FN-dagen för äldre personer: behovet av starkare rättighetsskydd växer

I dag, den 1 oktober, uppmärksammas FN:s internationella dag för äldre personer. Trots att äldre utgör en växande del av befolkningen synliggörs deras perspektiv inte i tillräcklig utsträckning – varken i politiken, media eller i omsorgen. Samtidigt har ett viktigt internationellt arbete påbörjats för att ta fram ett förslag till en äldrekonvention för att stärka äldres mänskliga rättigheter.

Äldre personers mänskliga rättigheter är i grunden desamma som för alla vuxna, men i praktiken uppstår flera särskilda hinder:

• social och digital exkludering
• brister i rätten till hälsa
• ålderism och stereotypa föreställningar
• begränsningar i självbestämmande och delaktighet

I vår rapport ”Hemma är någon annanstans” visar vi att äldre ofta beskrivs utifrån de mest grundläggande behoven – mat, hygien och trygghet. Men människor är mer än så. Delaktighet, gemenskap, fysisk aktivitet och meningsfullhet är lika viktiga för äldre som för yngre. När dessa behov osynliggörs reduceras äldre människor till passiva mottagare av omsorg, i stället för individer med mänskliga rättigheter.

Behov av ett mer samlat skydd

På det internationella planet är skyddet för äldre personers rättigheter fortfarande splittrat. Det befintliga människorättsramverket saknar ett helhetsperspektiv på äldres situation, vilket gör att deras rättigheter inte alltid beaktas systematiskt.

Ett steg i riktning mot förändring togs i april i år, när FN:s människorättsråd antog resolution 58/13. Genom resolutionen inrättades en arbetsgrupp med uppdrag att ta fram förslag till en äldrekonvention. En sådan konvention skulle kunna samla och tydliggöra staters skyldigheter, och därmed ge ett starkare rättighetsskydd för äldre både i Sverige och globalt.

Sverige kan och bör ta en ledande roll

För att arbetet med en äldrekonvention ska lyckas krävs bred delaktighet – från stater, experter, civilsamhälle och äldre själva. Sverige har tidigare spelat en viktig roll i framtagandet av barnkonventionen och funktionsrättskonventionen, men har hittills intagit en mer försiktig hållning i frågan om en äldrekonvention.

Vi har uppmanat regeringen att engagera sig mer aktivt i processen. I sitt svar menade Socialdepartementet att det främsta problemet är bristande genomförande av befintliga regelverk, snarare än avsaknaden av en ny konvention. Samtidigt framhåller flera aktörer att en konvention skulle vara ett viktigt verktyg för att tydliggöra och stärka äldres rättigheter.

Frågan om en äldrekonvention är därmed inte bara juridisk utan också symbolisk. Ett nytt ramverk skulle markera att mänskliga rättigheter gäller hela livet och bidra till att äldres röster och erfarenheter får större utrymme i samhällsutvecklingen.