella lagstiftning en fastställda förfaranden, innefattande offentliga utredningar om så är lämpligt, där berörda folk har möjlighet till reell representation.
  3. Närhelst det är möjligt skall dessa folk ha rätt att återvända till sin hävdvunna mark så snart som skälen för förflyttning ej längre finns.
  4. När sådant återvändande inte är möjligt, skall dessa folk, såsom fastställts genom överenskommelse eller, i avsaknad av sådan överenskommelse, genom lämpliga förfaranden, i alla möjliga fall tilldelas mark, som till sin beskaffenhet och rättsliga status är minst likvärdig med den mark som de tidigare bebodde och som är ägnad att tillgodose deras nuvarande behov och deras framtida utveckling. I de fall då berörda folk föredrar att få ersättning kontant eller in natura, skall de erhålla sådan ersättning under vederbörliga garantier.
  5. Personer som förflyttas på detta sätt skall erhålla full ersättning för varje uppkommen förlust eller skada.

Artikel 17

  1. Förfaranden som har etablerats av hävd hos berörda folk för överflyttning av markrättigheter mellan medlemmar av dessa folk skall respekteras.
  2. Berörda folk skall konsulteras vid prövning av deras befogenhet att överlåta sin mark eller på annat sätt överföra sina rättigheter till personer utanför den egna gemenskapen.
  3. Personer som inte tillhör dessa folk skall hindras från att dra nytta av deras sedvänjor eller bristande insikt om lagstiftningen hos deras medlemmar i syfte att tillförsäkra sig äganderätt, besittningsrätt eller nyttjanderätt till mark som tillhör dem.

Artikel 18

Lämpliga straff skall fastställas i lag för obehörigt intrång på eller nyttjande av berörda folks mark, och regeringarna skall vidta åtgärder för att förhindra sådana överträdelser.

Artikel 19

Nationella jordbruksprogram skall tillförsäkra berörda folk en behandling som är likvärdig med den som tillkommer andra grupper av befolkningen med avseende på

  1. tillhandahållandet av ytterligare mark för dessa folk när det område som de förfogar över inte räcker till för att förse dem med för ett normalt liv erforderl iga förnödenheter eller är otillräckligt vid en eventuell ökning av deras antal.
  2. tillhandahållandet av de medel som erfordras för att främja förbättring av den mark som dessa folk redan äger.

Del III. Sysselsättning och anställningsvillkor

Artikel 20

  1. Regeringarna skall inom ramen för nationella lagar och föreskrifter och i samarbete med berörda folk vidta särskilda åtgärder för att säkerställa ett effektivt skydd med avseende på sysselsättning och anställningsvillkor för arbetstagare, som tillhör dessa folk, i den män de inte åtnjuter effektivt skydd genom den lagstiftning som gäller för arbetstagare i allmänhet.
  2. Regeringarna skall göra allt som står i deras förmåga för att hindra varje diskriminering av arbetstagare, som tillhör berörda folk, i förhållande till andra arbetstagare, särskilt i fråga om
    1. tillträde till arbete, innefattande kvalificerat arbete, samt åtgärder för befordran;
    2. lika lön för arbete av lika värde;
    3. sjukvård och socialhjälp, arbetarskydd, samtliga socialförsäkringsförmåner och andra arbetsrelaterade förmåner samt bostäder;
    4. föreningsrätt och frihet till all lagenlig fackföreningsverksamhet samt rätt att sluta kollektivavtal med arbetsgivare eller arbetsgivarorganisationer.
  3. De åtgärder som vidtas skall innefatta åtgärder för att säkerställa att
    1. arbetstagare som tillhör berörda folk, bl. a. säsongarbetare, tillfällighetsarbetare och migrerande arbetare inom jordbruk och annan verksamhet, liksom de som är anställda av företag som förmedlar eller hyr ut arbetskraft, åtnjuter det skydd som enligt nationell lag och praxis kommer andra sådana arbetstagare inom samma sektorer till del och att de får fullständig information om sina rättigheter enligt arbetslagstiftningen och om vilka möjligheter till gottgörelse som står till buds för dem
    2. arbetstagare som tillhör dessa folk inte utsätts för arbetsförhållanden som äventyrar deras hälsa, i synnerhet genom exponering för bekämpningsmedel eller andra giftiga ämnen;
    3. arbetstagare som tillhör dessa folk inte utsätts för tvångsrekryteringssystem, innefattande tvångsarbete och andra former av arbete för återbetalning av skuld;
    4. manliga och kvinnliga arbetstagare som tillhör dessa folk åtnjuter lika möjligheter och lika behandling i arbetet samt skydd mot sexuella trakasserier.
  4. Särskild uppmärksamhet skall ägnas upprättandet av lämplig yrkesinspektion inom områden där arbetstagare som tillhör berörda folk utför lönearbete, i syfte att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna i denna del av konvention.

