Amicus curiae-yttrande till Högsta förvaltningsdomstolen i mål nr 152524

1. Institutet för mänskliga rättigheter (institutet) inkommer med amicus curiae-yttrande (amicus-yttrande) till Högsta förvaltningsdomstolen i mål nr 1525-24. Syftet med amicus-yttrandet är att utan partsintresse belysa betydelsen av Sveriges internationella åtaganden genom FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (funktionsrättskonventionen) och FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) för målet.

2. I yttrandet ges efter en exekutiv sammanfattning först en översikt över användningen av amicus-yttranden. Därefter följer en beskrivning av institutets mandat och skälen till att institutet lämnar detta amicusyttrande. Slutligen ger institutet sin bedömning av hur konventionerna bör användas i en fördragskonform tolkning av den i målet aktuella lagstiftningen.

Executiv sammanfattning

3. Detta amicus-yttrande inges inom ramen för institutets uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige och att skydda rättigheterna i funktionsrättskonventionen. Syftet med amicus-yttrandet i detta mål är att som oberoende nationellt institut för mänskliga rättigheter belysa de mänskliga rättigheternas betydelse i det aktuella och principiellt viktiga målet.

4. Institutet bedömer att:

• Domstolar och andra aktörer har en skyldighet att tolka nationella bestämmelser utifrån Sveriges internationella åtaganden (fördragskonform tolkning). Tolkningen ska ske utifrån konventionerna som helhet, allmänna kommentarer från internationella granskningsorgan och andra relevanta rättskällor.
• Funktionsrättskonventionen och barnkonventionen innehåller snarlika krav på att staterna säkerställer system för att personer med funktionsnedsättning, inklusive barn, ska få förutsättningar till självbestämmande över sin livsstil och inkludering i samhällsgemenskapen.
• Sveriges internationella förpliktelser ger stöd för att i målet tillämpa 8 § andra stycket 1 utifrån ordalydelsen; undantaget om att inte bevilja bostadsanpassningsbidrag enligt 8 § första stycket 4 ska därför inte tillämpas i det aktuella målet.

Amicus-yttranden syftar till att ge råd till domstolen

5. Amicus curiae översätts med "vän till domstolen". Amicus-yttranden är uttalanden som juridiska och sakkunniga organisationer eller forskare gör i domstolsförfaranden för att stödja domstolen i dess beslutsprocess. De som avger yttrandena är varken parter i målet eller på en parts sida.

6. Amicus-yttranden har en stark ställning sedan lång tid tillbaka framför allt i common-law systemet, men även inom andra rättstraditioner. Amicus-yttranden har också en stark ställning i internationell rätt som rör grundläggande rättighetsfrågor, t.ex. i Europadomstolen. Europadomstolen erkänner uttryckligen i artikel 36.2 i Europakonventionen “ingripande av tredje part". Vissa av FN:s expertkommittéer har också utvecklat en praxis att ta hänsyn till information och uttalanden från icke-statliga organisationer och nationella institutioner för mänskliga rättigheter i klagomålsprocesser, även om de inte är klagande eller svarande i saken.

7. Amicus-yttranden förekommer oftast i mål i högsta instans. I ett sådant fall kan domstolen tillåta en person, grupp eller annan relevant aktör som inte är part i målet att ge råd till domstolen. Amicus-yttranden är ett viktigt redskap för någon som inte är part, men besitter särskilda sakkunskaper, att belysa frågor och konsekvenser av ett beslut utanför parternas intressen. Det gäller inte minst i konstitutionella frågor och andra frågor av principiell karaktär som påverkar hela samhället.

8. I Tyskland använder sig den federala författningsdomstolen särskilt av amicus-yttranden och uppmanar experter, t.ex. yrkesorganisationer, icke-statliga organisationer eller det tyska institutet för mänskliga rättigheter (GIHR), att inkomma med yttranden. Det är dock enbart konstitutionsdomstolen i Tyskland som har procedurer för detta och som är formellt öppen för amicus-yttranden. I andra sammanhang har GIHR kontaktat domare för att informera om att de kommer att ge råd i ett specifikt fall. GIHR kan således inge amicus-yttranden både på begäran av domstolen och på eget initiativ. Även andra lägre domstolar i Tyskland har börjat godta amicus-yttranden.[1]

9. Migrationsöverdomstolen tog emot ett amicus-yttrande från United Nations High Commissioner for Refugees (UNHCR) [2] och refererade det i MIG 2021:14. Yttrandet lämnades av UNHCR inom ramen för sitt övervakande ansvar över uttolkningen av Genèvekonventionen. Ett liknande yttrande [3] lämnades och referat gjordes i MIG 2018:7, vilket verkar vara det första yttrandet som lämnats av UNHCR till svensk domstol. HD har accepterat ett amicus-yttrande från institutet, se nedan p. 17.

