Förstärkt skydd för den personliga integriteten: Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt omvändelseförsök

Institutet för mänskliga rättigheter (institutet) yttrar sig över utredningen Förstärkt skydd för den personliga integriteten. Behovet av åtgärder mot oskuldskontroller, oskuldsintyg samt omvändelseförsök (SOU 2023:37). Yttrandet lämnas inom ramen för institutets uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i våra grundlagar och för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter. Institutet har även en särskild roll som oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsätting.

Institutet är inte anmodat att svara på denna remiss, men väljer att göra det då förslagen som presenteras har betydelse för säkerställandet av mänskliga rättigheter.

Sammanfattning

• Institutet för mänskliga rättigheter tillstyrker utredningens förslag om kriminalisering av oskuldskontroller.
• Institutet tillstyrker förslaget att kriminalisera oskuldsingrepp men anser att bestämmelsernas placering bör övervägas ytterligare.
• Institutet avstyrker förslaget att kriminalisera underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap.
• Institutet anser, till skillnad från utredningen, att det finns starka skäl för att kriminalisera omvändelseförsök av hbtq-personer

Oskuldskontroller

Institutet tillstyrker utredningens förslag att kriminalisera så kallade oskuldskontroller.

Institutet välkomnar åtgärder för att stoppa förekomsten av oskuldskontroller och är eniga i att kriminalisering kan vara ett viktigt led i denna process. Som redogörs för i utredningen är förbud mot kontrollerna i linje med Sveriges internationella människorättsåtaganden.

I ett gemensamt uttalande klarlägger Världshälso­organisationen (WHO), UN Women och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter att oskuldskontroller kränker flera mänskliga rättigheter. Här påpekas bland annat att oskuldskontroller kan utgöra en allvarlig kränkning av flickans och kvinnans värdighet och hennes fysiska och mentala integritet, ibland till sådan grad att det enligt FN:s människorättskommitté, kan utgöra tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling.^[1] Vidare utgör kontrollerna en form av sexuellt våld samt könsbaserad diskriminering och de varaktiga psykiska skadorna som kan uppstå utgör kränkningar av rätten till högsta uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa. Då många kontroller genomförs på barn så kränks även barnets rättigheter inklusive rätten till icke-diskriminering, skydd och deltagande.^[2]

Oskuldsingrepp

Institutet tillstyrker kriminalisering av så kallade oskuldsingrepp.

Vad gäller oskuldsingrepp måste den intressekonflikt som uppstår beaktas och skyddet mot otillbörlig kontroll av kvinnans sexualitet behöver vägas mot de inskränkningar av den enskilda kvinnans mänskliga rättigheter som åtgärden innebär. Institutet menar sammantaget att övervägande skäl talar för en kriminalisering av oskuldsingrepp.

Lagen (2021:363) om estetiska kirurgiska ingrepp och estetiska injektionsbehandlingar reglerar bl.a. intimplastik utan medicinsk indikation. Ingreppen kräver att kvinnan är över 18 år och har lämnat informerat samtycke. Av detta framgår att intimplastik i sig anses vara acceptabelt. Att förbjuda just oskuldsingrepp kan därmed uppfattas som en diskriminerande inskränkning av kvinnors egenmakt, självbestämmande och kroppslig integritet. Vidare har möjligheten att genomföra oskuldsingrepp, i ett sammanhang där kvinnan hotas om hon inte framstår som oskuld, framhållits som en möjlighet för utsatta kvinnor att säkerställa sin rätt till frihet och personlig säkerhet enligt bland annat artikel 5 i Europakonventionen.

Samtidigt utgör efterfrågan av och möjligheten att genomföra oskuldsingrepp en förlängning och legitimering av föreställningen att kvinnors sexualitet får kontrolleras av andra personer än henne själv. Även detta utgör en kränkning av kvinnans egenmakt och kroppsliga integritet och är en manifestation av våld mot kvinnor. Att kvinnors sexualitet blir föremål för kontroll utgör i sig könsbaserad diskriminering. Som framgår av utredningen bygger ingreppet på falska föreställningar om den kvinnliga anatomin och strider därmed mot vetenskap och beprövad erfarenhet och kan utgöra en kränkning av rätten till hälsa. Institutet menar att detta sammantaget talar för en kriminalisering.

