Årsrapport 2022

Förord

Den 1 januari 2022 inrättades Institutet för mänskliga rättigheter, en ny myndighet med placering i Lund. Sverige fick därigenom för första gången en oberoende nationell institution med bred sammansättning av perspektiv, kunskap och erfarenheter samt ett brett uppdrag att aktivt främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i våra grundlagar och internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Institutet ska också fullgöra uppgifterna som oberoende mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

I Sverige finns sedan tidigare ett antal myndigheter vars uppdrag berör mänskliga rättigheter och där enskilda i vissa fall kan få sin rätt prövad. Det handlar bl.a. om domstolarna, ordinarie tillsynsmyndigheter samt Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK). Institutet ska inte ta över dessa myndigheters uppgifter och ska t.ex. inte pröva enskildas klagomål. Institutets roll är att ta ett helhetsgrepp för att bl.a. skapa överblick över de grundläggande mänskliga rättigheter som enskilda ska vara tillförsäkrade och undersöka hur dessa i praktiken realiseras i människors vardag.

Förutom att undersöka situationen för de mänskliga rättigheterna i Sverige – i dialog med civilsamhället och andra aktörer – ska institutet lämna förslag och rekommendationer till regeringen och andra relevanta aktörer för att säkerställa efterlevnaden av mänskliga rättigheter i Sverige. Institutet ska också bidra till utveckling och spridning av kunskap om mänskliga rättigheter samt delta i internationellt samarbete för att främja säkerställandet av mänskliga rättigheter.

Den nya nationella institutionen för mänskliga rättigheter är efterlängtad och förväntningarna är höga, inte minst från civilsamhällets aktörer och rättighetsbärarna själva. Även internationellt ses det som mycket positivt att Sverige nu har inrättat en institution i enlighet med de s.k. Parisprinciperna. Vi som arbetar för institutet är stolta och glada över det viktiga uppdraget, och möjligheten att få bidra till säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Det är samtidigt viktigt att påminna sig att institutet fortfarande befinner sig i en tidig uppbyggnadsfas, där fokus främst måste ligga på att skapa långsiktiga och hållbara förutsättningar för fullgörandet av verksamhetens kärnuppgifter.

I denna rapport lämnas en kortfattad översikt över det arbete som bedrivits inför inrättandet av Institutet för mänskliga rättigheter och under de första månaderna 2022, liksom institutets bakgrund och uppgifter samt planering och prioriteringar för det första verksamhetsåret. Vi ser fram emot att i kommande årsrapporter kunna redovisa våra iakttagelser av utvecklingen och lämna rekommendationer för säkerställande av de mänskliga rättigheterna.

 

Lund den 25 mars 2022

handskriven signatur
Elisabeth Rynning, ordförande 
handskriven signatur
Annika Jyrwall Åkerberg 
handskriven signatur
Niklas Martti
handskriven signatur
Anders Kompass, vikarierande direktör
handskriven signatur
Negin Tagavi, vice ordförande
handskriven signatur
Titti Mattsson
handskriven signatur
Pål Wrange

En svensk institution för mänskliga rättigheter

Institutet för mänskliga rättigheter (MR-institutet) inrättades den 1 januari 2022. Frågan om en särskild institution för mänskliga rättigheter i Sverige, enligt de s.k. Parisprinciperna, hade då varit föremål för ett antal utredningar under de senaste 15 åren. Syftet med en sådan nationell institution – som finns i många andra länder, däribland Danmark, Finland och Norge samt de flesta EU-länder – är att främja och försvara de mänskliga rättigheterna på nationell nivå, så att staten kan säkerställa att internationella åtaganden om mänskliga rättigheter implementeras och enskilda faktiskt kan åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Parisprinciperna formulerades vid ett internationellt arbetsmöte i Paris 1991, med representanter för nationella MR-institutioner och i samarbete med FN:s kontor för mänskliga rättigheter. De anger vissa minimikrav avseende bl.a. en sådan institutions uppdrag och lagreglering, behörighet och oberoende, sammansättning och arbetsmetoder. Av principerna framgår att en institution för mänskliga rättigheter ska ha ett så brett uppdrag som möjligt. Uppdraget ska vara tydligt formulerat och slås fast i grundlag eller annan lagstiftning där även institutionens sammansättning och behörighet specificeras. Det framgår också av Parisprinciperna vilka uppgifter institutionen ska ha, vikten av en bred representation från det civila samhället och vilka arbetsmetoder som institutionen ska ha möjlighet att använda. En nationell institution för mänskliga rättigheter ska också ha en stark ställning i genomförandet av sitt uppdrag genom att garanteras ett oberoende, framför allt från regeringen. Av Parisprinciperna framgår att människorättsinstitutioner ska finansieras på ett sådant sätt att arbetet underlättas och så att personal och lokaler finns efter de behov som institutionen har för att kunna genomföra sitt arbete. Så långt som möjligt ska institutionens oberoende garanteras i finansiellt hänseende.