Institutet har ett brett mandat och kan avge amicus-yttranden till domstolar

10. Institutet har i uppgift att främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige, med utgångspunkt i regeringsformen, tryckfrihetsförordningen, yttrandefrihetsgrundlagen, Europakonventionen, EU-stadgan och andra för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser inom området mänskliga rättigheter. Institutet har en särskild roll som oberoende nationell mekanism enligt artikel 33.2 i funktionsrättskonventionen. [4] Institutets mandat framgår huvudsakligen av lagen (2021:642) om Institutet för mänskliga rättigheter, FN:s principer för nationella institutioner för mänskliga rättigheter (de så kallade Parisprinciperna)
[5] och artikel 33.2 i funktionsrättskonventionen.

11. Institutets roll som nationell mekanism enligt artikel 33.2 i funktionsrättskonventionen innebär att institutet ska främja, skydda och övervaka funktionsrättskonventionen i Sverige. FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (FN:s funktionsrättskommitté) har förtydligat vad uppdraget betyder. Amicus-yttranden anses vara ett verktyg för nationella institutioner för mänskliga rättigheter i genomförandet av sitt uppdrag att skydda rättigheterna enligt funktionsrättskonventionen. [6]

12. Enligt Parisprinciperna ska nationella institutioner för mänskliga rättigheter bland annat lämna yttranden, rekommendationer, förslag och rapporter till regeringen, parlamentet eller något annat behörigt organ i alla frågor som rör främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna. Detta ska göras i rådgivningssyfte på begäran av de berörda myndigheterna eller genom att utöva sin befogenhet att behandla ett ärende utan hänskjutning från en högre instans. De ska även verka för och säkerställa harmonisering av nationell lagstiftning, föreskrifter och praxis med internationella åtaganden om mänskliga rättigheter som staten är part till och se till att de tillämpas effektivt. [7]

13. Global Alliance of National Human Rights Institutions (GANHRI) [8] anger bland annat att de nationella institutionerna för mänskliga rättigheter bör prioritera sitt samarbete med rättsväsendet samtidigt som rättsväsendets oberoende respekteras. GANHRI anger som ett exempel att de nationella institutionerna för mänskliga rättigheter kan bidra genom att avge amicus-yttranden för att stödja domstolarnas arbete med att praxis är i harmoni med statens internationella åtaganden om mänskliga rättigheter.
[9]

14. Flera nationella institutioner för mänskliga rättigheter i bland annat Tyskland, Argentina, Danmark och Norge har ingett amicus-yttranden till sina respektive nationella domstolar. Vidare har det europeiska nätverket för nationella institutioner för mänskliga rättigheter (ENNHRI) i samarbete med nationella institutioner ingett amicus-yttranden till Europadomstolen. [10] En grupp av nationella institutioner för mänskliga rättigheter har i flera fall [11] lämnat in amicus-yttranden gällande bland annat funktionsrättskonventionen som godtagits av Europadomstolen.

15. Inför bildandet av institutet har frågan om amicus-yttranden i viss mån behandlats i förarbetena. I promemorian Ds 2019:412 bedömde utredaren att i den svenska rättsordningen saknas en uttrycklig möjlighet till amicus-yttranden och att det skulle innebära en nyordning om denna möjlighet infördes. Utredaren ansåg att regeringen borde låta utreda frågan, lämpligen i samband med en översyn av rättegångsbalken. Remissinstanserna ställde sig positiva till förslaget men förslaget behandlades inte vidare i propositionen. [13] I propositionen anges dock att ett brett uppdrag utifrån Parisprinciperna ger institutionen förutsättningar att bedriva sin verksamhet effektivt och vara en pådrivande kraft i arbetet med mänskliga rättigheter.[14]

16. Enligt 4 § lagen om Institutet för mänskliga rättigheter bestämmer institutet självt inom ramen för sina uppgifter sin organisation och den närmare inriktningen av sitt arbete. Institutet bedömer att institutets mandat omfattar möjligheten att inge ett amicus-yttrande, även om en uttrycklig reglering av institutets möjligheter att lämna amicus-yttranden skulle kunna tydliggöra institutets roll och mandat i detta hänseende.

