Rättigheter i praktiken

Här är några exempel på vad konventionen innebär mer konkret:

Rätt till tillgänglighet

Vad: Samhällsmiljöer, byggnader, transport, information och kommunikation ska vara tillgängliga för personer med funktionsnedsättning,
Exempel: Ramper för bussar och tåg, taktila skyltar, och tillgängliga webbplatser.

Rätt till utbildning

Vad: Personer med funktionsnedsättning har rätt till inkluderande utbildning på alla nivåer.
Exempel: Extra stöd i skolan, speciallärare, tillgång till undervisningsmaterial i olika format.

Rätt till arbete och sysselsättning

Vad: Skydd mot diskriminering i arbetslivet och rätt till anpassade arbetsplatser.
Exempel: Flexibla arbetstider, tekniska hjälpmedel på jobbet.

Rätt till självbestämmande och rättslig handlingsförmåga

Vad: Personer med funktionsnedsättning har rätt att fatta egna beslut och få det stöd de behöver för att göra det.
Exempel: Möjlighet att välja sin egen boendeform samt ekonomiskt stöd för att leva självbestämt.

Rätt till hälso- och sjukvård

Vad: Rätt till tillgänglig och anpassad sjukvård utan diskriminering.
Exempel: Anpassade undersökningar för personer med kognitiva funktionsnedsättningar.

Rätt att delta i samhällslivet

Vad: Möjlighet att delta i politiska och kulturella aktiviteter, inklusive rösträtt och tillgång till fritidsaktiviteter.
Exempel: Anpassade och tillgängliga teatrar, vallokaler och idrottsanläggningar.

Det säger våra experter

Sverige anslöt sig till funktionsrättskonventionen 2009. Sedan dess har Sverige genomfört en hel del förändringar i positiv riktning. Trots det finns stora brister som vi har lyft i vår årsrapport, till exempel:

Sverige behöver göra mer för att genomföra konventionen

Sverige saknar ett systematiskt och målinriktat arbete för att integrera funktionsrättskonventionen i lagstiftning, budget och handlingsplaner. Personer med funktionsnedsättning har generellt sämre levnadsvillkor, lägre utbildningsnivå, högre arbetslöshet och sämre hälsa än övriga befolkningen. Det finns även omfattande användning av tvångsåtgärder inom ungdomsvård och psykiatri samt brister i stödet till migranter med funktionsnedsättning.

Mänskliga rättigheter i stället för en medicinsk modell

FN kritiserar Sveriges återgång till en medicinsk modell, där funktionsnedsättning ses som en individuell begränsning snarare än ett resultat av hinder i samhället. I stället rekommenderas en människorättsmodell, där personer med funktionsnedsättning erkänns som fullvärdiga rättighetsbärare. En konsekvens av den medicinska modellen är att lagstiftning och policyer fokuserar på individens funktionsförmåga snarare än samhällsstrukturer. FN uppmanar till exempel Sverige att revidera diskrimineringslagen så att den tar sin utgångspunkt i människorättsmodellen.

Förbättra möjligheter att utkräva rättigheter

Funktionsrättskonventionen är inte fullt ut genomförd i svensk lag, vilket försvårar för personer med funktionsnedsättning att utkräva sina rättigheter. Domstolar och myndigheter tolkar sällan nationell lag i enlighet med internationella åtaganden (så kallad fördragskonform tolkning). Regering och riksdag behöver systematiskt se över lagar och policyer, skapa handlingsplaner och säkerställa att myndigheter och domstolar tillämpar konventionen i praktiken.

Kritik mot regeringens strategi

I årsrapporten betonar Institutet för mänskliga rättigheter vikten av skärpt styrning, lagändringar och en tydligare strategi för att säkerställa rättigheter för personer med funktionsnedsättning i Sverige. Riksrevisionen har kritiserat regeringens funktionshinderpolitik för bristande konkretisering och uppföljning. Trots FN:s påpekanden om behovet av stöd till kommuner och regioner har staten avslutat sitt tidigare stödprogram. Myndigheten för delaktighet ska sprida FN:s rekommendationer och ta fram en nationell handlingsplan senast 2025, men utan att få ökade resurser.

Vårt arbete för funktionsrätt

Institutet för mänskliga rättigheter har ett särskilt ansvar att granska hur Sverige genomför FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Vi strävar efter att involvera funktionsrättsrörelsen i vårt arbete med att övervaka hur regeringen, myndigheter, kommuner och regioner följer konventionen. Det gör vi genom samråd, dialoger, möten och den årliga konferensen Fokus funktionsrätt, där representanter från regeringen, oberoende aktörer och funktionsrättsrörelsen samlas för att diskutera och främja genomförandet av konventionen.