Parisprinciperna är inte något folkrättsligt bindande dokument men utgör ändå en brett tillämpad och allmänt accepterad standard för länders nationella MR-institutioner och har återkommande bekräftats i olika sammanhang inom FN, Europarådet och EU. Den globala alliansen för MR-institutioner (The Global Alliance of National Human Rights Institutions; GANHRI) har för närvarande 117 medlemmar.

Varje stat får välja det ramverk som är bäst lämpat för inrättande av den nationella institutionen.  

Etablerandet av det svenska MR-institutet har föregåtts av flera utredningar.[1] En av tveksamheterna har gällt om det skulle vara en egen ny myndighet eller om frågorna skulle kunna ligga under en myndighet som redan finns. En annan fråga har varit om Institutet skulle vara placerat under riksdagen eller under regeringen. De svenska myndigheter som fullgjort vissa av uppgifterna enligt Parisprinciperna – t.ex. Diskrimineringsombudsmannen (DO), Barnombudsmannen (BO), Justitieombudsmannen (JO) och Justitiekanslern (JK) – har inte ansetts uppfylla kraven för en fullvärdig MR-institution (A-status).[2] Vi har bl.a. saknat en institution med ett tillräckligt brett uppdrag och den breda sammansättning som Parisprinciperna kräver. Det svenska civilsamhället har under många år verkat för att Sverige skulle inrätta en oberoende nationell MR-institution i enlighet med Parisprinciperna. År 2015 bildades ett informellt nätverk för en sådan institution. Nätverkets syfte har varit att gemensamt driva ett påverkansarbete med budskapet att Sverige behöver en oberoende MR-institution under riksdagen. Detta nätverk har löpande bistått utredningar med synpunkter och expertis och har starkt bidragit till institutionens nuvarande form.

Institutets uppdrag

Lagregleringen

Institutets oberoende är centralt för att det ska kunna bidra till säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. En viktig del i oberoendet är att institutets uppgifter finns reglerade i lagen (2021:642) om Institutet för mänskliga rättigheter (se bilaga 1 till denna rapport). Inom ramen för dessa uppgifter bestämmer institutet självt sin organisation och den närmare inriktningen av sitt arbete. Även om institutet formellt är en myndighet under regeringen, har det således en betydligt friare roll än andra myndigheter och ska inte på samma sätt arbeta på uppdrag av regeringen eller någon annan instans.

Institutets leds av en styrelse som bl.a. beslutar om institutets organisation och strategiska inriktning. Styrelsen består av sju ledamöter samt institutets direktör. Inom styrelsen ska det finnas ledamöter med sakkunskap inom området mänskliga rättigheter och erfarenhet av kvalificerat arbete inom det civila samhället, rättsväsendet och advokatverksamhet samt forskningen och högskoleutbildningen. Styrelsen utses av regeringen och  utser i sin tur direktören. Direktören är myndighetschef och ansvarar för den löpande verksamheten på uppdrag av styrelsen.

Härutöver ska det vid institutet finnas ett rådgivande organ, som ska ge råd och stöd genom att tillföra institutet kunskaper och erfarenheter från det civila samhällets och andra aktörers arbete med mänskliga rättigheter.

Institutet ska enligt lagen främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och andra för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter. Eftersom dessa dokument omfattar många rättigheter och är relevanta inom många områden kan inte alla MR-frågor undersökas samtidigt. Det är styrelsens uppgift att besluta om övergripande prioriteringar av områden att fokusera på vid olika tidpunkter. För dessa beslut kommer bidrag och synpunkter från andra aktörer att vara viktiga.

Institutets uppgifter enligt lagen är att följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige. Det ska institutet göra genom att lämna förslag till regeringen om de åtgärder som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna, ha kontakter med internationella organisationer och även i övrigt delta i internationellt samarbete, och främja utbildning, forskning, kompetensutveckling, information och ökad medvetenhet om de mänskliga rättigheterna.

