Äldres mänskliga rättigheter

Det säger våra experter

Äldre utgör en stor och växande andel av befolkningen och är en heterogen grupp med olika egenskaper och identiteter såsom kön, sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet, religion eller socioekonomisk status. Men detta syns inte i politiken, i media eller i undersökningar. Äldres röster, perspektiv och erfarenheter osynliggörs och det får konsekvenser i äldres vardag.

Vår rapport, Hemma är någon annanstans, om hur mänskliga rättigheter efterlevs inom äldreomsorg och på särskilda boenden, visar tydliga exempel på detta. Äldreomsorgen är en människorättsfråga, men saknar delvis ett människorättsperspektiv. Äldres röster, perspektiv och erfarenheter får inte tillräckligt utrymme. Ålderism påverkar också synen på äldre personers potential.

Undersökningen visar även att förutfattade meningar om äldre personer leder till att beskrivningen av deras behov osynliggör behov som delaktighet och fysisk träning, och äldre personers identitet och personliga bakgrund.

För att bekämpa ålderism och åldersdiskriminering måste de äldres unika behov synliggöras, deras delaktighet och självbestämmande stärkas, och kunskapen om mänskliga rättigheter öka (se även våra rekommendationer nedan).

Vårt arbete med äldres rättigheter

Vi bevakar och arbetar med frågor som rör äldre personers mänskliga rättigheter på flera olika sätt, både på hemmaplan och internationellt. Vi sprider kunskap om äldre personers mänskliga rättigheter och varför en äldrerättskonvention behövs i rapporter, i media och i sociala medier. Vi för dialog med och inhämtar kunskap och perspektiv från seniororganisationer.

Arbetet med rapporten Hemma är någon annanstans

Under 2023 och 2024 undersökte vi hur äldre personers mänskliga rättigheter efterlevs inom äldreomsorg och på särskilda boenden, utifrån äldre personers perspektiv och erfarenheter. Arbetet resulterade i rapporten Hemma är någon annanstans som släpptes hösten 2024. I samband med detta presenterade vi rapporten för riksdagens socialutskott, äldreminister Anna Tenje och Socialstyrelsen, jämte kommunala pensionärsråd och seniororganisationer på olika håll i landet.

Rapporten visar att ålderism normaliserar brister i äldreomsorgen och att möjligheter till delaktighet, självbestämmande och egenmakt är begränsade för äldre personer som bor på särskilda boenden. Dessa brister innebär att grundläggande mänskliga rättigheter åsidosätts just för att en person är äldre.

Årsrapporten 2025 lyfte också fram äldres rättigheter

I vår årsrapport, som publicerades i mars 2025, finns en tematisk fördjupning om äldre personers mänskliga rättigheter. Där lyfter vi fram hur ålderismen påverkar äldre personers tillgång till sina rättigheter, äldre personers rätt till full delaktighet i samhället och i beslut som rör dem samt vikten av att äldre personers åsikter och erfarenheter beaktas vid policyutveckling. Vi belyser även äldre personers rätt till hälsa, inklusive tillgången till vård och behandling genom hela livet.

Våra rekommendationer om äldres rättigheter

För att äldre ska få tillgång till alla sina mänskliga rättigheter krävs flera åtgärder. Vi uppmanar regeringen att:

1. Ta fram en handlingsplan för att motverka ålderism. Motverka stereotypa föreställningar om äldre och främja strategier som stärker äldres egna röster.
2. Involvera äldre inom alla relevanta politikområden. När regeringen formulerar och fördelar uppdrag bör instruktioner och direktiv tydligt ange att äldre ska inkluderas och att deras röster tas tillvara.
3. Ta bort diskriminerande åldersgränser. Det finns gränser i lagstiftningen som riskerar att få diskriminerande verkan, till exempel LSS, socialförsäkringsbalken, diskrimineringslagen och lagen om anställningsskydd.
4. Utforma ett system för stödjande beslutsfattande för äldre personer utifrån funktionsrättskonventionen. Det saknas tydlig lagreglering av denna form av beslutsfattande för äldre som behöver det.
5. Sverige bör ta en aktiv roll i att ta fram en internationell konvention om äldre personers mänskliga rättigheter.

Vi uppmnar att Sverige tar en aktiv roll för en äldrekonvention

Vi har upprepade gånger rekommenderat att regeringen engagerar sig i arbetet med att utarbeta en ny konvention för att förstärka skyddet av äldres mänskliga rättigheter, bland annat som en rekommendation i årsrapporten 2025. Vi skickade också en skrivelse till äldreminister Anna Tenje under 2024 och redogjorde för behovet av en äldrerättskonvention. Både en konvention i sig och vägen dit är viktig för att synliggöra situationen för äldre personer, exempelvis ålderism, diskriminering, brister i rätten till hälsa och delaktighet.

