Socialstyrelsens författningsförslag och konsekvensutredningar om bostad med särskild service enligt LSS

Sammanfattning

Institutet välkomnar att det tas initiativ som berör skyldigheterna att motverka tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt rätten till kroppslig och personlig integritet som en del av rätten till respekt för privatlivet.

Vidare understryker institutet behovet av att analysera och åtgärda fler aspekter av frågan om avinstitutionalisering utifrån FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) och FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättnings (FN:s funktionsrättskommitté) olika uttalanden som tar upp fler frågor än samlokalisering av vissa verksamheter, antalet boende i bostäder med särskild service och utformning av bostäderna så hemliknande som möjligt.

Synpunkter på delar av förslagen av konsekvensutredningarna

Institutet delar uppfattningen om att flera av de problem som identifierats av Socialstyrelsen i det remitterade underlaget är angelägna att komma till rätta med.

Socialstyrelsen har i likhet med institutet uppmärksammat behovet av att agera mot att det förekommer olagligt tvång och begränsningar inom bostäder med särskild service utifrån rapporter från Inspektionen för vård och omsorg. Det rör statens skyldigheter att säkerställa grundläggande rättigheter som rätten att inte utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt rätten till kroppslig och personlig integritet som en del av rätten till respekt för privatlivet. Att som föreslås reglera en skyldighet för föreståndaren att upprätta en polisanmälan om vissa brott kan vara ett steg i rätt riktning även om mycket mer behöver göras.

Vidare är samlokalisering av LSS-verksamheter inklusive bostäder med särskild service och dagliga verksamheter något som riskerar att öka isolering av personer med funktionsnedsättning från samhällets gemenskap och försvåra personers möjlighet att leva som andra.[1] Regeringen har även uppmärksammat den senare problematiken i ett uppdrag till Myndigheten för vård- och omsorgsanalys i regleringsbrevet för 2025 med utgångspunkt i FN:s funktionsrättskommittés rekommendation om en strategi för avinstitutionalisering. I sin redovisning som publicerades i början av juni 2026 återges av Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att det finns olika syn på särskilda bostäder för personer med funktionsnedsättning.[2] Redovisningen konstaterar att funktionsrättskonventionens artikel 19 reglerar att personer med funktionsnedsättning inte får hänvisas till särskilda boendeformer, samt att i Sverige och de övriga nordiska länderna brukar bostäder med särskild service för vuxna, till exempel gruppbostäder, inte ses som institutioner.

Institutet finner det positivt att de remitterade konsekvensutredningarna från Socialstyrelsen beaktat FN:s funktionsrättskommittés rekommendationer till Sverige från 2024 (CRPD/C/SWE/CO/2-3) om en strategi med relevanta politiska program för bland annat förhindrande av återinstitutionalisering av personer med funktionsnedsättning.[3] Rekommendationerna till Sverige och andra dokument om att motverka institutionalisering och att säkerställa avinstitutionalisering sträcker sig däremot betydligt längre än så som det är återgivet i det remitterade underlaget. Därför vill institutet påminna om viktiga element utifrån funktionsrättskonventionen och olika dokument från FN:s funktionsrättskommitté som bör informera det vidare arbete för att säkerställa självbestämmande och inkludering i samhällsgemenskapen för personer med olika funktionsnedsättningar inklusive personer med intellektuell funktionsnedsättning och autism.

Särskilt viktig blir funktionsrättskonventionens artikel 19 som ålägger staterna att vidta åtgärder för att personer med funktionsnedsättning ska ha en jämlik rätt som andra att välja var och med vem de bor samt inte vara hänvisade till särskilda boendeformer. Rättigheterna kretsar kring självbestämmande och jämlikt deltagande och inkludering i samhällsgemenskapen med mångfald som grund.

I FN:s funktionsrättskommittés allmänna kommentar nr 5 anges vissa kännetecken för institutionella lösningar som ska avvecklas.[4] De omfattar bland annat:

• tvång att dela assistenter med andra
• avsaknad av, eller begränsat, inflytande över vem som assisterar
• brist på kontroll över beslut i vardagen
• brist på möjlighet att välja vem man vill leva med
• oflexibla rutiner som inte tar hänsyn till personlig vilja eller personliga preferenser
• paternalistiska synsätt i tillhandahållandet av tjänster

Det anges vidare under rubriken “Utmärkande drag för institutionsvård som strider mot funktionsrättskonventionen” i den allmänna kommentaren att “[e]n otillåten institution är en plats där det bor ett oproportionerligt stort antal personer med funktionsnedsättning. De boende har placerats där på grund av sin funktionsnedsättning och behov av vård och omsorg. Institutionen ligger avskild från samhällsgemenskapen, och de boende måste underkasta sig rigida förhållningsregler och rutiner som inte tar hänsyn till personlig vilja och personliga preferenser. De är övervakade under större delen av dygnet och har ett begränsat utbud av fritidsaktiviteter att välja mellan.”[5]