17. Högsta domstolen har i mål nr Ö 7177-23 tillåtit institutets amicus-yttrande med motiveringen:
”Institutet för mänskliga rättigheter ska enligt lag främja säkerställandet av de mänskliga rättigheterna i Sverige med utgångspunkt i bl.a. svensk grundlag och för Sverige folkrättsligt bindande förpliktelser. Institutets yttrande innehåller beskrivningar av och synpunkter på rättsliga frågor som väcks i målet. Innehållet rör sådana frågor som Högsta domstolen självmant skulle kunna inhämta upplysningar om. Institutet för mänskliga rättigheter tillåts mot denna bakgrund att yttra sig i målet.”

18. Sammantaget konstaterar institutet att dess mandat innefattar möjligheten att inge amicus-yttranden.

Institutet belyser mänskliga rättigheter i målet

19. Institutet är medvetet om de begränsningar som finns om bevisföring och partsställning i förvaltningsprocesslagen (1971:291; härefter FPL). Institutet anser dock att ett amicus-yttrande inte ska ses som bevisning i formell mening utan, med respekt för domstolarnas oberoende och principen jura novit curia, som ett underlag som kan tjäna rättsskipningen och bidra till samhällsnyttan.

20. I mål som handlar om huruvida staten lever upp till sina åtaganden om mänskliga rättigheter och där statens intressen ställs mot enskildas kan det vara viktigt med ett amicus-yttrande från en oberoende aktör med ett specifikt uppdrag, som bidrag till rättstillämpningen. Institutet är av uppfattningen att mål som handlar om skärningspunkten mellan rättigheter för personer med funktionsnedsättning och barnets rättigheter är av en mer komplex natur och att ett yttrande därmed kan tjäna både rättsskipningen och bidra till samhällsnyttan.

21. Konventioner som Sverige har ratificerat har betydelse vid tolkningen av svensk rätt, och därigenom för rättstillämpningen, eftersom domstolar och andra myndigheter är skyldiga att så långt det är möjligt tolka interna rättsregler i enlighet med internationella åtaganden, ofta kallat fördragskonform tolkning. Genom fördragskonform tolkning bör således rättigheter i en konvention som Sverige tillträtt få rättslig betydelse, oavsett om Sverige har införlivat den i svensk rätt genom transformering eller inkorporering eller inte.[15] Barnkonventionens ställning som lag behöver dock beaktas i sammanhanget.

22. Boverket och Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) har inkommit med yttranden till Högsta förvaltningsdomstolen i det nu aktuella målet. De har båda anfört att bostadsanpassningsbidraget ska utgå enligt nu gällande lag (2018:222) om bostadsanpassningsbidrag. Boverket hänvisar bland annat till att barnsituationen omfattas av den generella hänvisningen i propositionen om att personer med funktionsnedsättning inte ska gå miste om rätten till bostadsanpassningsbidrag av en anledning som vederbörande inte själv rår över.[16] Något människorättsperspektiv, utifrån funktionsrättskonventionen eller barnkonventionen, har däremot inte anförts av vare sig Boverket eller SKR. Det är institutets mening att prövningen i det aktuella målet bör utgå från en fördragskonform tolkning av lagen om bostadsanpassningsbidrag utifrån funktionsrättskonventionen och barnkonventionen.

Sveriges internationella förpliktelser ger stöd för att 8 § andra stycket 1 i målet bör tillämpas utifrån ordalydelsen

23. Institutet anser att lagen om bostadsanpassningsbidrag måste tolkas och tillämpas i ljuset av funktionsrättskonventionen och barnkonventionen. Institutet anser vidare att Sveriges förpliktelser enligt funktionsrättskonventionen och barnkonventionen stöder att ordalydelsen i lagen om bostadsanpassning tillämpas utan undantag i det aktuella målet.

24. För att visa hur institutet har nått denna slutsats beskrivs nedan relevanta bestämmelser och principer i funktionsrättskonventionen och barnkonventionen som anknyter till bostadsanpassningsbidragets syfte. Därefter följer en del om fördragskonform tolkning som metod för att säkerställa att rättstillämpningen så långt som möjligt överensstämmer med Sveriges internationella åtaganden. Slutligen görs en analys av rättsläget och betydelsen av konventionerna för det aktuella målet.