Del IV. Yrkesutbildning, hantverk och landsbygdsindustri

Artikel 21

Medlemmar av berörda folk skall åtnjuta minst samma möjligheter som andra medborgare i fråga om åtgärder för yrkesutbildning.

Artikel 22

  1. Åtgärder skall vidtas för att främja frivilligt deltagande av medlemmar av berörda folk i yrkesutbildningsprogram med allmän tillämpning.
  2. När befintliga program för yrkesutbildning med allmän tillämpning inte tillgodoser de berörda folkens särskilda behov, skall regeringarna, under medverkan av dessa folk, garantera att särskilda utbildningsprogram och utbildningsmöjligheter tillhandahålls.
  3. De särskilda yrkesutbildningsprogrammen skall grundas på de berörda folkens ekonomiska förhållanden, sociala och kulturella villkor samt praktiska behov. Undersökningar som utförs i detta sammanhang skall ske i samarbete med dessa folk, vilka skall konsulteras angående programmens organisation och genomförande. Där så är möjligt skall dessa folk successivt åta sig ansvaret för organisationen och genomförandet av sådana särskilda yrkesutbildningsprogram, om de beslutar detta

Artikel 23

  1. Hantverk, landsbygdsindustri och gemenskapsbaserad tillverkning och självhushållning samt de berörda folkens traditionella verksamheter, t.ex. jakt, fiske, fångst och insamlande, skall erkännas såsom viktiga faktorer för bevarandet av deras kulturer och för deras ekonomiska självständighet och utveckling. Regeringarna skall, under medverkan av dessa folk och närhelst det är lämpligt, säkerställa att sådana verksamheter stärks och främjas.
  2. På begäran av berörda folk skall lämpligt tekniskt och finansiellt bistånd tillhandahållas, där så är möjligt, med beaktande av dessa folks traditionella teknik och kulturella särdrag, liksom betydelsen av en varaktig och rättvis utveckling

Del V. Social trygghet och hälso- och sjukvård

Artikel 24

System för social trygghet skall successivt utsträckas till att omfatta berörda folk och tillämpas utan diskriminering mot dem.

Artikel 25

  1. Regeringarna skall säkerställa att tillfr edsställande hälso- och sjukvård finns tillgänglig för berörda folk el ler ge dem resurser som tillåter dem att utforma och tillhandahålla sådana tjänster under eget ansvar och egen kontroll, så att de kan åtnjuta bästa uppnåeliga hälsa i såväl fysiskt som i psykiskt avseende.
  2. Hälso- och sjukvården skall i den utsträckning som det är möjligt vara knuten till den lokala gemenskapen. Den skall planeras och administreras i samarbete med berörda folk varvid hänsyn tas såväl till deras ekonomiska, geografiska, sociala och kulturella förhållanden som till deras traditionella förebyggande vård, läkekonst och mediciner.
  3. Hälsovårdssystemet skall ge företräde åt utbildning och anställning av hälsovårdspersonal från den lokala gemenskapen och inriktas mot primärhälsovård samtidigt som stark anknytning bibehålls till andra nivåer av hälso- och sjukvården.
  4. Tillhandahållandet av sådan hälso- och sjukvård skall samordnas med andra åtgärder i landet på det sociala, ekonomiska och kulturella området.

