Nationella minoriteter

Sanningskommissioner och vitböcker

Det finns flera offentliga aktörer som arbetar inom det minoritetspolitiska området, men det finns fortfarande utmaningar när det gäller nationella minoriteters rätt till delaktighet, språk och kultur. Nedan lyfter vi fram några centrala åtgärder och händelser under 2023–2024 som på olika sätt har påverkat dessa rättigheter

Sannings- och försoningskommission för tornedalingar, kväner och lantalaiset

Sannings- och försoningskommissioner har en viktig uppgift i att synliggöra historiska människorättskränkningar och bidra till rättvisa och försoning. År 2023 lämnade Sveriges första sannings- och försoningskommission – som granskat övergrepp, assimileringspolitik och kränkningar mot tornedalingar, kväner och lantalaiset – sitt slutbetänkande.

Kommissionen föreslår flera åtgärder för att främja fortsatt försoning, stärka minoritetens inflytande och egenmakt, samt utveckla rättigheterna och det nordiska samarbetet. Institutet för mänskliga rättigheter har yttrat sig om betänkandet och ställer sig bakom samtliga förslag.

Här är några av de viktigaste rekommendationerna:

• Statens ansvar: Regeringen ska ta ansvar för att genomföra förslagen och samarbeta med minoriteten för att driva försoningsarbetet framåt.
• Oberoende uppföljning: En självständig funktion bör inrättas för att säkerställa att rekommendationerna följs, med tillräckliga resurser för att utföra sitt uppdrag.
• Främjande av meänkieli: Ortnamn på meänkieli bör synliggöras för att stärka minoritetens språk och kultur.
• Utbildning på minoritetsspråk: Undervisningen i minoritetsspråk behöver förbättras genom bättre lärarmaterial, utbildade lärare och fler undervisningstimmar.
• Språk som diskrimineringsgrund: Diskrimineringslagen bör utvidgas så att språk uttryckligen erkänns som en grund för diskriminering.
• Utredning om urfolksstatus: Regeringen bör pröva möjligheten att erkänna tornedalingar, kväner och lantalaiset som ett urfolk.

Sanningskommissionen för det samiska folket

Efter en formell begäran av Sametinget pågår sedan 2021 Sanningskommissionen för det samiska folket. Kommissionen är ett oberoende och självständigt organ som ska granska och synliggöra den statliga politik som genom historien har lett till övergrepp, diskriminering och förtryck av samer – särskilt genom försvenskning, tvångsförflyttningar och markintrång. Kommissionen har i uppdrag att samla in vittnesmål, analysera konsekvenserna av statens agerande, och föreslå åtgärder för upprättelse och främjar försoning. Arbetet pågår fortfarande och kommissionen har hittills samlat in över 270 vittnesmål.

Sverigefinnarnas krav på en sanningskommission

Sverigefinnar har under senare år alltmer höjt rösten för att få en egen sannings- och försoningskommission. Bakgrunden är en lång historia av diskriminering, försvenskningspolitik och språkliga övergrepp, särskilt under 1900-talet. Många sverigefinnar vittnar om hur de tvingats dölja sin identitet, inte fått tala finska i skolan, och hur det finska språket och kulturen marginaliserats i det svenska samhället.

Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer

Det har ännu inte upprättats någon sannings- och försoningskommission för den romska minoriteten i Sverige. För att synliggöra och ta ansvar för de övergrepp och människorättskränkningar som romer utsatts för publicerade regeringen år 2014 vitboken "Den mörka och okända historien". Vitboken redogör för en lång rad kränkningar mot romer under 1900-talet, bland annat statligt sanktionerade rasbiologiska kartläggningar, tvångssteriliseringar, omhändertagande av barn samt inreseförbud för romska grupper.

Den visar också hur romer systematiskt utestängts från samhället och nekats tillgång till grundläggande rättigheter som bostad, utbildning och arbete – ofta utan möjlighet att påverka beslut som direkt berörde deras liv.

Denna historia har haft djupa och långvariga konsekvenser för romernas situation i Sverige idag. Diskrimineringen och exkluderingen som romer upplevde under 1900-talet har bidragit till ett fortsatt utanförskap och bristande förtroende för myndigheter. Många romska familjer lever fortfarande med sämre socioekonomiska förutsättningar, begränsad tillgång till utbildning och högre arbetslöshet. Trots statliga satsningar kvarstår stora utmaningar när det gäller att skapa jämlika villkor och återuppbygga tilliten mellan romer och majoritetssamhället.