Funktionsrättskonventionen – självbestämmande och inkludering i samhällsgemenskapen

25. Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning antogs av FN den 13 december 2006. Sverige ratificerade konventionen den 15 december 2008. Konventionen trädde därefter i kraft den 14 januari 2009. Sverige är således juridiskt bundet av konventionen sedan 2009.

26. Flera artiklar i funktionsrättskonventionen aktualiseras på olika sätt av syftet med bostadsanpassningsbidrag och rättstillämpningen i det aktuella målet. I funktionsrättskonventionens inledning (c) bekräftar staterna att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är universella, odelbara och inbördes beroende av och relaterade till varandra. Det innebär att konventionen ska ses som en helhet och att de allmänna och specifika skyldigheter som framgår av olika artiklar samspelar och är mer komplexa än vad som framgår av en artikel läst isolerat.

27. Bostadsanpassningsbidrag bidrar till att motverka att personer med funktionsnedsättning inte kan välja var och med vem de bor. De kan minska riskerna för att en person hamnar i institutionella boendeformer och förlora valmöjligheter, kontroll och självbestämmande. Bidraget främjar även ekonomisk jämlikhet genom att ersätta merkostnader till följd av behov som har samband med personens funktionsnedsättning. Institutet önskar i sammanhanget särskilt belysa några artiklar i funktionsrättskonventionen.

28. Artikel 19 berör rätten att välja var och med vem man bor. Frågor om att enskilda inte hänvisas till särskilda boendeformer är centrala. Rimligt tillmötesgående och specifika åtgärder för jämlikhet stadgas i artikel 5 och ska tillämpas på boendefrågor. Statens skyldigheter att motverka ekonomisk otrygghet och ojämlikhet berörs i artiklarna 5 och 28. Rätten till privat- och familjeliv regleras i artiklarna 22–23. Rättigheter för barn med funktionsnedsättning finns särskilt i artikel 7.

29. FN:s funktionsrättskommitté17 har uttryckt att program och ekonomiskt stöd för ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen [18] måste täcka kostnader som är funktionshindersrelaterade. Kommittén understryker även att det är viktigt att tillgång till bostad inte villkoras med krav på minskad autonomi och minskat oberoende för personer med funktionsnedsättning. Konventionsstaterna måste vidta medvetna och omedelbara åtgärder för att omfördela finansiering till att förverkliga rätten för personer med funktionsnedsättning till ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen. I kommitténs allmänna kommentar nr. 5 p. 92 anges vidare: “[a]tt personer med funktionsnedsättning själva betalar kostnader relaterade till funktionsnedsättning ska anses strida mot konventionen.”

Barnkonventionen – barnets bästa

30. Barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling den 20 november 1989. Konventionen trädde för Sveriges del i kraft den 2 september 1990. Sverige är således juridiskt bundet av konventionen sedan 1990. Barnkonventionen blev dessutom svensk lag den 1 januari 2020 genom lag (2018:1197) om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

31. Inkorporeringen av barnkonventionen innebär ett förtydligande av att domstolar och rättstillämpare på alla nivåer ska beakta de rättigheter som följer av barnkonventionen vid avvägningar och bedömningar som görs i beslutsprocesser i mål och ärenden som rör barn.[19] I propositionen framhölls, i linje med FN:s barnrättskommittés uttalanden, vikten av att barnkonventionen beaktas som en integrerad helhet, inte bara artikel för artikel, så att de mänskliga rättigheternas ömsesidiga beroende och odelbarhet respekteras.[20]

32. En av grundprinciperna i barnkonventionen är artikel 3.1 om barnets bästa. FN:s barnrättskommitté understryker i sin allmänna kommentar nr 14 om barnets rätt att i första hand få beaktat vad som bedöms vara barnets bästa, att principen om barnets bästa består av tre delar: en materiell rättighet, en rättslig tolkningsprincip och ett tillvägagångssätt i beslutsprocesser.[21]

33. Kommittén har utvecklat att barnets bästa som en materiell rättighet betyder rätten att få barnets bästa bedömt och i första hand beaktat när olika intressen vägs mot varandra i beslut som gäller barnet, samt garantin att denna rättighet alltid tillämpas när ett beslut ska fattas som rör ett enskilt barn, en grupp identifierade eller oidentifierade barn, eller barn i allmänhet. Artikel 3.1 skapar en reell skyldighet för staterna; den är direkt tillämplig och kan åberopas i domstol.