Del VI. Utbildning och kommunikation

Artikel 26

Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att medlemmar av berörda folk har möjlighet att få utbildning på alla nivåer på minst samma villkor som landets befolkning i övrigt.

Artikel 27

  1. Utbildningsprogram och undervisning för berörda folk skall utvecklas och genomföras i samarbete med dessa för att möta deras särskilda behov och skall omfatta deras historia, kunskaper och teknik, värdesystem och övriga sociala, ekonomiska och kulturella strävanden.
  2. Den behöriga myndigheten skall säkerställa utbildning för medlemmar av dessa folk och deras medverkan vid utformningen och genomförandet av utbildningsprogram i syfte att gradvis överföra ansvaret för handläggningen av sådana program till dessa folk, om så är lämpligt.
  3. Regeringarna skall dessutom erkänna dessa folks rätt att upprätta sina egna utbildningsinstitutioner och -anordningar, under förutsättning att sådana institutioner motsvarar de minimistandardkrav som fastställts av den behöriga myndigheten i samråd med dessa folk. Lämpliga resurser skall tillhandahållas för detta ändamål.

Artikel 28

  1. Barn som tillhör berörda folk skall, där så är praktiskt möjligt, få lära sig läsa och skriva på sitt eget språk eller på det språk som oftast används av den grupp som de tillhör. När detta inte är praktiskt möjligt, skall de behöriga myndigheterna företa samråd med dessa folk i syfte att vidta åtgärder för att uppnå detta mål.
  2. Lämpliga åtgärder skall vidtas för att säkerställa att dessa folk har möjlighet att uppnå goda kunskaper i det nationella språket eller i något av landets officiella språk.
  3. Åtgärder skall vidtas för att bevara och främja utvecklingen och användningen av de berörda folkens egna språk.

Artikel 29

Att meddela allmänna kunskaper och färdigheter som kommer att hjälpa barn tillhörande berörda folk att till fullo och på lika villkor delta i såväl den egna som den nationella gemenskapen skall vara ett undervisningsmål för dessa folk.

Artikel 30

  1. Regeringarna skall vidta åtgärder anpassade till de berörda folkens traditioner och kulturer för att upplysa dem om deras rättigheter och skyldigheter, särskilt i fråga om arbete, ekonomiska möjligheter, utbildnings och hälsofrågor, social välfärd samt deras rättigheter enligt denna konvention.
  2. Om nödvändigt skall detta ske med hjälp av skriftliga översättningar och genom utnyttjande av masskommunikationsmedel på dessa folks språk.

Artikel 31

Åtgärder i utbildande syfte skall vidtas inom alla områden av den nationella gemenskapen, och särskilt bland dem som står i den mest omedelbara kontakten med berörda folk, i syfte att undanröja eventuella fördomar gentemot dessa folk. Ansträngningar skall därför göras för att säkerställa att läroböcker i historia och annat undervisningsmaterial ger en rättvis, exakt och informativ beskrivning av dessa folks samhällen och kulturer.

Del VII. Kontakter och samarbete över gränserna

Artikel 32

Regeringarna skall vidta lämpliga åtgärder, bl. a. genom internationella överenskommelser, för att underlätta kontakter och samarbete över gränserna mellan ursprungsfolk och stamfolk innefattande åtgärder på det ekonomiska, sociala kulturella och andliga området samt på miljöområdet.