Institutet ska vidare fullgöra de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt denna artikel ska de stater som anslutit sig till konventionen ha en oberoende mekanism för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen. Enligt kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning innefattar uppgiften att övervaka bland annat att bedöma effekten av lagstiftning och policyer, ta fram indikatorer och tillhandahålla databaser med information om den praktiska implementeringen av konventionen. Sverige, som anslöt sig till konventionen 2009, lever först nu upp till detta krav. Uppmärksammandet av personer med funktionsnedsättningar är givetvis en viktig aspekt av att alla enskilda ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

Institutet får föreslå för regeringen att Sveriges folkrättsliga åtaganden utvidgas inom området mänskliga rättigheter.

Institutet ska inte pröva enskilda klagomål om kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Det hindrar givetvis inte att information från enskilda kan komma att beaktas vid institutets prioriteringar och granskningar.

Institutet ska senast den 1 april varje år lämna en rapport till regeringen om sin verksamhet och sina iakttagelser av utvecklingen inom området mänskliga rättigheter under det närmast föregående kalenderåret.

Den årliga rapporten

Som framgått ovan ska institutet senast den 1 april varje år lämna en rapport till regeringen om sin verksamhet och sina iakttagelser av utvecklingen inom området mänskliga rättigheter under det närmast föregående kalenderåret (3 § lagen om MR-institutet). Styrelsen tolkar detta som att rapporten utgör en en verksamhetsberättelse för det föregående året, med tyngdpunkt på situationen avseende de mänskliga rättigheterna i Sverige. Rapporten blir också ett sätt att nå ut med information till såväl riksdag och regering som olika aktörer i samhället i övrigt, rörande institutets bedömningar och rekommendationer rörande säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige.

Institutet inrättades den 1 januari 2022 och har således i formell mening inte bedrivit någon verksamhet under det föregående kalenderåret. Myndigheten har givetvis inte heller kunna göra några iaktagelser före årsskiftet, när det gäller utvecklingen inom området mänskliga rättigheter. Enligt styrelsens uppfattning kan det därmed inte finnas underlag för någon rapport av det slag som anges i den ovan nämnda bestämmelsen. Styrelsen bedömer dock att det kan finnas ett värde i att lämna viss samlad information om det arbete som föregått inrättandet av institutet samt förutsättningarna för verksamhetens bedrivande under de första månaderna, liksom planering och prioriteringar avseende den kommande verksamheten.  Denna första årsrapport från Institutet för mänskliga rättigheter utgör således en kortfattad redogörelse av annat slag än de rapporter som fortsättningvis kommer att lämnas i enlighet med 3 § lagen om MR-institutet.

Förberedelser inför myndighetens inrättande

Den 9 juni 2021 beslutade riksdagen om lagen om Institutet för mänskliga rättigheter.[3] Beslutet innebar att ett oberoende institut för mänskliga rättigheter kunde bildas den 1 januari 2022.

Arbetet med att inrätta myndigheten hade inletts redan den 1 april 2021 genom att regeringen då beslutade om kommittédirektiven Inrättande av ett Institut för mänskliga rättigheter.[4] Samma dag utsågs departementsrådet Anna-Karin Lindblom till särskild utredare. En närmare beskrivning av utredningens arbete finns i den slutrapport som utredningen överlämnades till regeringen den 22 december 2021.[5]

Den 28 oktober 2021 förordnade regeringen ledamöterna i styrelsen till Institutet för mänskliga rättigheter (för en presentation av styrelseledamöterna, se bilaga 3 till denna rapport). För att de tillträdande ledamöterna skulle kunna delta i föreberedelsearbetet även innan myndigheten formellt hade inrättats utsågs de den 1 november till experter i utredningnen.

Under november och december höll utredningen tre expertmöten med de tillträdande ledamöterna. Vid mötena fick de som experter möjlighet att bl.a. diskutera utredningens förslag till organisation och arbetsordning, processen för rekrytering av utredare, kommunikatörer och förvaltningsjurist samt utredningens förslag till logotyp och grafisk profil. Även processen för rekrytering av en vikarierande direktör diskuterades.

