En säker och tillgänglig statlig e-legitimation

Institutet för mänskliga rättigheter (institutet) yttrar sig över utredningen En säker och tillgänglig statlig e-legitimation (SOU 2023:61). Yttrandet sker inom ramen för institutets uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i våra grundlagar och för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter. Institutet har även en särskild roll som oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (CRPD).

Sammanfattning

Institutet välkomnar förslaget om en statlig e-legitimation på högsta tillitsnivå, även om det inte löser det mångfacetterade problemet med digitalt utanförskap. Institutet avstyrker förslaget om att e-legitimationen delvis ska finansieras genom en ansökningsavgift eftersom det skulle motverka ambitionen om ökad inkludering och begränsa den statliga e-legitimationens genomslagskraft.

Ett viktigt (men litet) steg mot minskat utanförskap

Institutet välkomnar förslaget om en statlig e-legitimation på högsta tillitsnivå. Institutet delar utredningens bedömning om att det är ett viktigt steg för att minska det digitala utanförskapet, inte minst bland äldre, personer med funktionsnedsättning och personer som saknar svenskt personnummer. Mer robusta system för digital identifiering är också nödvändiga i en tid som präglas av ett försämrat säkerhetsläge och ökade risker för angrepp på digital infrastruktur (avsnitt 6.2.1–6.2.2).

Insitutet vill samtidigt betona att problemet med digitalt utanförskap är mångfacetterat och växande. Införandet av en statlig e-legitimation hanterar exempelvis inte problemen för personer som inte har samordningsnummer att kunna legitimera sig i digitala kontakter med exempelvis myndigheter, vård och skola. Utredningen adresserar heller inte behovet av stöd till personer med funktionsnedsättning.

Viktiga avvägningar får inte tappas bort

Institutet delar utredningens bedömning om att ett aktivt kort som bärare för den statliga e-legitimationen tillgodoser behovet av att personer som saknar svenskt personnummer men har tillräcklig anknytning till Sverige för att tilldelas ett samordningsnummer kan få en svensk e-legitimation. Det ska inte vara svårare för en person med ett samordningsnummer med styrkt identitet att tillgodogöra sig grundläggande samhällstjänster än en person som är folkbokförd och har ett personnummer.

Enligt utredningen är tanken att statlig e-legitimation i framtiden ska kunna erbjudas genom en statligt utfärdad fysisk id-handling. Institutet understryker utredningens bedömning att det även då kommer att vara nödvändigt med alternativa bärare såsom aktiva kort. Detta för att undvika att återigen öka det digitala utanförskapet bland exempelvis personer med samordningsnummer med stärkt identitet (avsnitt 7.2.2).

Institutet noterar att tillhandahållandet av en statlig e-legitimation innebär en omfattande hantering av personuppgifter samt vissa biometriska uppgifter (ansiktsbild och fingeravtryck). Institutet välkomnar därför de säkerhetshöjande insatser som föreslås, exempelvis att sökningar i databasen enbart får användas för att kontrollera sökandes identitet och innehav av statlig e-legitimation (avsnitt 7.11).

Institutet avstyrker förslaget om en ansökningsavgift

Institutet avstyrker utredningens förslag om en ansökningsavgift för en statlig e-legitimation. Institutet inser att det finns flera rimliga skäl till att ta ut en savgift, inte minst eftersom det är ett sätt att markera att legitimationen är en värdehandling. Samtidigt riskerar en avgift att motverka ambitionen om ökad inkludering.

Som utredningen konstaterar blir det allt viktigare att kunna identifiera sig elektroniskt för att ta del av samhällets alla funktioner. Tillgång till e-legitimation är idag ofta nödvändigt för att kunna komma åt digitala tjänster hos statliga myndigheter, kommuner och banker, samt för att kunna köpa biljetter i kollektivtrafik eller handla på internetbaserade marknadsplatser. E-legitimation är därför till stor del mer avgörande för människors möjlighet att tillgodogöra sig grundläggande fri- och rättigheter än exempelvis ett pass som i första hand används för att identifiera sig vid korsandet av nationella gränser.

Idag är de huvudsakliga alternativen till en statliga e-legitimation, BankID och Freja+, kostnadsfria för den som uppfyller kriterierna för att erhålla dessa. Även om en statlig e-legitimation skulle ha en högre tillitsnivå jämfört med exempelvis BankID och Freja+ är det oklart vilket genomslag den kommer att få om den – utöver en ansökningsprocess vid Polismyndigheten eller Skatteverket och en fysisk bärare i form av ett aktivt kort – medför en kostnad för användaren. Risken är att tröskeln för att införskaffa en statlig e-legitimation blir så pass hög att ambitionen om att minska det digitala utanförskapet går om intet.

Avgörande att berörda grupper involveras i utformningen av den statliga e-legitimationen

En huvudsaklig bakgrund till förslaget om en statlig e-legitimation på högsta tillitsnivå är behovet av att minska det digitala utanförskapet. Institutet välkomnar den ambitionen och understryker vikten av utredningens bedömning om att samma ambition måste genomsyra arbetet med att genomföra utredningens förslag.

En av grundbultarna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är principen om universell utformning. Det innebär att nya lösningar ska fungera oavsett människors olika behov och förutsättningar, och att människor som riskerar att hamna utanför eller inte kommer till tals, aktivt ska involveras i hur sådana lösningar utformas.

Institutet ser det som grundläggande att konkreta användarundersökningar med berörda grupper genomförs kontinuerligt och inte enbart när en produkt redan finns på plats (jmf. avsnitt 7.2.4).

Institutet delar också utredningens bedömning om att lanseringen av en statlig nationell e-legitimation kommer att behöva kompletteras med omfattande informationskampanjer i bl.a. användarförmåga, och understryker vikten av att berörda grupper involveras i utformandet och genomförandet av sådana insatser.

Ärendets handläggning

Detta remissvar har beslutats av direktören Fredrik Malmberg och föredragits av utredaren Linde Lindkvist. I den slutliga beredningen har även ställföreträdande direktör Charlotte Palmstierna deltagit.

Fredrik Malmberg, direktör