I rapporten skriver ni att människorättsförsvarare behöver skyddas. Vem ska göra något åt det?

När MR-försvarare arbetar för mänskliga rättigheter omges de själva av flera rättigheter i grundlagen, bland annat yttrandefriheten, föreningsfriheten och rätten till personlig integritet. De kan även luta sig mot olika lagförbud mot repressalier, hot och andra typer av angrepp på den som använder yttrandefriheten.

Det är staten som ansvarar för att dessa rättigheter fungerar i praktiken – också för människor som försvarar mänskliga rättigheter.

Därför riktar vi våra rekommendationer till Sveriges regering och riksdag. Men myndigheter, kommuner, regioner och offentliga arbetsgivare har också viktiga uppgifter. När det gäller hot och brott har Polismyndigheten och andra delar av rättsväsendet en särskilt viktig roll.

Till att börja med rekommenderar vi:

• Synliggör MR-försvarare i den nya nationella strategin för mänskliga rättigheter i Sverige.

Syftet är att MR-försvarare ska får ett tydligare och mer sammanhållet stöd på den nationella nivån och rekommendationen ska läsas tillsammans med en tidigare rekommendation från institutet, nämligen att regeringen och riksdag bör ta fram en ny nationell strategi med tillhörande handlingsplan för mänskliga rättigheter som beslutas av riksdagen och det arbetet har till vår glädje redan påbörjats eftersom Statskontoret fått ett uppdrag att utvärdera nuvarande strategi.

Därutöver har rapporten tre mer konkreta rekommendationer

• Staten bör säkerställa transparenta och förutsebara finansieringsvillkor som värnar civilsamhällets självständighet.

• Repressalier mot MR-försvarare i offentlig verksamhet behöver förebyggas och följas upp.

• Skyddet mot hot, våld och andra angrepp mot MR-försvarare behöver stärkas, bland annat genom bättre möjligheter att uppmärksamma sambandet mellan ett angrepp och en persons människorättsarbete och att se återkommande mönster.