Som en del av arbetet för upprättelse inrättade regeringen samma år en särskild delegation mot antiziganism. Den bestod av experter, romska företrädare och politiker, och hade i uppdrag att öka kunskapen om rasism mot romer och föreslå åtgärder för att motverka den. Delegationens slutrapport Kraftsamling mot antiziganism överlämnades till regeringen 2016 och har sedan dess legat till grund för flera initiativ för att stärka romers rättigheter i Sverige. Ett av dessa initiativ är den nationella strategin för romsk inkludering, som kompletteras av handlingsplaner på lokal nivå. Målet är att romer, inom en generation, ska ha likvärdiga möjligheter som resten av befolkningen. Planerna fokuserar bland annat på utbildning, arbete, bostad och hälsa – centrala områden där romer länge mött hinder.

Vårt arbete med nationella minoriteters rättigheter

Institutet för mänskliga rättigheter arbetar på olika sätt för att främja och säkerställa att Sveriges respekterar mänskliga rättigheter. Det kan handla att möta företrädare för de nationella minoriteterna, rapportera till FN och Europarådet, samt ha dialog med regeringen.

Vår rapport till FN:s kommitté mot rasdiskriminering

Under 2025 ska Sverige granskas av FN:s kommitté för avskaffande av rasdiskriminering (CERD). Regeringen har lämnat in sin rapport till CERD för att redovisa hur Sverige uppfyller sina åtaganden enligt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

Vi tar fram en parallellrapport som bygger på samtal med representanter för grupper som riskerar att utsättas för rasism, bland annat nationella minoriteter. Många vi har pratat med upplever att situationen har försämrats och att förtroendet för rättsstaten minskar.

I rapporten lämnar vi också rekommendationer för hur Sverige bättre kan säkerställa de rättigheter som konventionen garanterar. Till exempel:

• Motverka kränkande bemötande inom sjukvården och säkerställa allas rätt till hälsa utan diskriminering.
• Bekämpa rasism i skolan mer effektivt och garantera rätten till utbildning för alla barn.
• Förbättra insamlingen och användningen av jämlikhetsdata för att synliggöra och åtgärda strukturell ojämlikhet. Det är viktigt att insamlingen sker i nära dialog och med respekt för de grupper som berörs.
• Vidta fler åtgärder mot hatbrott och prioritera förebyggande och tillitsskapande arbete.
• Agera omedelbart för att motverka och ta avstånd från främlingsfientlig retorik och rasistisk hatpropaganda, särskilt inför det svenska valet.

Våra remissvar

Ett starkt judiskt liv i Sverige 2025–2034

I januari 2024 presenterades ett förslag till nationell strategi för att stärka judiskt liv i Sverige 2025–2034. Utredningen visar att gruppen möter allt från strukturella hinder som påverkar deras möjligheter att leva ett judiskt liv, till hat och hot mot organisationer och enskilda. Vidare visar den ett tydligt behov av ett mer strategiskt arbete för att förverkliga den judiska minoritetens rättigheter.

Vi ställer sig generellt positiv till utredningens förslag och anser att en strategi om judiskt liv behövs för att stärka den judiska minoritetens tillgång till sina rättigheter. Det är också positivt att utredningen inkluderat och lyssnat till organisationer och enskilda individer under arbetet.

Rekommendationer till Sverige från FN och Europarådet

Sverige har mottagit flera rekommendationer för att stärka skyddet för de nationella minoriteternas rättigheter. Här är några av dem:

FN:s granskning 2018

Förra gången FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) granskade Sverige 2018 gav de bland annat följande rekommendationer:

• Inrätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter: i enlighet med FN:s Parisprinciper, vilket också har skett genom att vårt institut inrättades 2022.
• Genomför åtgärder mot rasistiska och extrema organisationer:
  Kommittén rekommenderade att Sverige skulle säkerställa att befintliga lagar används i praktiken och gör skillnad för att skydda utsatta grupper mot rasistiskt motiverade hatbrott, propaganda och våld, både i media och på internet.

