Sverige granskas i FN:s råd för mänskliga rättigheter
Publicerad 24 juni, 2024
Under våren 2025 ska Sverige granskas i FN:s råd för mänskliga rättigheter. Det handlar om en form av återkommande granskning av de mänskliga rättigheterna där FN:s medlemsländer utvärderar varandra enligt en femårscykel. Förra granskningen var 2020 och då ansåg medlemsländerna bland annat att Sverige behövde göra mer för att bekämpa hatpropaganda, hatbrott och diskriminering. Rådet framförde också att Sverige behövde inrätta en institution för mänskliga rättigheter.
Det är en arbetsgrupp inom FN:s råd för mänskliga rättigheter som genomför själva granskningen men det är också en öppen process som innebär att alla medlemsländerna kan delta och granska varandra. Granskningsprocessen heter Universal Periodic Review (UPR) och avslutas med en rapport där varje land som granskats får rekommendationer som handlar om vad landet kan göra för att förbättra tillståndet för de mänskliga rättigheterna i landet.
Inför granskningen överlämnar regeringen en statsrapport till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Dessutom sammanställer kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) kompletterande information från internationella granskningsorgan, civilsamhället och andra aktörer, däribland Institutet för mänskliga rättigheter.
Vårt arbete med UPR
Under våren 2024 har institutet påbörjat arbetet med att ta fram en rapport som ska överlämnas till FN senast den 11 oktober i år. I rapporten kommer vi presentera rekommendationer om åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna i Sverige. Dessa har tagits fram i vårt arbete med att följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas.
I maj arrangerade vi en workshop tillsammans med civilsamhällets MR-nätverk. Workshopen utgick från de rekommendationer som Sverige fick under den senaste UPR-granskningen, 2020.
Sveriges rekommendationer från UPR-granskningen 2020
Under UPR-granskningen 2020 fick Sverige 300 rekommendationer varav man accepterade 214. Bland de accepterade rekommendationerna handlade 44 om rasdiskriminering och 45 om hatbrott och/eller hatpropaganda. Ett stort antal rekommendationer berörde områden som diskriminering, våldsam extremism, religionsfrihet och att krav på att Sverige borde inrätta en nationell institution för mänskliga rättigheter. Sverige fick också rekommendationer som rör ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, exempelvis rätten till bostad och social trygghet och rätten till hälsa. De grupper som särskilt uppmärksammades i rekommendationerna var barn, kvinnor och minoriteter.
Vad har hänt på dessa områden sedan 2020?
- Sverige har fått en nationell institution för mänskliga rättigheter.
- Hatbrott och hets mot folkgrupp är fortfarande allvarliga problem i Sverige. Till exempel uppmärksammar aktuella rapporter hatbrott och rasism mot samer.
- Hatbrott på grund av funktionsnedsättning är inte tydligt kriminaliserat och det är därför inte heller utrett i vilken omfattning det förekommer.
- Slutsatserna från Barnrättskommittén, FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och Funktionsrättskommittén under 2023 och 2024 indikerar att tillgången till många rättigheter går bakåt och varierar stort över landet och mellan grupper.
- Migranter, inklusive flyktingar, asylsökande och personer som omfattas av EU:s massflyktsdirektiv möter ökande hinder för att få sina rättigheter erkända och tillgodosedda.
- Vissa grupper, särskilt barn och unga samt hbtqi-personer, har en ökad sårbarhet i asylprocessen. Den aviserade informationsplikten inom vården och skolan riskerar att allvarligt hota rätten till hälsa och barns rättigheter.
- På övergripande nivå finns det brister i såväl det rättsliga som det institutionella skyddet för de mänskliga rättigheterna. Det saknas också systematiska och långsiktiga åtgärder från regeringen och riksdagen för att stärka de mänskliga rättigheterna. Det finns behov av en nationell mekanism för systematiskt omhändertagande av rekommendationer från internationella granskningsorgan.
Civilsamhället bidrar till UPR
Inom det svenska civilsamhället pågår också förberedelser inför UPR. Civilsamhället spelar en avgörande roll i UPR-processen med sin kunskap utifrån rättighetsbärarnas (landets invånare) perspektiv. Det finns flera olika sätt som civilsamhället kan delta i processen. Ett sätt är att lämna in rapporter med kompletterande information om människorättssituationen till OHCHR.
I Sverige koordinerar Fonden för mänskliga rättigheter (MR-Fonden) en gemensam rapport från civilsamhället. Dessutom lämnar flera civilsamhällsorganisationer in egna rapporter till OHCHR.
Fonden för mänskliga rättigheter berättar hur civilsamhällets bidrar till rapporteringen
Vad händer härnäst?
- Den 11 oktober är sista datum att skicka in rapport med kompletterande information till OHCHR.
- Under hösten kommer institutet och civilsamhället att anordna möten med aktörer i Sverige för att föra dialog om situationen för de mänskliga rättigheterna.
- I februari 2025 lämnar den svenska regeringen in sin statsrapport.
- I maj 2025 sker den interaktiva dialogen med MR-rådets arbetsgrupp där Sverige svarar på frågor och får rekommendationer från andra stater.
FN:s universella granskningsprocess
består av följande delar:
- Förberedelse: Staten lämnar in en landrapport och andra aktörer bidrar med kompletterande information.
- Interaktiv dialog: Staten svarar på frågor och får rekommendationer från andra medlemsstater.
- Sammanställning av rekommendationer: FN sammanställer en rapport med rekommendationer och statens svar på dessa. Rapporten godkänns av FN:s människorättsråd.
- Implementering och uppföljning: Staten genomför rekommendationer och återrapporterar till FN efter cirka två år.
