Konsten att skriva en årsrapport

Publicerad den 7 april, 2025

Hur summerar man situationen för mänskliga rättigheter i ett helt land? Utredarna Amelie Sällfors och Abigail Booth vet. Under ett års tid har de samlat på sig fakta, statistik och annat material som har resulterat i en nulägesbeskrivning av mänskliga rättigheter i Sverige: Årsrapport 2025.

Berätta, hur har ni gjort när ni har skrivit årsrapporten?

Amelie: Det har varit en jättelång process som pågått under stora delar av året som vi rapporterar om. Det har varit ett samarbete mellan kollegor men vi har också konsulterat med vår styrelse i olika sakfrågor. Vi har fått inspel från vårt råd (Rådet för de mänskliga rättigheterna) om viktiga händelser och frågor som rör mänskliga rättigheter. Vi har också haft dialoger med utvalda grupper ur civilsamhället, som till exempel seniororganisationer eftersom vi i år har ett äldretema i årsrapporten. Vi har även fått inspel från organisationer inom funktionsrättsrörelsen.

Abigail: Vi har också gjort egna undersökningar som finns med i rapporten. Till exempel gjorde vi en undersökning förra året tillsammans med det danska och norska institutet för mänskliga rättigheter, om upplevelser av de mänskliga rättigheterna i de skandinaviska länderna.

Hur ser situationen ut för mänskliga rättigheter i Sverige?

Amelie: Det finns en oroande utveckling vad gäller tillgodoseendet av mänskliga rättigheter. Vi ser till exempel hur den globala kontexten med klimatförändringar och demokratins tillbakagång påverkar även den svenska kontexten.

Vad gäller medborgerliga och politiska rättigheter ser vi att rättsvårdande myndigheter har fått ett utökat mandat. Vi har en problematik med den organiserade brottsligheten och då krävs det åtgärder; staten har en skyldighet att skydda potentiella brottsoffer men den har också en skyldighet att tillgodose misstänktas rättigheter och inte diskriminera. Vi ser att det finns flera åtgärder för att komma åt den organiserade brottsligheten, till exempel: preventiva tvångsmedel, säkerhetszoner och utökad kamerabevakning. Åtgärder kan vara tillåtna även om de inskränker mänskliga rättigheter men grundlagen och internationella konventioner ställer krav på hur det får ske. Det krävs grundlig analys och en bedömning av om åtgärderna är nödvändiga, om de är effektiva för att uppnå syftet, och om de står i proportion till de rättighetsinskränkningar som riskeras. I flera av de åtgärder som har föreslagits saknas en sådan grundlig rättighetsanalys.

Abigail: Vi har också sett att de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har en ganska så svag ställning i Sverige. Det är svårt för individer att utkräva dessa rättigheter och under året har vi sett en fortsatt tillbakagång för vissa grupper att få sina rättigheter som tillfredsställande levnadsstandard och rätten till bostad tillgodosedda. Fattigdomen ökar helt enkelt bland vissa grupper och det blir större skillnader inom landet. Vår undersökning visar också att det är just rätten till bostad och social trygghet som många ser som särskilt hotade. Åtgärderna för att bekämpa fattigdomen är otillräcklig från statens håll.

Amelie: Vi kan också se att det är många åtgärder som genomförs snabbt för att komma åt till exempel den organiserade brottsligheten, men vi saknar de långsiktiga lösningarna. Ofta saknas satsningar på bostäder och vi har en problematik med ett ökat antal barnvräkningar. Barn behöver en fast plats att bo på, det påverkar barns möjlighet att kunna gå i skola och att ha en fast punkt i sin tillvaro. Om man flyttar runt mycket till olika bostäder och har svårt att få ekonomin att gå ihop, kan barn bli mer sårbara för att dras in i kriminalitet. Det är därför väldigt viktigt att satsa på de ekonomiska och sociala rättigheterna för att långsiktigt jobba brottsförebyggande.

Vi ser också en normförskjutning mot mer repressiva åtgärder när barn begår brott. Åtgärderna handlar väldigt mycket om att frihetsberöva: Kriminalvården har fått i uppdrag att starta barnfängelser, SiS (Statens institutionsstyrelse) får större tvångsmöjligheter och så vidare. Det går emot vad barnkonventionen säger om att frihetsberövande ska vara den sista utvägen.

Abigail: Vi ser också att det läggs mindre resurser på skolan, i form av till exempel speciallärare, och barn med olika funktionsnedsättningar får inte det stöd som de har rätt till. 

Amelie: I den nya socialtjänstlagen som ska träda i kraft under 2025 finns det satsningar på att jobba mer förebyggande, men kritiken mot den handlar om resurserna kommer vara tillräckliga. Att jobba förebyggande kostar pengar.

En grupp som får särskilt fokus i årsrapporten är äldre personer. Varför valde ni att lyfta fram äldre personers mänskliga rättigheter?

Amelie: Förra året gjorde vi en stor undersökning om äldre personers mänskliga rättigheter inom äldreomsorgen på särskilda boenden. Under det arbetet fick vi till oss flera andra områden där äldre personers rättigheter inte heller tillgodoses. Vi tyckte det var viktigt att belysa fler områden där äldre personer blir utsatta. Det handlar dels om äldre personers rätt till delaktighet i samhället, dels delaktighet i politiken. Vi tittar också på hur det ser ut för äldre personer att bestämma över sig själva, vilka former av stöd som finns för dem. Och så har vi tittat på äldres rätt till hälsa.

Är äldre mer utsatta än andra grupper i samhället?

Abigail: Det är svårt att jämföra olika grupper. Det vi har uppmärksammat är ålderismen, fördomar om äldre personer om vilka behov de har, och hur detta präglar alla insatser för äldre människor. Det finns en tendens att se äldre människor som sköra och i behov av vård. Att de är en samhällskostnad. Man glömmer bort att detta är människor som har alla rättigheter. Rättigheterna tar inte slut för att man blir äldre. Det handlar inte bara om att man ska få mat och tak över huvudet, utan det handlar om rätten att få vara delaktig i samhället, att få delta i det kulturella livet. Ja, allt som alla andra har rätt till, gäller även för äldre människor. Vi behöver förändra vår syn på äldre.

Läs mer i årsrapporten