Att leva i väntan: Mänskliga rättigheter på mottagnings- och återvändandecenter

Rapporten visar på allvarliga brister i de boendes tillgång till sina mänskliga rättigheter. I intervjuerna framträder en vardag präglad av otrygghet, brist på privatliv och otillräckliga möjligheter att tillgodose en tillfredsställande levnadsstandard.

Genom intervjuer med boende på olika mottagnings- och återvändandecenter i Sverige, samt genom observationer vid två center, har Institutet för mänskliga rättigheter undersökt hur de mänskliga rättigheterna tillgodoses för personer som bor där. De flesta av de intervjuade är föräldrar som bor tillsammans med sina barn. Några exempel från rapporten:

• Barn är särskilt utsatta, och deras rätt till trygghet, lek, vila och utveckling säkerställs inte i denna boendemiljö.

• Bristande tillgänglighet och otillräckliga anpassningar skapar hinder för personer med funktionsnedsättning att utöva sin rätt till självständighet, delaktighet och tillfredsställande levnadsstandard.

• Tillgången till utbildning och hälso- och sjukvård säkerställs inte på ett tillfredsställande sätt för de som bor på centren, vilket innebär att centrala ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter inte fullt ut tillgodoses i praktiken.

• Det saknas tillgängliga och tydliga klagomålsmekanismer. Flera boende beskriver osäkerhet kring sina rättigheter samt en rädsla för negativa konsekvenser vid klagomål. Sammantaget försvårar detta möjligheten att utkräva sina rättigheter på ett effektivt sätt.

I rapporten ger Institutet för mänskliga rättigheter också rekommendationer för att det ska kunna bli bättre. Rekommendationerna är riktade till riksdag och regering samt Migrationsverket.

Frågor och svar