34. Barnets bästa som en grundläggande rättslig tolkningsprincip betyder att om en rättsregel är öppen för fler än en tolkning ska den tolkning som mest verkningsfullt tillgodoser barnets bästa ha företräde.

35. Barnets bästa som ett tillvägagångssätt betyder att när ett enskilt barn, en identifierad grupp av barn eller barn i allmänhet kommer att påverkas av ett beslut, måste beslutsprocessen innehålla en utvärdering av eventuella positiva eller negativa konsekvenser för barnet eller barnen i fråga. Bedömning och fastställande av barnets bästa kräver ett rättssäkert förfarande. Dessutom måste beslutsmotiveringen visa att uttrycklig hänsyn har tagits till barnets bästa. Det betyder att konventionsstaterna ska förklara hur man har tagit hänsyn till barnets bästa i beslutet, det vill säga vad som har ansetts vara för barnets bästa, vilka kriterier detta grundas på, samt hur barnets intressen har vägts mot andra hänsynstaganden vare sig dessa handlar om övergripande policyfrågor eller enskilda fall.[22]

36. Flera artiklar i barnkonventionen aktualiseras på olika sätt av syftet med bostadsanpassningsbidrag och rättstillämpningen i aktuellt mål. I det aktuella målet är det framför allt artikel 23 om rättigheter för barn med funktionsnedsättning samt principen om barnets bästa i artikel 3.1 i barnkonventionen som har störst relevans. Även enligt artikel 7 i funktionsrättskonventionen framgår att barnets bästa ska beaktas i första hand vid alla åtgärder som rör barnet.

37. Ett barn med funktionsnedsättning har rätt att åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället enligt barnkonventionens artikel 23. Hänsyn ska tas till att ett barn med funktionsnedsättning har särskilda behov. Det stöd som ges till barnet ska vara kostnadsfritt när så är möjligt. Stödet ska syfta till att säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får utbildning, hälso- och sjukvård, rehabilitering och habilitering, förberedelse för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, inklusive dess kulturella och andliga utveckling.
38. FN:s barnrättskommitté har uttalat att stöd enligt artikel 23 inbegriper materiellt stöd i form av särskild ersättning och förbrukningsmaterial samt nödvändig utrustning, som specialmöbler och förflyttningshjälpmedel som anses nödvändiga för att barnet med funktionsnedsättning ska kunna leva med en värdig och självständig livsstil och till fullo inkluderas i familjen och samhällsgemenskapen.[23]

Fördragskonform tolkning ska användas i målet

39. Sveriges konventionsåtaganden om enskildas mänskliga rättigheter måste beaktas vid tillämpning av svensk lagstiftning. Enligt principen om fördragskonform tolkning är domstolar och andra myndigheter skyldiga att så långt det är möjligt tolka svenska interna rättsregler på ett sådant sätt att de blir förenliga med Sveriges internationella åtaganden. Principen om fördragskonform tolkning gäller vid all rättstillämpning, både för domstolar och statliga och kommunala förvaltningsmyndigheter.[24]

40. Vid en fördragskonform tolkning utgör vägledning från granskningskommittéerna, i detta fall uttalanden från funktionsrättskommittén och barnrättskommittén, ett viktigt stöd. Kommittéerna har i uppgift att granska konventionsstaterna i fråga om genomförandet av skyldigheterna enligt konventionen och ta fram vägledningar till staterna om hur de ska genomföra konventionerna. Uttalandena är förvisso inte juridiskt bindande för konventionsstaterna, men kan utgöra ett viktigt stöd och ge vägledning vid tolkning och tillämpning av konventionerna samt bidrar till en dynamisk tolkning.[25]

41. Institutet vill påminna domstolen om att principen om fördragskonform tolkning gäller både funktionsrättskonventionen, som inte har inkorporerats i svensk lagstiftning, och barnkonventionen, som har inkorporerats. Inkorporeringen av barnkonventionen innebär dock att bestämmelserna i konventionen även kan bli direkt tillämpliga i domstol. Som framgår i det följande har barnkonventionens krav beaktats genom fördragskonform tolkning även före inkorporeringen. Tydliga prejudikat som tolkar svenska rättsregler fördragskonformt kan bidra till att minska eventuella avstånd mellan konventionernas innehåll och svensk rätt.