Vidare anges i kommitténs kompletterande riktlinjer att avsaknad av ett eller flera institutionella element inte kan användas för att karaktärisera lösningar som möter kraven på självbestämmande och inkludering i samhällsgemenskapen; ett par sådana element är när personer med funktionsnedsättning har delade assistenter eller när samma utförare slår samman boende med stödtjänster.[6]

I Myndigheten för vård- och omsorgsanalys kartläggning framställs hur gruppbostäder organiseras och hur det kan vara att leva i en gruppbostad. Bland annat framkommer beskrivningar som att bostaden är en plats där finns personal som stöd och där andra människor också har sin bostad, vilket skiljer sig från hur de flesta andra människor lever sina liv. Vidare beskrivs att de som intervjuats inte alltid har möjlighet att utforska vad de vill göra, vem de vill träffa och hur de vill leva. Det beskrivs även att det kan finnas svårigheter med att få stöd till egna, självvalda aktiviteter eftersom det inte finns tillräckligt med personal som kan vara med som stöd. Många kommuner beviljar inte ledsagning eller kontaktperson alls eller med begränsningar när insatsen bostad med särskild service är beviljad med hänvisning till att personalen på boendet ska uppfylla det behovet.[7] Institutet har kännedom via vittnesmål om att det förekommer situationer där personer med funktionsnedsättning som ansöker om olika stöd nekas exempelvis personlig assistans, kontaktperson eller ledsagning och i stället erbjuds möjlighet att söka om bostad med särskild service, boendestöd eller hemtjänst.[8]

Danmarks gruppboenden beskrivs i vissa avseenden på liknande sätt som svenska gruppbostäder med mindre individuella lägenheter i anslutning till gemensamhetsutrymmen och kontorsutrymmen för personal och personal knuten till boendena.[9] FNs funktionsrättskommitté rekommenderade Danmark 2024 att vidta åtgärder för att stänga existerande institutionsliknande boenden, inklusive gruppbostäder.[10]

Avinstitutionalisering i en större bemärkelse kräver ett större arbete för att säkerställa att de som lämnar institutioner inkluderas i stödsystem och inte hamnar i exempelvis hemlöshet, beroende av anhöriga eller exkludering genom otillgängliga allmänna- eller funktionshinderrelaterade system. Det faller sig naturligt att Socialstyrelsen i detta arbete inte kan åtgärda allt som skulle behöva hända för att säkerställa en fullständig avinstitutionalisering och föreslå åtgärder som möter funktionsrättskonventionens krav på åtgärder för att säkerställa rätten till ett självbestämt liv och inkludering i samhällsgemenskapen för personer med funktionsnedsättning enligt funktionsrättskonventionen.

Däremot uppmanar institutet Socialstyrelsen att komplettera konsekvensbedömningarna med bredare perspektiv på avinstitutionalisering bortom samlokalisering och antalet personer som bor i bostäder med särskild service. Vidare skulle det exempelvis kunna övervägas om innehållet i servicen (förslagen till föreskrifter 4 kap. 4 § gällande vuxna och 4 kap. 5 § gällande barn och ungdomar) skulle skrivas om för att förflytta fokus från omvårdnad till stöd för självbestämmande och inkludering i samhällsgemenskapen. Det skulle kunna bredda insatsens innehåll och syfte från att bland annat upprätthålla sociala kontakter och bryta isolering till att även ge den enskilde bättre stöd för att utveckla och bredda sina kontaktnät och intressen mer i linje med målet om att enskilde ska få möjlighet att leva som andra enligt 5 § LSS.

Ett vanligt förekommande problem med hur gruppbostäder är konstruerade är bristen på stöd till den enskilde att ta sig ut i samhällsgemenskapen med stöd. Därmed är en central fråga hur det kan regleras så att det ska finnas tillräckligt med personal och annat stöd för att tillgodose varje enskilds behov av bortom de definierade områdena omvårdnad, trygghet och säkerhet dygnet runt samt fritids- och kulturaktiviteter så att den enskildes självbestämmande och inkludering i samhällsgemenskapen säkerställs. De kriterier som anläggs av funktionsrättskommittén om organisering av stöd gällande vem, vad, var, när och hur servicen utförs i allmän kommentar nr. 5 för att bättre möta rätten till självbestämmande i olika situationer och inkludering i samhällsgemenskapen för den enskilde bör övervägas i den fortsatta beredningen.

Slutligen vill institutet kommentera att de definitioner av omvårdnad, gruppbostad och servicebostad inte fångar in de kvalitativa aspekter som präglar insatsernas innehåll i tillräcklig grad utifrån lagen, förarbetena och praktiken för att vara rättvisande, vilket vi hoppas tas med i den fortsatta beredningen.

Ärendets handläggning

Detta remissvar har beslutats av direktören Fredrik Malmberg och föredragits av utredaren Ola Linder. I den slutliga beredningen har tillförordnad chef för enheten utredning och analys Charlotte Palmstierna och utredaren Emma Melander Borg deltagit.

Fredrik Malmberg, direktör