Flera utmaningar för religions- och trosfrihet i Sverige

27 oktober, 2023

Den 11-20 oktober besökte FN:s specialrapportör för religions- och trosfrihet, Nazila Ghanea, Sverige. Bakgrunden till besöket var en resolution som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter under sommaren 2023. Resolutionen uttryckte stark oro över incidenter av koranbränningar, bland annat i Sverige.

Specialrapportörens besök handlade dock inte enbart om koranbränningar, utan hade som mål att få en helhetsbild av förutsättningarna för religions- och trosfrihet samt förekomsten av religiöst grundad diskriminering och intolerans i Sverige. Resultaten kommer att publiceras i en rapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2024.

Under sitt besök mötte specialrapportören ett flertal företrädare för regering och riksdag, däribland flera ministrar och riksdagens talman. Hon träffade också flera myndigheter, trossamfund och icke-statliga organisationer. Den 16 oktober besökte hon vårt institut i Lund, ett besök som innefattade ett rundabordssamtal med forskare och experter på frågor om religions- och trosfrihet i Sverige. Diskussionerna berörde ämnen som yttrandefrihetens och demonstrationsfrihetens gränser och det rättsliga skyddet för religions- och trosfrihet, men också samspelet mellan religiöst grundad intolerans och rasism i det svenska samhället.

I samband med att besöket avslutades överlämnade specialrapportören ett antal preliminära iakttagelser och rekommendationer till regeringen. Bland dessa kan nämnas:

• Behov av bredare förståelse av religions- och trosfrihet som en mänsklig rättighet: Enligt den svenska regeringsformen är friheten att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion en absolut rättighet. Specialrapportören påpekar dock att internationella konventioner om mänskliga rättigheter innehåller en mer omfattande rätt att uttrycka sin religion och trosuppfattning på många olika sätt, bland annat genom religiösa högtider, föreningsliv och klädsel. För att säkerställa ett bredare skydd för religions- och trosfrihet uppmuntrar hon Sverige att införliva den Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) i svensk lag. Relevant lagstiftning i Sverige bör också tolkas i ljuset av hela den bredd av internationell lagstiftning och normbildning som finns på området mänskliga rättigheter, däribland den så kallade Rabat-planen från 2012 om balansen mellan att motverka hatpropaganda och skydda yttrandefriheten.
• Oro bland trossamfund: Specialrapportören noterar en ökad oro bland trossamfund i Sverige över möjligheten att erhålla offentligt stöd för sina aktiviteter, samt en ökad oro för att utsättas för hat, hot och trakasserier.
• Religion och skolor: Specialrapportören noterar att inspektionen mot konfessionella skolor intensifierats det senaste året och att företrädare för sådana skolor ofta upplever att de blir misstänkliggjorda av myndigheter och det omgivande samhället. Hon betonar att skolan ska vara en positiv och välkomnade plats som speglar hela den mångfald av traditioner och värden som finns i samhället.
• Tilliten i samhället behöver stärkas: Specialrapportören betonar vikten av att skapa och upprätthålla tilliten mellan staten och olika grupper i samhället. Ett allt hårdare samhällsklimat riskerar att underminera tilliten och förhindra att erfarenheter av diskriminering, hot och trakasserier på grund av religion och trosuppfattning kommer till ytan.
• Religion är inte enbart en privatsak. En stor del av specialrapportörens preliminära observationer handlar om synen på religion i Sverige. Att den svenska staten är sekulär betyder inte att samhället i sig är fritt från religiösa uttryck eller att ett sekulärt perspektiv alltid är ”neutralt”. Att främja en inställning där religion främst ses som en privat angelägenhet kan enligt specialrapportören utgöra ett hinder för lika tillgång till rättigheter.
• Brist på data är ett hinder för ett effektivt människorättsarbete: Precis som ett flertal internationella organ tidigare gjort i sina granskningar av Sverige, efterlyser specialrapportören bättre statistiska underlag och forskning om olika gruppers situation för att stödja ett evidensbaserat och systematiskt arbete för mänskliga rättigheter.
• Det rättsliga skyddet mot diskriminering behöver stärkas: Specialrapportören efterlyser ett förbättrat rättsligt skydd mot diskriminering inom alla offentliga verksamheter, inklusive polisen, kriminalvården, tull och migrationshantering.
• Dialog och samverkan – inte bara vid kriser. Specialrapportören betonar behovet av att etablera varaktiga former för kommunikation, lärande och förtroendeskapande mellan offentliga myndigheter och trossamfund, inte bara i samband med akuta samhällskriser.
• Regionala och lokala skillnader måste beaktas: Specialrapportören noterar att det finns regionala och lokala skillnader i förutsättningarna för att kunna åtnjuta rätten till religions- och trosfrihet som måste beaktas. Slutligen betonar rapportören vikten av att stärka förutsättningarna för ansvarsutkrävande för mänskliga rättigheter på alla samhällsnivåer.