Förberedelsetiden var ytterst knapp och utöver de tre expertmötena behövde de tillträdande styrelseledamöterna hålla ett antal egna möten före årsskiftet, bl.a. för att hitta ett gemensamt synsätt i fråga om de förslag från utredningen som nämns i föregående stycke samt diskutera olika aspekter på myndighetens oberoende i förhållande till regeringen. Under november och december 2021 hölls fem sådana interna digitala möten inom den tillträdande styrelsen samt ytterligare flera möten mellan enskilda ledamöter.

Redan innan styrelsen formellt hade tillträtt enades ledamöterna om ett antal ledord som bedömdes vara av central betydelse i  institutets arbete arbete med att främja de mänskliga rättigheterna:

  • värna och säkerställa institutets oberoende
  • samverka med andra aktörer för att säkerställa institutets relevans och kunna göra verklig skillnad för människor i Sverige samt
  • genom transparens arbeta för att värna om institutets trovärdighet genom att vara öppna om vad vi gör, varför vi gör det och vem vi gör det med.

De tillträdande styrelseledamöterna var överens om att verka för att Institutet för mänskliga rättigheter ska nå sin fulla kapacitet så snabbt det går utifrån dessa ledord och de resurser som finns att tillgå. Det innebär att uppbyggnadsarbetet inte får påskyndas på bekostnad av dessa värderingar, utan att verksamheten ska växa i den takt som att institutets personella och administrativa resurser successivt medger.

Den tillträdande styrelsen behövde också identifiera tänkbara kandidater till uppdraget som vikarierande direktör för institutet samt genomföra intervjuer och enas om en slutlig kandidat. Enskilda ledamöter medverkade även i intervjuer inom ramen för rekryteringen av medarbetare som skulle anställas direkt efter årsskiftet. Vidare togs vissa förberedande kontakter med nordiska systerinstitutioner samt FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter i Genève.

Myndighetens verksamhet startar

Styrelsens arbete

Den 1 januari 2022 hölls det första styrelsesammanträde (per capsulam). Vid sammanträdet utsågs Elisabeth Rynning till styrelseordförande och Negin Tagavi till vice ordförande. Vidare anställdes Anders Kompass som vikarierande direktör. Vid mötet beslutades också om arbetsordning samt besluts- och delegationsordning.

Under institutets tre första månader har styrelsen hållit åtta styrelsemöten, varav ett tvådagarsmöte och två heldagsmöten. Mötena har bland annat handlat om planering av verksamheten och rekrytering av personal till institutet. Planeringen av verksamheten har inkluderat kontakter med civilsamhället och relevanta myndigheter samt med internationella organisationer och andra nationella MR-institutioner. Utöver det normala styrelsearbetet har ledamöterna aktivt deltagit i ett flertal olika arbetsuppgifter för institutets räkning.

Institutet har haft ett antal inledande kontakter med företrädare för myndigheter och civilsamhällesorganisationer. Bland annat har representanter för institutet träffat medarbetare vid FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter, liksom direktörerna vid MR-institutionerna i Norge och Danmark. Ett möte har också hållits med funktionsrättsorganisationerna, liksom med närverket för Sveriges kommuner och regioner.

Styrelsen har vidare beslutat om inriktningen på arbetet med utseende av det rådgivande organ som ska finnas vid institutet (se 10 § lagen om Institutet för mänskliga rättigheter) samt kontakterna med civilsamhället i övrigt. Även frågan hur institutets uppdrag som en oberoende nationell övervakningsmekanism enligt konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ska fullgöras har behandlats.

Den omständigheten att myndigheten var helt nyinrättad den 1 januari 2022 har inneburit att styrelsen har behövt finna former för det egna arbetet på ett sätt som det inte finns behov av då en myndighet är etablerad. Till detta kommer att institutet är avsett att vara mer oberoende i förhållande till regeringen än vad som är fallet med andra myndigheter, och således inom ramen för de lagstadgade uppgifterna själv bestämmer sin organisation och den närmare inriktningen av sitt arbete (se 4 § i den ovan nämnda lagen). Det har inneburit att styrelsen, i egenskap av myndighetens högsta beslutande organ, har deltagit i institutets arbete med att finna sina arbetsformer i en utsträckning som går utöver vad som kan anses vara det vanliga. Institutet har under de första månaderna haft en mycket begränsad personalstyrka (se följande avsnitt). Styrelsen har bl.a. därför också tagit del i den löpande verksamheten på ett sätt som annars inte är brukligt i myndighetsstyrelser. Ett sådant exempel är styrelsens engagemang i rekryteringen av personal till institutet.