42. Högsta domstolen (HD) har i ett flertal mål bedömt hur nationella rättsregler ska tolkas och tillämpas utifrån barnets bästa. I NJA 2013 s. 1241, som handlade om utmätning av en bostad, tog HD hänsyn till barnets bästa och artikel 8 i Europakonventionen (rätt till respekt för sitt hem). HD uttalade att barnkonventionen ska tillämpas i den intresseavvägning som 4 kap. 3 § utsökningsbalken föreskriver. Domstolen tillämpade således barnets bästa i proportionalitetsprövningen genom en fördragskonform tolkning av barnkonventionen i förhållande till utsökningsbalken. Liknande resonemang tillämpades av HD i NJA 2021 s. 1065 som avgjordes efter att barnkonventionen inkorporerats genom lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter. I NJA 2019 s. 504 ”Det kaliforniska surrogatarrangemanget” erkändes en amerikansk dom i Sverige för att tillgodose barnets bästa och rätten till respekt för privatlivet enligt artikel 8 i Europakonventionen. I NJA 2020 s. 761 uttalade HD att artikel 3 har en självständig betydelse i alla beslut som rör barn eller grupper av barn.

Analys: Den internationella rätten ska vägleda tillämpningen av lagen om bostadsanpassningsbidrag

43. Funktionsrättskonventionen innehåller bland annat krav på att säkerställa att personer med funktionsnedsättning kan leva ett självbestämt liv i samhällsgemenskapen på jämlik grund som andra. Det innefattar rätten att välja med vem och var man bor. Funktionsrättskommittén har förtydligat att skyldigheterna innefattar att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte själva ska behöva betala kostnader relaterade till funktionshinder. Det främjar rätten till självbestämmande, inkludering i samhällsgemenskapen och ekonomisk jämlikhet för personer med funktionsnedsättning.

Barnkonventionen innehåller bland annat krav på att säkerställa rättigheter för barn med funktionsnedsättning samt principen om barnets bästa. Den innehåller även en rätt till en värdig och självständig livsstil samt att till fullo inkluderas i familjen och samhällsgemenskapen för barn med funktionsnedsättning.

45. Funktionsrättskonventionen och barnkonventionen innehåller snarlika krav på att staterna säkerställer system för att personer med funktionsnedsättning, inklusive barn, ska få förutsättningar till självbestämmande över sin livsstil och inkludering i samhällsgemenskapen. De förstärker var för sig och tillsammans förståelsen för de mänskliga rättigheternas innehåll och statens skyldigheter. Både funktionsrättskonventionen och barnkonventionen innehåller även bestämmelser om barnets bästa. Såväl FN:s barnrättskommitté som HD har förtydligat hur barnets bästa ska tillämpas. Artikel 3.1 är som materiell rättighet direkt tillämplig och har en självständig betydelse i alla beslut som rör barn eller grupper av barn.

46. Domstolar och andra aktörer har en skyldighet att tolka nationella bestämmelser utifrån Sveriges internationella åtaganden. Tolkningen ska ske utifrån konventionerna som helhet, folkrättsliga källor och tolkningsprinciper samt relevanta allmänna kommentarer från FN:s granskningskommittéer.[26] Genom en sådan fördragskonform tolkning säkerställs att statens samlade internationella åtaganden får genomslag i rättstillämpningen och att den enskilde får en rättighetsgrundad prövning.

47. Institutet anser att det i det aktuella målet ska göras en fördragskonform tolkning utifrån båda konventionernas innehåll med vägledning från granskningskommittéernas allmänna kommentarer. Även om ordalydelsen av 8 § andra stycket 1 lagen om bostadsanpassningsbidrag inte tycks medge något större tolkningsutrymme kan en fördragskonform tolkning som metod säkerställa att det inte av andra skäl görs avsteg från Sveriges internationella åtaganden inom området mänskliga rättigheter. Enligt institutets bedömning leder en fördragskonform tolkning till slutsatsen att ordalydelsen av den aktuella bestämmelsen inte kan frångås utan att det står i strid med Sveriges internationella åtaganden inom området mänskliga rättigheter som berörs i målet.

Ärendet och dess beredning

Detta amicus-yttrande har beslutats av institutets styrelse. Ärendet har föredragits av juristerna Anna Rosenmüller Nordlander och Ola Linder. I den slutliga beredningen har även juristen Azalea Safaei, ställföreträdande direktören Charlotte Palmstierna och enhetschefen Eva Glückman deltagit.