Vårt arbete innefattar:

• Granskning och övervakning:
  Vi bevakar hur Sverige lever upp till internationella åtaganden, identifierar brister och rapporterar till FN. Det kan handla om att uppmana till bättre tillgänglighet, fler åtgärder mot diskriminering eller kritik mot användning av tvångsåtgärder. Senaste granskningen var 2024.
• Rapportering och rekommendationer:
  Vi analyserar lagstiftning och policy och lämnar förslag till regeringen och myndigheter för att stärka rättigheterna för personer med funktionsnedsättning.
• Samverkan och kunskapsspridning:
  Vi samarbetar med civilsamhället, funktionsrättsrörelsen och andra aktörer lyfta viktiga frågor genom konferenser, seminarier och debattinlägg. Här ingår också att öka kunskapen om rättigheter – både hos de som har rättigheterna och hos de som har ansvar för att se till att de efterlevs.

Läs mer om vårt arbete

Våra remissvar om rättigheter för personer med funktionsnedsättning

Genom våra remissvar kan vi lämna synpunkter på hur olika förslag stämmer överrens med de mänskliga rättigheterna och Sveriges åtaganden. Här är några av våra aktuella remissvar inom området funktionsrätt:

• Mediegrundlagarna och tillgänglighetskrav för vissa medier
• Ett statligt huvudmannaskap för personlig assistans
• Kommuners och regioners grundläggande beredskap inför kris och krig
• Ett enklare bilstöd

Fler remissvar

FN:s rekommendationer till Sverige

FN:s funktionsrättskommitté anser att Sverige behöver genomföra flera åtgärder för att förbättra situationen för personer med funktionsnedsättning. I mars 2024 gav kommittén flera rekommendationer till Sverige. Här är några av de viktigaste:

• Granska lagar och system för att säkerställa att de är i linje med funktionsrättskonventionen.
• Regeringen bör ta ett tydligare ansvar för att genomföra konventionen och ta fram en handlingsplan.
• Kommuner och regioner bör få bättre stöd för att följa konventionen.
• Tvångsåtgärder inom vård och omsorg bör förbjudas, och institutioner för personer med funktionsnedsättning bör stängas.
• Säkerställa rätten till personlig assistans för alla, inklusive de som förlorade den mellan 2015–2022 och personer över 66 år.
• Skapa en nationell strategi för en mer inkluderande skola.
• Ge bättre stöd till barn med funktionsnedsättning för att de ska kunna bo i familjemiljö i stället för på institution.

Hur arbetar FN med funktionsrättskonventionen?

Funktionsrättskonventionen har godkänts av över 180 länder. Det innebär att mer än 180 stater har åtagit sig att implementera konventionens bestämmelser i sina nationella lagar och politiska system. Konventionen trädde i kraft 2008.

FN:s funktionsrättskommitté arbetar med konventionen på olika sätt men främst genom att:

• Övervaka och främja implementeringen av konventionens bestämmelser på global nivå.
• Ge rekommendationer och allmänna kommentarer för att vägleda länder i hur de ska tolka olika artiklar i konventionen.
• Ta emot och granska klagomål om allvarliga brott mot konventionen. Det innebär att personer i länder som har godkänt konventionens tilläggsprotokoll kan skicka klagomål till kommittén. Sverige har skrivit under tilläggsprotokollet.

Konventionen är en av FN:s mest ratificerade konventioner, och den visar att det finns en global enighet om att personer med funktionsnedsättning ska ha samma rättigheter och möjligheter som andra människor.

Aktuella processer, domar och beslut om funktionsrätt

Rätt till bostadsanpassning bekräftades av Högsta förvaltningsdomstolen

Under 2025 meddelade Högsta förvaltningsdomstolen dom i ett mål som rörde en ung man med funktionsnedsättning och hans rätt till bostadsanpassningsbidrag. Målet handlade om rätten att på jämlika villkor kunna välja sin bostad och vem man vill bo med.

Bakgrunden var att mannens kommun delvis avslog ansökan om bidrag, eftersom mannens föräldrar tidigare gjort ändringar i bostaden som inte följde bygglagstiftningen. Domstolen slog fast att dessa ändringar inte kunde läggas den unge mannen till last, då de genomförts långt innan han föddes och innan han fick sin funktionsnedsättning.

Institutet för mänskliga rättigheter deltog i målet genom ett så kallat amicus-yttrande, för att lyfta betydelsen av mänskliga rättigheter i bedömningen. Domstolens beslut innebar att bidraget skulle beviljas, vilket sågs som en viktig markering av rätten till självbestämmande för personer med funktionsnedsättning.

Högsta förvaltningsdomstolens dom Länk till annan webbplats.