Rekryteringar

Ett nytt institut för mänskliga rättigheter har i olika sammanhang bedömts behöva en personalstyrka på 40-60 personer.[6]

Parisprinciperna understryker dock vikten av att nationella institutioner för mänskliga rättigheter är oberoende, särskilt från regeringen. Den utredning som regeringen tillsatte för att förbereda institutets inrättande rekryterade därför endast sådan personal som krävdes för att myndigheten från start skulle kunna fungera, och uppfylla de krav som ställs på statliga myndigheter enligt lag och annan författning.

Vid inrättandet den 1 januari 2022 utgjordes institutets personal av fyra personer som anställts av utredningen vid följande funktioner: en HR-specialist, en vikarierande förvaltningsjurist, en registrator samt en it- och kontorstekniker. Utredningen hade också anställt en controller som tillträdde den 11 januari. Den 1 januari anställde styrelsen Anders Kompass som vikarierande direktör och han tillträdde samma dag. Anders Kompass beslutade den 3 januari att anställa institutets första utredare, som tillträdde den 10 januari. Den 1 mars tillträdde ytterligare en utredare med 50 procents tjänstgöring och en tredje tillträder sin anställning den 1 april. Vidare har institutet rekryterat en förvaltningsjurist som tillträdde den 1 mars och två kommunikatörer som tillträder den 1 april.

Sedan myndighetens start pågår ett omfattande rekryteringsarbete av jurister och andra utredare med kunskaper om mänskliga rättigheter. Sammantaget har cirka 350 ansökningar till dessa tjänster kommit in till institutet. Rekryteringen måste dock ske successivt, i en takt som möjliggör en ordnad uppbyggnad av organisationen. Bedömningen är att ytterligare 10–15 utredare ska kunna anställas under året, inom ramen för pågående och kommande rekryteringar. När det gäller rekryteringen av en ordinarie direktör till institutet har arbetet inletts, och målsättningen är att beslut om anställning ska kunna fattas efter sommaren.

Administration

Under myndighetens första månader har en rad administrativa funktioner byggts upp. Framför allt gäller det områdena personaladministration och ekonomi. Institutet är anslutet till Statens servicecenter när det gäller löne- och ekonomihantering, men trots detta krävs stora insatser från institutet vad gäller uppbyggnaden av en väl fungerande myndighet.

Verksamheten under 2022

En verksamhetsplan utarbetas i normalfallet under hösten före det år som planen avser. Detta har självfallet inte varit möjligt för institutet, utan arbetet med verksamhetsplanen för 2022 har fått bedrivas under årets första månader, parallellt med arbetet för att få till stånd en fungerande myndighet. Den ännu mycket begränsade personalstyrkan har givetvis påverkat förutsättningarna för att få fram underlag för prioriteringar avseende institutets operativa verksamhet. Styrelsen beslutade den 25 mars om institutets verksamhetsplan för 2022.

Institutets verksamhetsplan för 2022

Det övergripande målet för institutets verksamhet är att institutet aktivt ska främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i grundlagarna och Sveriges internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Verksamhetsmålet innebär att institutet ska vara en oberoende och ledande aktör för att främja säkerställandet av mänskliga rättigheter i Sverige. Styrelsen beslutade också om fem delmål för verksamheten. Det första delmålet avser institutets interna processer medan övriga fyra delmål avser det operativa arbetet, dvs. processerna för institutets kärnuppgifter. Nedan presenteras de fem delmålen närmare.

Ledning, styrning och administration

Det första delmålet innebär att institutet ska säkerställa en effektiv och transparent styrning och ledning av verksamheten. Institutets uppgifter inom detta delmål rör intern styrning och kontroll, HR, ekonomi, informationsförvaltning, kommunikation och internadministration. Arbetet inom delmålet innebär att rekrytera den kompetens som institutet behöver för att bedriva sin verksamhet, samt att säkerställa att det finns förutsättningar för medarbetarna att utföra uppdraget genom goda arbetsförhållanden och anställningsvillkor. Vidare innebär det också att institutet ska ta fram ett betydande antal dokument för att myndigheten ska uppfylla de krav som ställs i de lagar och andra författningar som varje myndighet har att följa. Arbetet ska också säkerställa att kärnprocesserna vid myndigheten fungerar väl, så att institutet kan uppfylla sina lagstadgade uppgifter, liksom verksamhetsmålet, om att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Detta är en grundläggande förutsättning för att de följande delmålen ska kunna uppnås på ett tillfredsställande sätt.