Skrivelse till Statsrådet Anna Tenje, 2024

Sverige bör ta ta en aktiv roll med den expertis och erfarenhet Sverige har efter att ha varit ledande i samband med utvecklingen av såväl barnkonventionen som funktionsrättskonventionen. Det blir avgörande att även länder som hittills inte varit drivande för en äldrerättskonvention, såsom Sverige, tar plats vid förhandlingsbordet. Detta för att säkerställa en framåtdrivande normutveckling som stärker skyddet av äldre personers mänskliga rättigheter globalt, regionalt och i Sverige.

Sverige har goda förutsättningar att främja meningsfull involvering av äldre personer och civilsamhällets aktörer i det fortsatta arbetet för en konvention, vilket är viktigt för att konventionen ska bli välförankrad och anpassad också till Sverige. Institutet för mänskliga rättigheter har framför att vi ser fram emot att bidra i arbetet.

Hur arbetar FN med äldres rättigheter?

Skyddet för äldres rättigheter är fragmenterat i befintliga konventioner. Det leder till att äldre personers mänskliga rättigheter inte systematiskt tas upp under tillämpningen av konventionerna, vilket i sin tur påverkar genomförandet på nationell nivå. Att det saknas en integrering av äldre personers rättigheter i befintliga konventioner återspeglas även i granskningskommittéernas observationer och rekommendationer där sådana rättigheter får mycket begränsat utrymme.

Såväl FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) som FN:s oberoende expert om äldre personers åtnjutande av alla mänskliga rättigheter, Claudia Mahler, har identifierat att avsaknaden av en särskild konvention är en bidragande orsak till dessa brister. Claudia Mahler har också poängterat att äldre personer betraktats utifrån ett välfärdsperspektiv, som skyddsvärda mottagare av stöd och hjälp och som en framtida ekonomisk belastning för stater. Hon menar att de inte betraktas som unika individer med varierande önskemål, behov och rättigheter.

FN tar avgörande steg mot en äldrerättskonvention

I april 2025 beslutade FN:s människorättsråd att ta nästa avgörande steg mot att förverkliga en konvention om äldre personers mänskliga rättigheter. Rådet antog då enhälligt en resolution om att inleda ett formellt arbete för en äldrerättskonvention. Syftet med en konvention är att främja och skydda äldre personers mänskliga rättigheter.

Läs mer i resolutionen Länk till annan webbplats.

Internationella rekommendationer till Sverige

Sverige granskades av FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK-kommittén) under 2024. ESK-kommittén gav bland annat följande rekommendationer till Sverige:

• Anta riktade åtgärder för att bekämpa ökande fattigdom, särskilt bland äldre ensamstående kvinnor och invandrare, samt den oproportionerligt höga fattigdomsnivån bland invånare med utländsk bakgrund. (Inom rätten till tillfredsställande levnadsstandard).
• Förbättra den psykiatriska hälso- och sjukvårdens stöd och strukturer genom att tillföra tillräckliga resurser, stärka lokala stödverksamheter, vidta åtgärder för att tackla stigma i frågor om psykisk ohälsa samt genomföra riktade åtgärder för grupper som är särskilt drabbade av psykisk ohälsa, såsom äldre män, unga personer, kvinnor, samt missgynnade och marginaliserade grupper.” (Inom rätten till fysisk och psykisk hälsa).

Våra remissvar om äldres rättigheter

Genom våra remissvar yttrar vi oss om lagförslag som relaterar till äldre personers mänskliga rättigheter. Här är några av våra remissvar

• Ett språkkrav för språkutveckling (SOU 2024:78)
• Stärkt stöd till anhöriga Ett mer ändamålsenligt stöd till barn och vuxna som är anhöriga (SOU 2024:60)
• En moderniserad taltidningsverksamhet (Ds 2024:22)

Vem ansvarar för rättigheterna i Sverige?

Ansvaret för att äldre personers mänskliga rättigheter efterlevs vilar på offentliga aktörer på alla samhällsnivåer. Ytterst ansvarig är regeringen.

Kommunerna har ett avgörande ansvar för äldre personers tillgång till sina rättigheter och rättigheternas genomförande i praktiken. Kommunerna har en skyldighet att se till att lagar och riktlinjer följs i det dagliga arbetet att ge service och stöd till äldre personer. Det är också kommunerna som ansvarar för äldreomsorgen.

Diskrimineringsombudsmannen arbetar mot åldersdiskriminering och främjar lika rättigheter och möjligheter i linje med diskrimineringslagen, där ålder är en diskrimineringsgrund. De flesta av anmälningarna om åldersdiskriminering som görs till DO rör arbetslivet. Därefter kommer diskriminering inom samhällsområdet varor, tjänster och bostäder.

Socialstyrelsen tar fram föreskrifter, riktlinjer och kunskapsstöd till stöd för hälso- och sjukvården, tandvården och socialtjänsten, i syfte att äldre personer ska få god och jämlik vård och omsorg utifrån sina behov. Inspektionen för vård och omsorg (IVO) utövar tillsyn över vård och omsorg. Och Integritetsskyddsmyndigheten (IMY) skyddar äldres personuppgifter.