Vår amicus-yttrande

Uteblivet stöd i skolan var diskriminering – historisk dom från Högsta domstolen

Under 2024 slog Högsta domstolen fast att ett barn med funktionsnedsättning utsatts för diskriminering när han under lång tid inte fick det särskilda stöd han hade rätt till i skolan.

Domstolen klargjorde att det inte krävs någon formell diagnos för att en skola ska vara skyldig att agera – om det är tydligt att en elev har behov av stöd, måste åtgärder sättas in. Fallet lyfte också vikten av barnets rätt till utbildning enligt barnkonventionen. Högsta domstolen underströk att bristande stöd i skolan kan innebära diskriminering i form av bristande tillgänglighet.

Fallet drevs av antidiskrimineringsbyrån Malmö mot Diskriminering och domen ses som ett viktigt steg för att stärka rättigheterna för barn med funktionsnedsättning.

Högsta domstolens domen (mål: T 3151-23) Länk till annan webbplats.

Man med autism fick inte mönstra för värnplikt

En man har anmält Försvarsmakten för diskriminering till Diskrimineringsombudsmannen. Mannen ville mönstra, alltså få göra proven för värnplikt. Men på grund av att mannen har en diagnos inom autismspektrumet avskrev Försvarsmakten hans ansökan. Diskrimineringsombudsmannen gick vidare med ärendet och stämde staten genom Försvarsmakten. Tingsrätten kom fram till att Försvarsmakten hade diskriminerat mannen.

Stämningsansökan och dom Länk till annan webbplats.

Undersökningar och statistik om funktionsrätt

Flera myndigheter gör undersökningar och för statistik som berör funktionsrätt. Här hittar du ett urval av dessa:

Levnadsförhållanden bland personer med funktionsnedsättning

Statistikmyndigheten SCB har fått i uppdrag av regeringen att
redovisa statistik om levnadsförhållanden bland personer med
funktionsnedsättning. Undersökningen har gjorts genom att SCB ställt frågor om ekonomi, fritid, hälsa och sociala relationer. Den senaste undersökningen är från 2022.

SCB har också gjort en särskild undersökning om situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning

• SCB:s statistik om personer med funktionsnedsättning Länk till annan webbplats.
• SCB:s undersökning av situationen på arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning Länk till annan webbplats.

SCB har även fått ett nytt regeringsuppdrag att utveckla statistiken om personer med funktionsnedsättning Länk till annan webbplats.

Hälsa bland personer med funktionsnedsättning

Folkhälsomyndigheten genomför olika undersökningar där frågor om hälsa ställs till slumpmässigt utvalda personer. På deras webb hittar du

• Hälsa på lika villkor? Länk till annan webbplats. (nationell folkhälsoenkät som genomförs vartannat år)
  

Unga vuxna utsätts för allvarliga rättighetskränkningar
Inspektionen för vård och omsorg (IVO) publicerade under 2023 en rapport där det framkom att vuxna personer med funktionsnedsättning utsätts för allvarliga rättighetskränkningar. IVO uppmärksammade bland annat att personer blev inlåsta, fasthållna och hindrades från att lämna sina lägenheter.
Kränkningarna skedde i gruppbostäder som de boende har enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Det innebär alltså att bostäderna och det som händer där är statens ansvar.

IVO:s rapport: Att inte få rätten att leva som andra Länk till annan webbplats.

Vem har ansvar för funktionsrätten i Sverige?

Sveriges regering, riksdagen, myndigheter, kommuner och regioner har det största ansvaret för att det som står i funktionsrättskonventionen ska bli verkliga rättigheter.

Enligt funktionsrättskonventionen har staten också ett särskilt ansvar för att öka kunskapen i hela samhället när det gäller både situationen för personer med funktionsnedsättning och deras rättigheter.

Myndigheten för delaktighet (MFD) är en myndighet som har en samordnande roll och arbetar för att Sverige ska nå det nationella målet för funktionshinderpolitiken. De gör det genom att guida och stödja samhällets aktörer och främja deras arbete.

Att klaga till FN:s kommitté

Du kan föra fram klagomål om du anser att staten har kränkt dina rättigheter som finns reglerade i konventionen. Innan kommittén kan behandla ditt klagomål måste ditt ärende först ha prövats genom samtliga nationella rättsinstanser (till exempel högsta domtolen).

Du kan göra det som enskild person eller tillsammans med andra som fått sina rättigheter kränkta. Du skickar klagomålet till kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD-kommittén).

I de fall kommittén kommer fram till att en kränkning har skett ger den rekommendationer och kommentarer till den berörda staten. Rekommendationerna är inte bindande, men den berörda staten ska lämna in egna kommentarer angående kommitténs resultat inom sex månader.

Rätten att klaga står inte i själva konventionen utan i ett fakultativt protokoll som FN antog år 2006.