Under det första verksamhetsåret kommer arbetet i detta delmål främst att inriktas på:  

  • rekrytering,  
  • uppbyggnad av verksamheten. 

Analys av situationen för mänskliga rättigheter

Det andra delmålet innebär att institutet ska genomföra oberoende och kvalitetssäkrade undersökningar och analyser av situationen för mänskliga rättigheter i Sverige, i dialog med företrädare för civilsamhället och andra aktörer. Inom detta delmål ska institutet genomföra en systematisk omvärldsbevakning och tematiska undersökningar och analyser av situationen för mänskliga rättigheter i Sverige utifrån ett helhetsperspektiv. Institutet ska också genomföra undersökningar och analyser av det strategiska arbetet med mänskliga rättigheter i Sverige. En annan uppgift är att följa utvecklingen av nationell rättspraxis. Institutet ska särskilt fullgöra de uppgifter som en oberoende nationell mekanism har enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Fokus i arbetet kommer under 2022 främst vara att skapa förutsättningar för arbetet inom detta delmål i dialog med civilsamhället och andra aktörer.  

Under det första verksamhetsåret kommer arbetet inom ramen för detta delmål främst att inriktas på: 

  • inrättandet av institutets råd, 
  • dialog med civilsamhället och andra aktörer,  
  • utformning av institutets uppgifter som en oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, 
  • nationell omvärldsbevakning, 
  • enkätundersökning om vad allmänheten upplever som angelägna rättighetsområden,  
  • kartläggning av enskildas möjligheter att utkräva sina mänskliga rättigheter inom olika områden, 
  • statliga myndigheters, kommuners och regioners rättighetsbaserade arbete, 
  • följa och sprida kunskap om utvecklingen av nationell rättspraxis.

Rådgivning

Det tredje delmålet innebär att institutet utifrån undersökningar och analyser av situationen för mänskliga rättigheter i Sverige ska lämna förslag och rekommendationer till relevanta aktörer. Inom ramen för detta delmål ska institutet föra dialog med regeringen för att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige. Dialog ska även föras med statliga myndigheter, kommuner, regioner och andra relevanta aktörer. Det kan vidare bli aktuellt att hantera remisser, samt delta med experter i utredningar. Den årliga rapport som ska överlämnas till regeringen senast den 1 april varje år kommer att vara en viktig del av institutets rådgivande funktion.  I utformningen av arbetsformer och verktyg för den rådgivande funktionen kommer särskild hänsyn tas till institutets oberoende i förhållande till regeringen.

Under det första verksamhetsåret kommer arbetet inom ramenför detta delmål främst att inriktas på att: 

  • årlig rapport om de mänskliga rättigheterna i Sverige 2023
  • dialog med regering, statliga myndigheter, regioner och kommuner och andra relevanta aktörer

Främjande av kunskap om mänskliga rättigheter

Det fjärde delmålet innebär att institutet ska bidra till utveckling och spridning av kunskap om mänskliga rättigheter i samverkan med andra aktörer. I delmålet ingår att delta i och anordna utbildning och kompetensutveckling om mänskliga rättigheter. Institutet också bidra till att utveckla och sprida metoder för ett strategiskt arbete med mänskliga rättigheter i statliga myndigheter, kommuner och regioner. Institutet ska även ta fram eget utbildnings- och stödmaterial. Till det främjande uppdraget hör även att följa, främja och sprida forskning om mänskliga rättigheter. Den yttersta uppgiften inom delmålet är att öka kunskapen och medvetenheten om mänskliga rättigheter hos allmänheten.  

Under det första verksamhetsåret kommer arbetet i inom ramen för detta delmål främst att inriktas på: 

  • enkätundersökning om allmänhetens kunskap och medvetenhet om mänskliga rättigheter,  
  • dialog med andra aktörer om samverkan för att sprida kunskap om mänskliga rättigheter, 
  • samverkan med universitet och högskolor för främjande av forskning, kunskapsutveckling och utbildning på området mänskliga rättigheter, 
  • vägledning om hur mänskliga rättigheter kan beaktas i utredningsväsendet.