Del VIII. Administration

Artikel 33

  1. Den statliga myndighet som ansvarar för de frågor som behandlas i denna konvention skall säkerställa att det finns organ eller andra lämpliga mekanismer för att administrera de program som påverkar berörda folk, och skall se til.l att de förfogar över nödvändiga medel för att kunna fullgöra de uppgifter som pålagts dem.
  2. Dessa program skall innefatta
    1. planering, samordning, verkställande och utvärdering, i samarbete med berörda folk, av de åtgärder som föreskrivs i denna konvention;
    2. framläggande av förslag om lagstiftnings- och andra åtgärder inför de behöriga myndigheterna och övervakning av tillämpningen av de åtgärder som vidtas, i samarbete med berörda folk. Del IX. Allmänna bestämmelser Artikel 34 Arten och omfattningen av de åtgärder som skall vidtas för att ge verkan åt denna konvention skall bestämmas på ett flexibelt sätt med hänsyn till varje lands speciella förhållanden. Artikel 35 Tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention skall inte inkräkta på de berörda folkens rättigheter och förmåner enligt andra konventioner och rekommendationer, internationella instrument, fördrag eller nationella lagar, domar, praxis eller överenskommelser.

Del X. Slutbestämmelser

Artikel 36

Genom denna konvention revideras 1957 års konvention om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper i självstyrande länder.

Artikel 37

Ratifikationsinstrument avseende denna konvention skall sändas till internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering.

Artikel 38

  1. Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmarna av internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationer har registrerats hos generaldirektören.
  2. Den träder i kraft tolv månader efter den dag då ratifikationer från två medlemmar har registrerats hos generaldirektören. 3
  3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag då dess ratifikation har registrerats.

Artikel 39

  1. En medlem som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år förflutit från den dag då konventionen förstträder i kraft genom en skrivelse som sänds till internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Sådan uppsägning skall inte träda i kraft förrän ett år efter den dag då den har registrerats.
  2. Varje medlem som har ratificerat denna konvention och som inte, inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperioden, utnyttjar sin rätt till uppsägning enligt denna artikel, är bunden under ytterligare en tioårsperiod och kan därefter, på de i denna artikel föreskrivna villkoren, säga upp denna konvention vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 40

  1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta alla medlemmar av internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar som generaldirektören har tagit emot från organisationens medlemmar.
  2. När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om registreringen av den andra ratifikationen i ordningen som han har tagit emot, skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag då konventionen träder i kraft.

Artikel 41

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering enligt artikel 102 i Förenta nationernas stadga, lämna Förenta nationernas generalsekreterare fullständiga upplysningar om samtliga ratifikationer och uppsägningar som har registrerats hos honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 42

Vid de tidpunkter då internationella arbetsbyråns styrelse finner det nödvändigt, skall den avlämna rapport till den allmänna konferensen om denna konventions tillämpning och undersöka om det finns anledning att föra upp frågan om revidering av konventionen, helt eller delvis, på konferensens dagordning.

Artikel 43

  1. Om konferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention helt eller delvis revideras och den nya konventionen inte föreskriver annat skall
    1. en medlems ratifikation av den nya konventionen, utan hinder av bestämmelserna i artikel 39 ovan, anses medföra omedelbar uppsägning av denna konvention om och när den nya konventionen har trätt i kraft;
    2. från den dag då den nya konventionen träder i kraft denna konvention upphöra att vara öppen för ratifikation av medlemmarna.
  2. Denna konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som har ratificerat den men inte har ratificerat den nya konventionen.

Artikel 44

De engelska och franska versionerna av denna konventionstext har lika giltighet.

Resolution om ILO-åtgärder för ursprungsfolk och stamfolk

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, som har antagit 1989 års konvention om ursprungsfolk och stamfolk, som är fast besluten att förbättra dessa folks situation och status mot bakgrund av den utveckling som har ägt rum sedan antagandet av 1957 års konvention (nr 107) om skydd för och integration av infödda och andra i stammar levande folkgrupper i självstyrande länder, som är övertygad om att ursprungsfolk och stamfolk i alla världens regioner väsentligt bidrar till det nationella samfundet och som på nytt bekräftar deras sociokulturella identitet, och som motiveras av en stark önskan att stödja tillämpningen och främjandet av bestämmelserna i den reviderade konventionen.

