Vilka är de viktigaste slutsatserna i alternativrapporten?

Utifrån de möten vi har haft framträder en samstämmig bild om att läget när det gäller rasism i Sverige har försämrats sedan FN:s rasdiskrimineringskommitté senast granskade Sverige 2018:

• Det rättsliga stödet i Sverige brister vid hatbrott och diskriminering. Många vittnar om att det är svårt att få upprättelse efter att de blivit utsatta för rasism.
• Många upplever att det finns rasistiska undertoner i den politiska diskursen och i flera politiska initiativ, vilket riskerar att normalisera rasism, både på nätet och ute i samhället. Bland annat lyfts risker för etnisk profilering av polisen efter nya lagförslag och lagändringar.
• Barn och unga utsätts för rasism i skolan och rasistiska uttryck blir alltmer en del av vardagen för barn.
• Diskriminering och rasism förekommer i kontakter med skola, socialtjänst och hälso-och sjukvård. Det har en negativ påverkan på rätten till social trygghet, bostad, utbildning och hälsa.
• Flera har pekat på bristande konsultation med civilsamhället under regeringens arbete med den nuvarande handlingsplanen mot rasism och hatbrott. Många understryker och vikten av att handlingsplanen inte bara blir ett symboliskt dokument, utan ligger till grund för den politik som förs och det som kommuniceras från politiskt håll.