Utredningen föreslår att straffbestämmelsen om oskuldskontroll placeras i 4 kap. brottsbalken, tillsammans med de straffbestämmelser som handlar om brott mot frihet och frid. Det föreslås däremot att straffbestämmelsen om oskuldsingrepp placeras utanför brottsbalken, i lagen (1982:316) med förbud mot könsstympning av kvinnor. Institutet har förståelse för den bakomliggande systematik som motiverat förslaget men anser att det samtidigt kan finnas skäl, inte minst pedagogiska, för att hålla ihop de båda bestämmelserna om oskuldskontrollen och oskuldsingreppet. Institutet anser således att bestämmelsernas placering bör blir föremål för ytterligare överväganden, och vill i sammanhanget påminna om att lagstiftaren vid införandet av den specialstraffrättsliga regleringen om förbud mot könsstympning avsåg att lagen skulle kunna ha en moralbildande effekt och användas i informationsinsatser.^[3]

Slutligen vill institutet understryka att de viktigaste insatserna i utrotande av myter och skadliga förhållningssätt kring kvinnlig sexualitet och anatomi är dialog, informations- och utbildningsinsatser, något som har påtalats i flera FN-resolutioner.^[4] Därför rekommenderas att större vikt läggs vid att se över befintliga informationsinsatser och utöka dialog med berörda grupper, inklusive information till utsatta om stöd- och skyddsmöjligheter.

Det kan även krävas insatser för att förebygga oavsiktliga och diskriminerande konsekvenser av kriminaliseringen. Kriminalisering av en handling som främst återfinns inom en viss samhällsgrupp, även där syftet är att skydda rättigheter, kan bidra till stigmatisering, till diskriminerande attityder och behandling från majoritetssamhället och till upplevt utanförskap hos den utpekade gruppen.[5] Stigmatiseringen kan också påverka förtroendet för offentliga aktörer. Om förtroendet för, t.ex. vården skadas kan benägenheten att söka sig dit minska, vilket kan äventyra den berörda gruppens rätt till hälsa.

Underlåtenhet att avslöja tvångsäktenskap och barnäktenskap

Institutet avstyrker förslaget att kriminalisera underlåtenhet att avslöja äktenskapstvång och barnäktenskap.

Trots den yttersta vikten av att stoppa tvångs- och barnäktenskap menar institutet att förslaget, i nuvarande form, medför en stor osäkerhet vad gäller förutsebarheten och räckvidden i tillämpningen av lagstiftningen. Det finns bland annat en otydlighet gällande vilka förpliktelser förslagen innebär för vissa yrkesgrupper, t.ex. personal inom skola, hälso- och sjukvård och socialtjänst, samt hur förslagen påverkar den sekretess som omfattar dessa professioner i vissa situationer. Det kan även finnas ett behov av att vidare beakta hur en kriminalisering av underlåtenhet att avslöja brotten påverkar förtroendet för, och möjligheten att söka stöd hos, dessa institutioner och vilka effekter detta kan ha för individens rättigheter, bl.a. rätten till hälsa, utbildning och trygghet.

Vidare tycks förutsättningarna för att de förslagna förändringarna i lagen förhindrar fler tvångs- och barnäktenskap vara små. Som påpekas i utredningen är det redan möjligt att ingripa mot många av de som får uppgifter om förestående tvångsäktenskap och barnäktenskap genom försök, förberedelse och stämpling till äktenskapstvång och barnäktenskapsbrott, samt vilseledande till äktenskapsresa. Vid allvarliga fall kan även bestämmelsen om människohandel gälla där ansvar för underlåtenhet att avslöja redan gäller. I förhållande till barn som far illa finns det i 14 kap. 1 § socialtjänstlagen, redan en anmälnings- och uppgiftsskyldighet för vissa myndigheter, befattningshavare och yrkesverksamma.

Omvändelseförsök

Till skillnad från utredningen anser institutet att det finns starka skäl för att kriminalisera omvändelseförsök.