Nationella åtgärder

  1. Uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt överväga ratificering av den reviderade konventionen, att uppfylla de förpliktelserna om följer av konventionen, och att tillämpa dess bestämmelser på mest effektiva sätt.
  2. Uppmanar regeringarna att i detta hänseende samarbeta med de berörda folkens nationella och regionala organisationer och institutioner.
  3. Uppmanar regeringar och arbetsgivare och arbetstagarorganisationer att inleda en dialog med berörda folks organisationer och institutioner om mest lämpliga sätt att säkerställa tillämpningen av konventionen, och att upprätta lämpliga förfaranden för samråd som gör det möjligt för ursprungsfolken och stamfolken att uttrycka sin mening beträffande konventionens alla aspekter.
  4. Uppmanar regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer att stödja informationsåtgärder, i samarbete med berörda folks organisationer och institutioner, för att sprida kunskap om konventionen till alla sektorer av det nationella samfundet. Sådana åtgärder kan omfatta:
    1. material om konventionens innehåll och målsättning,
    2. information med jämna mellanrum om de åtgärder som vidtagits för att tillämpa konventionen,
    3. seminarier ägnade att främja en bättre förståelse för, ratificering och effektiv tillämpning av de normer som uppställs i konventionen.

Internationella åtgärder

Anmodar de internationella organisationer som nämns i konventionens preambel och andra att inom befintliga budgetära resurser samarbeta för att utveckla åtgärder för att uppnå konventionens målsättning inom deras respektive kompetensområden, och anmodar ILO att underlätta koorderingen av sådana åtgärder.

ILO-åtgärder

Anmodar styrelsen för internationella arbetsbyrån att instruera generaldirektören att vidta följande åtgärder, inom befintliga budgetära resurser, och att föreslå att ytterligare resurser anslås i framtida budgetar för dessa ändamål:

  1. att främja ratificering av konventionen och övervaka dess tillämpning,
  2. att bistå regeringarna med att utveckla effektiva åtgärder för att tillämpa konventionen med fullt deltagande av ursprungsfolken och stamfolken,
  3. att tillhandahålla information och utbildning till de berörda folkens organisationer om konventionens tillämpningsområde och innehåll och om andra !LO-konventioner som kan vara av direkt intresse för dem, samt ge dem möjlighet att utbyta erfarenheter och kunskaper
  4. att stärka dialogen mellan regeringar och arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer rörande konventionens målsättning och innehåll, med aktiv medverkan av de berörda folkens organisationer och institutioner,
  5. att med stöd av artikel 19 i ILOs stadga vid en lämplig tidpunkt utarbeta en rapport om de åtgärder som vidtagits i medlemsstaterna för tillämpning av den reviderade konventionen,
  6. att producera, analysera och utge relevant, jämförbar och aktuell kvalitativ och kvantitativ information om berörda folks sociala och ekonomiska förhållanden,
  7. att utveckla tekniska samarbetsprogram och projekt som är direkt till gagn för berörda folk, riktade mot den allvarliga fattigdom och arbetslöshet som de är utsatta för. Dessa åtgärder bör innefatta inkomst- och sysselsättningsskapande projekt, landsbygdsutveckling, inkl. yrkesutbildning, främjande av hantverk och landsbygdstillverkning, beredskapsarbeten och lämplig teknologi. Dessa program bör finansieras över den reguljära budgeten, med de begränsningar som gällande budgetramar sätter, och av multibilaterala och andra källor.

 

Hjälpte informationen dig?

Vi vill gärna veta vad du tycker om vår webbplats! Skriv gärna din feedback nedan. Men vi kan inte svara på frågor här. Har du en fråga om webbplatsen? Kontakta oss via e-post på webbredaktion@mrinstitutet.se.




Sidan uppdaterad: