På språklig grund

Institutet för mänskliga rättigheter (institutet) yttrar sig över betänkandet På språklig grund: Betänkande av utredningen om införande av grundläggande svenska och översyn av modersmålsundervisningen (2025:9). Yttrandet sker inom ramen för institutets uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i våra grundlagar och för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter. Institutet har även en särskild roll som oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen).

Synpunkter på förslaget

Institutet för mänskliga rättigheter välkomnar utredningen om införande av grundläggande svenska och översyn av modersmålsundervisningen och har inga invändningar mot förslagen som presenteras.

Del 1 – Svenska som andraspråk

Utredningen föreslår flera åtgärder med syfte att förstärka ämnet svenska som andraspråk. Kvalitativ utbildning i svenska som andraspråk är en grundläggande. förutsättning för att individer som inte har svenska som modersmål ska kunna tillgodogöra sig rätten till utbildning[1], information, arbete och samhällsdeltagande Utan tillgång till undervisning i svenska riskerar dessa personer att systematiskt utestängas, vilket strider mot principerna om jämlikhet och icke-diskriminering enligt flera internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna.

Del 2 - Modersmålsundervisning

I del 2 av betänkandet föreslår utredningen en rad åtgärder för att öka kvalitén och likvärdigheten i modersmålsundervisningen samt utökade möjligheter till studiehandledning på modersmålet. De menar också att syftet med modersmålsundervisningen bör renodlas till att fokusera på kunskapsutveckling i det egna språket. Dessa åtgärder understöds av de mänskliga rättigheterna. Enligt artikel 27 i FN:s konventionen om de medborgerliga och politiska rättigheterna bör personer som tillhör etniska, religiösa eller språkliga minoriteter[2] ges möjligheten att åtnjuta och utveckla sin kultur och sitt språk.[3] Artikel 4.3 i FN:s deklaration om rättigheter för personer som tillhör nationella eller etniska, religiösa och språkliga minoriteter, går längre och betonar att stater aktivt bör vidta åtgärder för att säkerställa att personer som tillhör minoriteter får adekvata möjligheter att lära sig sitt modersmål eller få undervisning på sitt modersmål. Detta innebär inte bara tolerans utan aktivt stöd för minoritetsspråk.

FN:s särskilda rapportör för minoritetsfrågor har framhållit att tillgång till meningsfull modersmålsundervisning är avgörande för att upprätthålla kulturell identitet, förhindra språklig utarmning och säkerställa barns rätt till utbildning på lika villkor.[4]

För de nationella minoriteterna: romer, judar, tornedalingar, kväner och lantalaiset, finlandssvenskar samt urfolket samerna finns ett starkare skydd för rätten till språk genom Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter samt den Europeiska stadgan om landsdels- eller minoritetsspråk. I sin granskning av Sverige under 2024 rekommenderade Europarådet Sverige att öka antalet undervisningstimmar på minoritetsspråk, tillhandahålla ytterligare ekonomiskt stöd för rekrytering och utbildning av lärare som talar minoritetsspråk samt stärka minoritetsspråkslärares yrkesmässiga status. De menade också att inkludering av modersmålsundervisning inom den obligatoriska undervisningen under ordinarie skoltid bör övervägas. Sverige rekommenderades även att överväga att införa språk som diskrimineringsgrund i diskrimineringslagen.[5]

Ärendets handläggning

Detta remissvar har beslutats av direktör Fredrik Malmberg och föredragits av utredaren Abigail Booth. I den slutliga beredningen har även ställföreträdande direktör Charlotte Palmstierna deltagit.

Charlotte Palmstierna, ställföreträdande direktör