Allvarliga kränkningarna av rättigheter för personer med funktionsnedsättning måste upphöra

Sedan år 2009 är Sverige bundet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD). Trots detta utsätts personer med funktionsnedsättning för allvarliga kränkningar av sina rättigheter i sin hemmiljö. Detta framgår av en granskning som IVO nyligen har genomfört.

Här svarar Katarina Leffler som är utredare vid Institutet på några frågor.

Vad är det som har hänt?

I rapporten Att inte få rätten att leva som andra som Inspektionen för vård och omsorg (IVO) nu har publicerat framkommer oroande uppgifter om hur vuxna personer med funktionsnedsättning utsätts för allvarliga rättighetskränkningar i sin hemmiljö i gruppbostäder för vuxna enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS). Bland annat har IVO uppmärksammat att personer blir inlåsta, fasthållna och hindras från att lämna sina lägenheter. Personer ges också läkemedel utan att de vet om det och övervakas på olika sätt i sina lägenheter och badrum.

Kan det som IVO har upptäckt utgöra kränkningar av de mänskliga rättigheterna?

Alla former av stöd som ges till personer med funktionsnedsättning enligt LSS ska grundas på frivillighet, delaktighet och självbestämmande enligt såväl LSS som CRPD. Trots detta har de boende inte alltid varit informerade eller vetat om att de haft rätt att säga nej. Det handlar om personer med omfattande behov av stöd som utsätts för kränkningar av sin rätt till frihet (artikel 14 CRPD), sin rätt att inte utsättas för våld eller förnedrande behandling (artikel 15 och 16), och av sin rätt att åtnjuta respekt för den fysiska och psykiska integriteten (art 17). Det handlar också om kränkningar av rätten att bestämma över sitt liv och att få det stöd som behövs för att leva på jämlika villkor som andra (artikel19). Utöver att dessa rättigheter framgår av CRPD följer de av såväl nationell lagstiftning som av andra internationella fördrag, exempelvis den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR). Institutet för mänskliga rättigheter konstaterar att de brister som IVO under en längre tid har uppmärksammat är sådant som karaktäriserar institutionella levnadsförhållanden där individens val och kontroll över livets olika delar begränsas.

Är det som har hänt vanligt och har det hänt förut?

IVO:s granskning visar att allvarliga rättighetskränkningar i personers hemmiljö inte är ett undantag. Tvärtom har brister som står i strid med de mänskliga rättigheterna förekommit i 80 av de 90 gruppbostäder som IVO granskat. Att personers rättigheter kränks på den plats där de bor för att få stöd är tyvärr inte heller någon ny företeelse. I till exempel samtliga IVO:s årliga tillsynsrapporter för åren 2018—2022 finns vittnesmål om olika så kallade tvångs- och begränsningsåtgärder, bland annat i form av inlåsning, fasthållning, nedläggning och bildövervakning. Beskrivningarna gäller inte bara vuxna, utan även barn.

Hur borde det fungera?

Personer med funktionsnedsättning har rätt till möjlighet att på lika villkor som andra välja var och med vem de vill leva. De har också rätt att få det stöd som behövs för att leva på jämlika villkor som andra (artikel 19). För att personer med funktionsnedsättning som bor i boenden enligt LSS ska få sina mänskliga rättigheter uppfyllda i enlighet med CRPD behöver bland annat personalen ha kunskaper om vilka rättigheter de boende har. Inte minst behöver personalen också ha god kännedom om den person som man är där för att stödja och om de behov som just hen vill ha hjälp med. Här är tid och personalkontinuitet viktiga förutsättningar. I de fall det finns boende som reagerar på vissa situationer genom ett utagerande beteende behöver ett systematiskt, medvetet och rättighetsbaserat arbete bedrivas för att förstå hur ett förebyggande stöd kan ges.

I en LSS-bostad är tvingande åtgärder inte tillåtna och sådana rättighetskränkningar är alltid oacceptabla. Dessa rättighetskränkningar måste synliggöras och får aldrig normaliseras. Det måste också finnas reell möjlighet för enskilda att utkräva ansvar och få upprättelse för de kränkningar som man utsatts för. En viktig del i att garantera enskildas rättigheter är också att säkerställa att det finns en effektiv, oberoende och frekvent tillsyn av verksamheter där stöd och service ges. Den nationella lagstiftningen ska ha en tydlig utgångspunkt i de mänskliga rättigheter som framgår av CRPD och andra internationella fördrag.

Vem är ansvarig och vad måste denna aktör göra framöver?

I Sverige har kommuner och privata utförare fått ansvar för gruppbostäderna enligt LSS och den statliga myndigheten IVO ska utöva tillsyn över dessa. Enligt den internationella rätten är däremot staten ytterst ansvarig för att skapa förutsättningar för de lokala och regionala aktörer som i sin tur ska säkerställa att rättigheterna tillgodoses. Statens ansvar kan fullgöras genom att vidta olika åtgärder inklusive finansiering, reglering, kunskapsspridning och främjande av forskning (art 4). Målet med åtgärderna måste vara att möjliggöra kvalitet, kontinuitet och långsiktighet i arbetet på den lokala nivån, oberoende av exempelvis geografiska förutsättningar eller demografiska variationer. Staten har också en skyldighet att arbeta för att höja medvetandet om personer med funktionsnedsättning och främja respekten för deras rättighet och värdighet. Staten ska också vidta åtgärder för att bekämpa stereotypa uppfattningar och fördomar (art 8). Att involvera personer med funktionedsättning i genomförandet av konventionen på alla nivåer är en förutsättning för att rättigheterna i konventionen ska uppfyllas (art 4). IVO:s rapport bekräftar att Sverige behöver göra mer för att motverka våld, tvång och begränsningar i självbestämmanderätten för personer med funktionsnedsättning. Inte minst omfattar detta att motverka strukturer med institutionell prägel inom boende och funktionsstöd. Det behöver klargöras om de allvarliga brister som framkommit handlar om brister i tillämpning av gällande rätt samt i vilken mån ytterligare reglering krävs för att efterleva de rättigheter personer med funktionsnedsättning har.

Vad är institutets roll?

Institutet för mänskliga rättigheter har i uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i såväl nationell lagstiftning som internationella åtaganden. Institutet har även en särskild roll som oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och ska inom ramen för detta uppdrag agera för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. I mars 2024 granskas Sverige av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att granska konventionsstaternas genomförande av konventionen. Institutet för mänskliga rättigheter kommer att bidra till kommitténs granskning genom att ge in en rapport där institutet uppmärksammar kommittén på brister i Sveriges genomförande av konventionen samt lämnar förslag på åtgärder som vi bedömer behöver vidtas. Situationen för personer med funktionsnedsättning som bor i boenden med särskilt stöd och service kommer att lyftas i institutets rapport till FN:s granskningskommitté.