Utredningen anser att de former av omvändelseförsök som idag återfinns i Sverige inte är tillräckligt allvarliga för att motivera ytterligare kriminalisering. Institutet menar dock att konsekvenserna av omvändelseförsök är så pass allvarliga att det, i utbildnings- och tydlighetssyfte, finns starka skäl att kriminalisa företeelsen. FN:s oberoende expert om skydd från våld och diskriminering baserad på sexuell läggning och könsidentitet, förordar kriminalisering för att förenkla för de som utsätts att få upprättelse, men också som ett led i att stoppa förekomsten.[6]

Att ifrågasätta och med påtryckningar, hot eller tvång försöka få någon att förneka eller ändra sin sexuella läggning, könsidentitet eller könsuttryck, särskilt under en fas i livet då identitet och självkänsla utvecklas, kan ge livslånga psykiska men. Samtliga former av omvändelseförsök utgör därmed kränkningar av individens mänskliga rättigheter. Omvändelseförsök har sin grund i diskriminering baserad på sexuell orientering, könsidentitet och uttryck, och de fysiska och psykiska skadorna som uppstår kan innebära att omvändelseförsök även utgör en form av tortyr, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt en kränkning av rätten till högsta uppnåbara fysiska och psykiska hälsa, inklusive psykisk integritet. Då omvändelseförsök innehåller tvång eller hot om tvång kan de även kränka rätten till frihet och personlig säkerhet. Vidare kan religions- och yttrandefriheten vara hotad i de fall där personer har uteslutits eller hotats med uteslutning ur en gemenskap.[7] Dessa är rättigheter som omfattas av regeringsformen, men också av Europakonventionen och flera av FN:s konventioner till skydd för de mänskliga rättigheterna.

Utformningen av lagstiftning kommer att vara komplex då en kriminalisering måste vägas noggrant mot möjliga inskränkningar i andra grundläggande fri- och rättigheter. Även här kan det vara fråga om att värna yttrande- och religionsfrihet. Skrivningar måste även vara tillräckligt precisa för att omfatta de skilda handlingar som utgör omvändelseförsök. Frågan om samtycke för personer över 18 år behöver också beaktas. Kriminalisering bör åtföljas av riktade informationsinsatser kring omvändelseförsök som ökar medvetenhet om lagen och de rättighetskränkningar som praxisen utgör.

Detta remissvar har beslutats av direktören Fredrik Malmberg och föredragits av utredaren Abigail Booth. I den slutliga beredningen har även tillförordnad enhetschef för Utredning och analys Charlotte Palmstierna och utredaren/juristen Lars Olsson deltagit.

Fredrik Malmberg, direktör

Noter

[1] UN Human Rights Committee (HRC), CCPR General Comment No. 20: Article 7 (Prohibition of Torture, or Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment), 10 March 1992

[2] World Health Organization, 2018, Eliminating virginity testing: an interagency statement. Geneva. Licence: CC BY-NC-SA 3.0 IGO.

[3] Se prop. 1981/82:172 s. 7

[4] Se t.ex., UN General Assembly, Working towards the elimination of crimes against women and girls committed in the name of honour, 10 February 2005, A/RES/59/165; UN General Assembly, Working towards the elimination of crimes against women committed in the name of honour: Resolution adopted by the General Assembly, 30 January 2003, A/RES/57/179; UN Committee on the Rights of the Child, 2023 Concluding Observations on the combined sixth and seventh periodic reports of Sweden,CRC/C/SWE/CO/6.7,  17 (b), (c)

[5] Se t.ex., GREVIO, 2019, GREVIO’s (Baseline) Evaluation Report on legislative and other measures giving effect to the provisions of the Council of Europe Convention on Preventing and Combating Violence against Women and Domestic Violence (Istanbul Convention) SWEDEN, GREVIO/Inf (2018)15 s 27.

[6] UN General Assembly, HRC, 2020, Practices of so-called “conversion therapy”: Report of the Independent Expert on protection against violence and discrimination based on sexual orientation and gender identity, A/HRC/44/53

[7] Ibid.