Hemma är någon annanstans (lättläst)

Vi har intervjuat människor
som bor på särskilda boenden för äldre.
Vi har frågat dem om hur de har det
på boendet för att förstå om
de har tillgång till sina mänskliga rättigheter.

Vi har valt att titta närmare på fyra mänskliga rättigheter:

• Rätten till värdighet.
• Rätten till delaktighet och social inkludering.
• Rätten till privatliv.
• Rätten att inte diskrimineras.

Många äldre som vi har intervjuat trivs rätt så bra
och tycker att personalen på boendet är snälla.
Men vi har ändå märkt att det finns brister.

Vi har delat in bristerna i fyra områden:

• Fördomar och stereotyper om äldre personer
  gör att äldre människors problem inte tas på allvar.
  Det kallas för ålderism.
• Äldreomsorgen tar inte tillräckligt hänsyn
  till mänskliga rättigheter i sin verksamhet.
• Det finns personal och chefer som inte vet
  vad de mänskliga rättigheterna betyder.
• Det är svårt för de som bor på boendena
  att vara delaktiga, bestämma själva
  och fatta egna beslut om sina liv.

I den här sammanfattningen kan du läsa om de fyra bristerna.

Ålderism får bristerna i
äldreomsorgen att verka
normala

Äldre personer är lika olika som alla andra.
De vill träna, uppleva konst och prata politik.
Men det är vanligt att särskilda boenden för äldre
mest ser till att de får mat, är trygga och
har det rent och snyggt i sina rum och lägenheter.
Det gör att det inte räknas som ett problem
att någon har långtråkigt eller inte får komma
ut och få frisk luft.

Äldreboendena tar inte alltid reda på
vilka de boende är och vad de är intresserade av
eller tycker om.

Den statistik som Sverige samlar in
om äldre personer räcker inte heller till för att
anpassa omsorgen efter var och ens behov.

Lagar och regler för äldreomsorgen
tar inte tillräcklig hänsyn till
mänskliga rättigheter

Lagar som gäller äldre personer
som behöver hjälp i sin vardag är till exempel
socialtjänstlagen och
lagen om stöd och service (LSS).

Socialtjänstlagen nämner inte
mänskliga rättigheter tillräckligt tydligt.
Den hänvisar inte heller till de
konventioner som gäller för Sverige.
Det gör att det är svårt att ta reda på
om äldre personer får sina mänskliga rättigheter.

Principerna om mänskliga rättigheter
behöver beskrivas på ett konkret sätt
i lagar och andra riktlinjer.
Annars finns det risk att
de uppfattas på olika sätt
och att särskilda boenden för äldre
behandlar de boende olika.

Låg kunskap om mänskliga
rättigheter och vad de betyder
i äldreomsorgen

För att en person ska kunna kräva
att få sina mänskliga rättigheter
måste personen känna till dem.

Personal i äldreomsorgen måste också
känna till de mänskliga rättigheter
som äldre personer har rätt till.

Våra intervjuer visade att många
inte kände till så mycket om mänskliga rättigheter.

Det gällde både personal, chefer och
äldre personer på särskilda boenden.

Äldre görs inte tillräckligt
delaktiga

De flesta särskilda boenden för äldre
som vi har besökt erbjuder oftast bara gruppaktiviteter.
Sådana aktiviteter kan skapa gemenskap.
Men det är också viktigt för äldre personer
att ha egna aktiviteter som de själva väljer.
Att bara erbjuda gruppaktiviteter
bryter mot funktonsrättskonventionen.

Våra rekommendationer till
regeringen och kommunerna

Efter vår undersökning har vi tagit fram rekommendationer till regeringen, till exempel:

• Arbeta för att minska ålderismen.
  Gör ålderismen synlig så att det går att
  arbeta bort både orsakerna och konsekvenserna.
• Se till att äldre personer själva kan vara med
  och utveckla och förändra äldreomsorgen.
  Sätt de äldre personerna i centrum för utvecklingen
  och låt dem bidra med sina erfarenheter.
• Se till att lagar och regler är i linje
  med de krav som gäller för Sverige om mänskliga rättigheter.

Vi har också tagit fram rekommendationer till Sveriges kommuner:

• Arbeta tillsammans för att ta fram arbetsmetoder som
  ger äldre personer deras mänskliga rättigheter.
• Stärk äldre personers möjligheter att påverka äldreomsorgen.