Hindrar Europadomstolen utvisningar av kriminella som inte är svenska medborgare?

Europadomstolen för mänskliga rättigheter förbjuder inte utvisning av utlänningar som begått brott så länge staten visat att en individuell rättighetsbedömning gjorts korrekt. Det kan exempelvis gälla en person som föddes i Sverige och har ett starkt familjeliv men riskerar att dömas till utvisning. Då måste exempelvis brottets allvar och andra omständigheter vägas in för att avgöra om det är proportionerligt att inskränka i rätten till familjeliv genom utvisning.

Ett exempel på när Europadomstolen ansett att en sådan bedömning var tillräcklig, trots att personen bott länge i landet är ett mål i Danmark där en person som levt i landet i 34 år dömts till utvisning i relation till grova narkotikabrott.

Det är också viktigt att komma ihåg att migration utgör en mycket liten del av domstolens totala mål, och detta händer väldigt sällan.

De senaste tio åren har Europadomstolen hanterat över 430 000 ansökningar. Mindre än två procent av dessa har varit migrationsrelaterade. Av dessa (7387 st) har över 92 % avvisats. Endast i runt 450 ansökningar kopplat till migration har Europadomstolen funnit att det skett en kränkning av mänskliga rättigheter. Detta motsvarar ungefär en av tusen.