Institutets internationella samarbete

Det femte delmålet innebär att institutet genom internationellt samarbete ska främja säkerställandet av mänskliga rättigheter. Institutet ska informera och föra dialog med granskningsorgan inom FN och Europarådet, liksom med aktörer inom EU. Institutet ska också föra dialog med den globala alliansen av nationella institut för mänskliga rättigheter (GANHRI) och nationella institut för mänskliga rättigheter (NHRI) i andra länder. Inom delmålet ska även genomföras en internationell systematisk omvärldsbevakning, liksom bevakning och spridning av internationell rättspraxis och uttolkning av mänskliga rättigheter. 

Under det första verksamhetsåret kommer arbetet inom ramen för detta delmål främst att inriktas på: 

  • FN:s kommitté för barnets rättigheters granskning av Sverige, 
  • FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättnings granskning av Sverige, 
  • FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheters granskning av Sverige, 
  • dialog med olika aktörer bl.a. GANHRI och andra NHRI, främst i de nordiska länderna, 
  • internationell omvärldsbevakning, 
  • följa och sprida internationell rättspraxis och uttolkning av mänskliga rättigheter.

Läs verksamhetsplanen i sin helhet

Budgetfrågor

Enligt Parisprinciperna ska en MR-institution ha tillräcklig finansiering för att kunna bedriva sitt arbete effektivt och vara oberoende av regeringen. De uppskattade kostnaderna för en rimligt bemannad svensk MR-institution har i olika tidigare sammanhang uppskattats till mellan 40 och 72 miljoner kr per år, baserat på en personalstyrka på 40-60  personer.[7]

Institutets budgetanslag för 2022 uppgår till 50 miljoner kr. Beloppet bedöms mer än väl tillgodose myndighetens behov under detta första verksamhetsår. Eftersom rekryteringen av personal för myndighetens beräknade behov inte kommer att kunna slutföras under 2022 kommer ett budgetöverskott att uppstå för innevarande år. Verksamheten kan inte heller under 2023 förväntas ha uppnått full kapacitet och styrelsen beslutade därför den 24 februari att äska oförändrat anslag för 2023. När det gäller 2024 och 2025 är det svårare att överblicka verksamhetens behov, varför styrelsen beslutade basera sitt äskande på 63 respektive 66 miljoner kr, i linje med det som Utredningen för inrättandet av en institution för mänskliga rättigheter föreslagit för institutets andra och tredje verksamhetsår.  

Ersättning till institutets styrelse utgår enligt regeringens beslut med 40 000 kr per år till ordinarie ledamot, 60 000 kr till styrelsens vice ordförande och 78 000 kr till ordföranden. Beloppen ligger under genomsnittet för myndighetsstyrelser[8] och är enligt uppgift beräknade utifrån nio styrelsesammanträden per år.

Ladda ned

Rapporten finns publicerad i sin helhet på webbplatsen. Du kan också läsa årsrapporten i pdf-format genom att ladda ned den.


Ladda ned Institutets årsrapport 2022 som pdf-dokument


[1] Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter (SOU 2010:70), En utvärdering av regeringens nationella handlingsplan för mänskliga rättigheter 2006–2009 (SOU 2011:29), JO som IMR (konstitutionsutskottet, dnr. 1214–2016/17) och Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter i Sverige (Ds 2019:4).

[2] Med A-status följer bl.a. rösträtt i GANHRI, att institutionen kan delta och uttala sig vid granskningar som genomförs av FN: råd för mänskliga rättigheter samt att delta vid möten inom FN:s olika konventionsorgan.

[3] Prop. 2020/21:143, bet. 2020/21:KU33, rskr. 2020/21:356. 

[4] Dir. 2021:22.

[5] Dnr. Komm2021/00280.

[6] Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter, s.392 (SOU 2010:70), Samlat, genomtänkt och uthålligt?, s. 429 (SOU 2011:29) och Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter, s. 171 (Ds 2019:4).

[7] Ny struktur för skydd av mänskliga rättigheter, s. 392 och 469 (SOU 2010:70), Samlat, genomtänkt och uthålligt?, s. 429 (SOU 2011:29) och Förslag till en nationell institution för mänskliga rättigheter, s.171 (Ds 2019:4).

[8] Slutredovisning från Utredningen av inrättandet av ett institut för mänskliga rättigheter, s.15 (Komm2021/00280).

Datum: 2022-03-25
Diarienummer: 1.3.1-184/2022