”Våra rekommendationer ska ha en tydlig inverkan på statens arbete med mänskliga rättigheter”
Publicerad den 11 oktober, 2024
I veckan lämnade vi en rapport till FN som ska in i den så kallade UPR-processen där alla länder granskas regelbundet för att se hur de arbetar med mänskliga rättigheter. Det är som en hälsokontroll för länder där FN medlemsstater får en chans att granska varandra och komma med rekommendationer om vad som kan förbättras. Azalea Safaei och Linde Lindkvist har ansvarat för arbetet och här berättar de mer rapporten och arbetet bakom.
Berätta om arbetet med rapporten
Vi baserade arbetet på det vi har gjort under det senaste året på institutet, som exempelvis vår årsrapport, rapporter till FN och de rekommendationer vi lämnat i remissvar. Vi har även inkluderat den senaste rapporten om äldres rättigheter inom vård och omsorg. Det hela började i början av året när våra duktiga praktikanter tog fram ett första utkast. Därefter tog en grupp utredare över, och nu under hösten har vi slutfört arbetet.
Längs vägen har vi haft regelbundna samtal med flera organisationer och myndigheter inom civilsamhället, som också lämnar egna rapporter till FN. Dessutom har vi haft nära kontakt med vårt råd för att säkerställa att vi tar upp rätt frågor. En av de stora utmaningarna med rapporten har varit att vi bara hade 2 815 ord att jobba med. Det gör det svårt att täcka allt, men vi tycker att vi lyckats få fram de viktigaste sakerna som Sverige kan göra för att stärka skyddet för mänskliga rättigheter. Rapporten ger en bra överblick över våra viktigaste ståndpunkter som institut.
Vilka är de viktigaste rekommendationerna som ni lyfter fram i rapporten, finns det områden som är särskilt akuta?
Som institut har vi ett brett mandat att främja alla mänskliga rättigheter i Sverige, vilket också syns i rapporten. Den tar upp många olika frågor, bland annat om rättigheter för migranter och personer med funktionsnedsättning, samt viktiga områden som yttrande- och demonstrationsfriheten, frihetsberövande och rätten till hälsa. Det är svårt att lyfta fram en specifik fråga som viktigare än någon annan, men vi betonar att regeringen borde skapa en bättre struktur för att hantera rekommendationer från internationella organ. Det skulle ge civilsamhället, myndigheter och oss på institutet en större roll i att följa upp dessa frågor.
Ett område handlar om att stärka det rättsliga skyddet. Vilka konkreta förändringar föreslår ni där?
Vi föreslår att Sverige borde se över hur rättegångskostnaderna regleras i mål som rör mänskliga rättigheter. Dessutom borde Sverige ansluta sig till de tilläggsprotokoll som ger individer rätt att klaga till FN om deras rättigheter kränkts och de inte fått rättvisa i hemlandet. Anledningen är att det idag kan vara svårt för privatpersoner att driva fall som rör deras rättigheter, både på grund av de ekonomiska kostnaderna och för att Sverige inte har anslutit sig till dessa protokoll.
Tilläggsprotokollen till FN:s barnrättskonvention och konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter gör att individer kan klaga till FN om deras rättigheter kränkts och de inte fått upprättelse i sitt hemland.
Vilken effekt hoppas ni att rapporten ska ha, både i den internationella UPR-processen och i Sveriges arbete med mänskliga rättigheter?
Det här vår allra första UPR-rapport eftersom vi inte fanns som institut vid förra granskningen (som skedde 2020(. Vi hoppas att vår rapport kompletterar de rapporter som civilsamhället och andra myndigheter lämnar in. Samtidigt vill vi att våra rekommendationer ska ha en tydlig inverkan på statens arbete med mänskliga rättigheter.
Vad händer nu?
Sveriges statsrapport ska lämnas in i februari, och i mars hålls en pre-session i Genève. Där får vi och civilsamhället möjlighet att informera representanter från andra länder om situationen för mänskliga rättigheter i Sverige. Det är en chans för dessa länder att få direkt information från oss innan de lämnar sina rekommendationer till Sverige. Själva granskningen sker den 5 maj, 2025