Sverige ska granskas igen i november 2025

Besök av FN:s specialrapportör

FN:s specialrapportör för övergångsrättvisa (the Special Rapporteur on the promotion of truth, justice, reparation and guarantees of non-recurrence) besökte Sverige i mars 2024 för att granska de åtgärder som vidtagits för att hantera arvet efter de människorättskränkningar som begåtts mot samer, tornedalningar, kviner och lantalaisser i kölvattnet av försvenskningspolitiken. I sin rapport efter besöket betonade specialrapporten vikten av att genomföra kommissionernas rekommendationer. Han föreslår att regeringen inrättar särskilda funktioner för att följa upp hur Sverige genomför rekommendationerna. Specialrapportören efterlyser även ett omfattande engagemang från regeringen att synliggöra kommissionsrapporterna och sprida kunskap om dem
Specialrapportörens rapport Länk till annan webbplats.

Europarådets rådgivande kommitté

Under 2024 lämnade Europarådets rådgivande kommitté sitt yttrande om hur Sverige uppfyller Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter. Yttrandet innehåller flera rekommendationer om att Sverige om attnbland annat ska stärka de nationella minoriteternas möjlighet till inflytande, att främja interkulturell dialog och att förstärka arbetet mot rasism, hatbrott och hatretorik. Rapporten innehåller 13 rekommendationer, varav fyra för omedelbara åtgärder:

• Säkerställ, i nära konsultation med samerna, att beslut om användning av mark som traditionellt använts av samer inte negativt påverkar samernas kultur, språk och identitet.
• Främja ökad kunskap om nationella minoriteter, deras rättigheter och behov.
• Öka ansträngningarna mot rasism, hatbrott och hatretorik, i synnerhet mot de judiska, romska och samiska minoriteterna.
• Förbättra samråds- och konsultationsprocesser så att samer och nationella minoriteter säkerställs ett meningsfullt deltagande i för dem relevanta beslutsprocesser.

Läs hela yttrandet från den rådgivande kommittén Länk till annan webbplats.

Hur arbetar FN med nationella minoriteters rättigheter?

FN arbetar med nationella minoriteters rättigheter genom flera olika organ, deklarationer och konventioner. Fokus ligger på att skydda minoriteters rättigheter genom internationella avtal, övervakning och praktiska insatser för att förhindra diskriminering och främja inkludering.

Här är några av de viktigaste sätten FN verkar för att skydda och stärka minoriteters rättigheter:

FN:s organ och funktioner

Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) bevakar minoriteters rättigheter och arbetar med regeringar för att säkerställa efterlevnad av internationella normer.

Specialrapportören för minoritetsfrågor är en expert som granskar och rapporterar om minoriteters rättigheter och ger rekommendationer till stater.

Forumet för minoritetsfrågor är en plattform där representanter för minoriteter, regeringar och experter diskuterar utmaningar och lösningar.

Övervakning och stöd

FN övervakar regelbundet hur stater respekterar minoriteters rättigheter genom konventionskommittéerna, exempelvis:

• CERD – Kommittén för avskaffande av rasdiskriminering
• Människorättskommittén – Övervakar den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter

Stater granskas och får rekommendationer för att förbättra skyddet för minoriteter. I vissa fall erbjuder FN även tekniskt och ekonomiskt stöd, exempelvis vid utveckling av nationell lagstiftning, utbildningsinsatser eller konfliktförebyggande arbete.

Ett aktuellt exempel är att Sverige 2025 granskas av FN:s rasdiskrimineringskommitté, som följer upp hur väl landet lever upp till sina internationella åtaganden.

Aktuella frågor och processer

Brister i skydd och främjande av språk

Enligt ramkonventionen ska stater säkerställa att personer som tillhör en nationell minoritet kan använda sitt minoritetsspråk i privata och offentliga sammanhang. Bland de nationella minoriteterna återkommer upplevelser av diskriminering. Såsom att inte få sina språkliga och kulturella rättigheter tillgodosedda och att inte heller kunna få rättslig prövning. Här är några exempel på hur situationen ser ut:

