När hatet normaliseras - rasismens konsekvenser för enskilda och statens skyldigheter
Rasistiskt motiverade hatbrott är den vanligaste kategorin av hatbrott i Sverige. När rasism får fäste i det offentliga samtalet och hatbrott sällan leder till lagföring påverkas människors faktiska möjlighet att utöva sina rättigheter på lika villkor.
Här har vi samlat centrala iakttagelser, siffror och citat från kapitel 5 i Årsrapport 2026. Kapitlet utgår från vår rapport till FN:s rasdiskrimineringskommitté (CERD) som bygger på dialoger och träffar vi har haft med olika grupper som upplever rasism och rasdiskriminering. Texterna kan användas fritt med källhänvisning.
Problem och risker som rapporten identifierar
- Rasistisk retorik etableras i det offentliga samtalet och blir en del av vardagsspråket.
- Rasism normaliseras vilket riskerar att begränsa människors faktiska möjlighet att utöva sina fri- och rättigheter.
- Barn och unga är särskilt utsatta i skolan och i digitala miljöer där rasistiskt språkbruk blir allt vanligare.
- Rasistiskt motiverade hatbrott står för hälften av alla anmälda hatbrott i Sverige.
- Hatbrott anmäls sällan och få leder till lagföring.
- Polis och domstolar identifierar och utreder inte alltid rasistiska motiv.
- Bristande tillit till polis och rättsväsende gör att färre anmäler. Det försvårar rätten till upprättelse.
Rekommendationer till regering och riksdag
Institutet för mänskliga rättigheter rekommenderar riksdag och regering att:
- Stärka arbetet mot hatbrott inom hela rättsväsendet och utveckla polisens förebyggande och tillitsskapande insatser.
- Vidta omedelbara åtgärder för att motverka och ta avstånd från rasistisk hatpropaganda och främlingsfientliga uttalanden.
- Säkerställa att jämlikhetsdata kan samlas in och användas på ett rättighetsbaserat sätt.
Några siffror om hatbrott
50 procent av alla anmälda hatbrott har rasistiska eller främlingsfientliga motiv.
16 procent av alla anmälda hatbrott har afrofobiska motiv (vanligaste specificerade motivet).
Endast 5 procent av anmälda hatbrott som registrerades 2022 och handlades fram till maj 2025 har klarats upp.
Nästan hälften av ärendena lades ned innan eller efter inledd utredning.
Röster från rättighetsbärare
”Online-hatet är extremt. Diskursen sprids online och barn spenderar mycket tid online.”
”Rättsligt stöd när rasism och hatbrott sker är mycket viktigt. Många äldre har svåra erfarenheter av sina kontakter med polisen.”
”Klimatet har försämrats mycket de senaste åren … det finns en förskjutning i hur politiker och media formulerar sig.”
Många berättar att de döljer religiösa eller kulturella attribut i vardagen för att undvika att bli måltavlor för hat och trakasserier
Rättigheter som kränks
Rasistisk hatpropaganda och hatbrott påverkar en rad grundläggande mänskliga rättigheter. Sverige är folkrättsligt bundet av FN:s rasdiskrimineringskonvention sedan 1971 och har en skyldighet att förebygga, förhindra och utreda rasdiskriminering.
I Årsrapportens kapitel 5 lyfter vi särskilt följande rättigheter och skyldigheter:
Skydd mot rasdiskriminering
Enligt FN:s rasdiskrimineringskonvention får ingen utsättas för skillnad, inskränkning eller begränsning av sina rättigheter på grund av ras, hudfärg, härkomst eller etniskt ursprung.
Staten har en skyldighet att aktivt motverka diskriminering och säkerställa att lagstiftning och myndighetsutövning inte bidrar till ojämlik behandling.
När rasistiska uttryck och strukturer påverkar människors tillgång till skola, arbete, vård eller rättsväsende riskerar detta skydd att försvagas.
Skyldigheten att motverka rasistisk hatpropaganda
Artikel 4 i rasdiskrimineringskonventionen kräver att stater:
- Straffbelägger spridning av idéer om rasöverlägsenhet eller rashat
- Förbjuder organisationer och propaganda som främjar rasdiskriminering
- Säkerställer att offentliga myndigheter inte uppmuntrar eller tolererar rasism
Skyldigheten innebär att staten inte kan vara passiv. Åtgärder ska vara effektiva och proportionerliga, och ta hänsyn till yttrandefriheten samtidigt som skyddet mot rasism säkerställs.
Rätten till rättslig prövning och upprättelse
Enligt artikel 6 i konventionen ska den som utsätts för rasdiskriminering ha möjlighet att få sin sak prövad och få upprättelse.
Det innebär rätt till:
- En effektiv och rättssäker prövning
- Rättvis och tillfredsställande ersättning
- Faktisk upprättelse
Om hatbrott inte utreds eller lagförs i tillräcklig utsträckning riskerar denna rätt att försvagas.
Rätten till likabehandling och mänsklig värdighet
Rasistisk hatpropaganda hotar inte bara enskilda individer, utan också principen om alla människors lika värde.
När människor avstår från att bära religiösa symboler, delta i samhällsdebatten eller göra anspråk på sina rättigheter av rädsla för hat och trakasserier påverkas deras faktiska möjlighet att utöva sina fri- och rättigheter.
Skyddet mot rasistisk hatpropaganda är därför en förutsättning för att alla ska kunna utöva sin yttrandefrihet, religionsfrihet och rätt till delaktighet i samhället.
FN:s rekommendationer till Sverige (2025)
Vid granskningen 2025 lyfter FN:s rasdiskrimineringskommitté särskilt följande områden som regeringen behöver åtgärda:
- Brister i arbetet med att förebygga, utreda och lagföra hatbrott
- Låg anmälningsbenägenhet och bristande tillit till rättsväsendet
- Normalisering av rasistiska uttalanden i det offentliga samtalet
- Brister i statistik och uppföljning
- Behovet av att involvera civilsamhället i större utsträckning i arbetet med handlingsplaner.
Kommittén rekommenderade bland annat att Sverige stärker genomförandet av lagstiftningen, ökar tillgången till rättvisa och tydligt tar avstånd från rasistiska yttringar i det offentliga rummet.
Skriv ut