• I stort visar Länsstyrelsen att utvecklingen vad gäller modersmålsundervisningen i minoritetsspråk i grundskolan stått stilla sedan läsåret 2019/2020. Den påbörjade satsningen på fjärrundervisning, med tillhörande statsbidrag, har hittills omfattat främst samiska och finska.
• Institutet för språk och folkminnen (Isof) har haft tillfälliga statsbidrag för att driva fyra språkcentrum för att främja minoritetsspråken finska, jiddisch, meänkieli och romani chib. I sitt senaste regleringsbrev fick Isof fortsatt uppdrag att driva språkcentrum men anslaget är lägre än tidigare år.
• Regeringen har i budgeten även minskat finansieringen av det samiska gränsöverskridande samarbetsorganet Sámi Giellagáldu. Giellagáldu arbetar med att bevara, främja och utveckla de samiska språken i Sverige, Norge och Finland och samfinansieras av de tre Sametingen. Detta samtidigt som FN:s decennium för urfolksspråk pågår för att stärka och uppmärksamma urfolksspråk världen över.

Tornedalingarnas begäran om urfolksstatus

Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset (STR-T) lämnade i oktober 2023 in en begäran om urfolksstatus till kulturministern och landsbygdsministern. Av begäran framgår bland annat att STR-T anser att tornedalingar, kväner och lantalaiset uppfyller de villkor som etablerats internationellt för vilka folkgrupper som kan definieras som urfolksgrupp. STR-T uppmanar också regeringen att skyndsamt ta initiativ till ytterligare forskning om man ser att ytterligare forskning behövs. Det bör i så fall ske i samarbete med Finland och Norge eftersom denna minoritet är bosatt i de tre länderna.

Nationell lagstiftning och uppföljning

Lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk fastslår minoriteternas rättigheter i hela landet, med särskilda förvaltningsområden för samiska, meänkieli och finska. Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget följer årligen upp minoritetspolitikens utveckling och rekommenderar att regeringen utreder möjligheten att införa tillsyn av minoritetslagen, i linje med återkommande rekommendationer från utredare, företrädare för minoriteterna och Europarådet.

Insatser för minoritetsgrupper

Under 2024 publicerade Länsstyrelsen i Stockholm ett kunskapsstöd för att stärka romska rättigheter, och i januari 2024 presenterades en strategi för att stärka judiskt liv i Sverige.

Handlingsplan mot rasism och hatbrott

I december 2024 presenterade regeringen en ny handlingsplan med fokus på att bekämpa rasism och hatbrott inom områden som skola, rättsväsende, välfärd och arbetsliv. Planen syftar till att göra insatserna mer träffsäkra, utvärderingsbara och långsiktiga. Handlingsplanen identifierar de särskilda utmaningar som nationella minoriteter står inför och inkluderar både generella och specifika åtgärder för att bekämpa antiziganism och antisemitism och rasism mot samer.

Vem i Sverige ansvarar för nationella minoriteters rättigheter?

Regering och riksdag är ytterst ansvariga för att Sverige fullföljer sina åtaganden för mänskliga rättigheter. Regeringen ansvarar för att genomföra den nationella minoritetspolitiken och säkerställa att Sverige följer internationella konventioner, inklusive FN:s och Europarådets regelverk. Riksdagen stiftar lagar som skyddar nationella minoriteters rättigheter. Det finns också flera offentliga aktörer som ansvarar för att genomföra regeringens politik eller övervaka att lagarna följs:

• Länsstyrelsen i Stockholm samordnar och följer upp hur kommuner och regioner arbetar med nationella minoriteters rättigheter.
• Sametinget har ett särskilt ansvar för samer, som är Sveriges enda urfolk, och arbetar med frågor som rör samisk kultur och språk.
• Kommuner och regioner har ett ansvar att följa minoritetslagen och erbjuda service på minoritetsspråken i särskilda förvaltningsområden (finska, meänkieli och samiska). De ska även ge nationella minoriteter inflytande i beslut som påverkar dem, till exempel genom samråd.
• Diskrimineringsombudsmannen (DO) övervakar att nationella minoriteter inte utsätts för diskriminering och kan ta emot anmälningar om diskriminering,
• Institutet för språk och folkminnen (Isof) arbetar med att främja och bevara de nationella minoritetsspråken och ger stöd till revitalisering av språken.
• Forum för levande historia Länk till annan webbplats. har ansvar för att öka kunskapen och tillhandahålla fakta om de nationella minoriteterna i Sverige,