Konsekvenser för barn när möjlighet till spårbyte försvinner

Den 1 april 2025 trädde nya bestämmelser i utlänningslagen i kraft som avskaffar möjligheten till spårbyte. Lagändringen har redan fått konsekvenser i enskilda ärenden, särskilt för barn till föräldrar som har uppehållstillstånd på grund av spårbyte. I denna artikel förklarar vi vilka lagändringar som gjorts och hur de påverkar barns rättigheter

Vad innebär det att spårbyte har avskaffats?

Tidigare kunde en person som fått avslag på sin asylansökan, men som arbetat i Sverige under asyltiden, ansöka om och få arbetstillstånd utan att lämna landet. Genom lagändringen togs möjligheten till detta spårbyte bort. Efter ändringen måste den som vill söka arbetstillstånd följa huvudregeln i utlänningslagen och ansöka från utlandet.

När spårbytet togs bort försvann också möjligheten för anhöriga att få uppehållstillstånd på den grunden. Lagändringarna trädde i kraft utan övergångsbestämmelser.

Vilka konsekvenser får denna ändring för barn?

En direkt effekt av lagändringen är att barn som föds i Sverige inte kan beviljas uppehållstillstånd på grund av en förälders tidigare spårbytestillstånd. Det kan leda till situationer där ett barn får ett utvisningsbeslut trots att övriga familjemedlemmar har uppehållstillstånd.

I det betänkande som låg till grund för lagändringen[1] gjordes ingen barnkonsekvensanalys. Migrationsverket framhöll i sitt remissvar att konsekvenserna för barn inte analyserats och att det finns risk för ökad otrygghet och oförutsägbara uppbrott för migrerande familjer. Varken Institutet för mänskliga rättigheter, Barnombudsmannen eller barnrättsorganisationer inom civilsamhället anmodades att yttra sig i remissförfarandet.

Men kan inte barn få uppehållstillstånd på grund av ömmande omständigheter?

Sedan den 1 december 2023 gäller samma höga krav för barn som för vuxna. För att få uppehållstillstånd krävs nu synnerligen ömmande omständigheter även för barn. Tidigare räckte det med lägre krav för barn. Den möjligheten är borta och reglerna har blivit strängare.

Institutet för mänskliga rättigheter har kritiserat förändringen och sagt nej till förslaget. Vi menar att de nya reglerna kan göra det svårare för barn i utsatta situationer att få uppehållstillstånd och att barnets bästa inte ha vägts in, vilket barnkonventionen kräver.

Vad innebär egentligen barnets bästa i migrationsärenden?

Principen om barnets bästa infördes i utlänningslagen redan 1997. FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) blev svensk lag den 1 januari 2020. Att barnkonventionen blev lag innebar ett förtydligande om att svenska bestämmelser ska tolkas i ljuset av konventionen och att den är direkt tillämplig. Barnets bästa är en sådan artikel som är direkt tillämplig i domstol och hos andra rättstillämpare.

Artikel 3.1 i barnkonventionen slår fast att vid alla beslut som rör barn ska i första hand beaktas vad som bedöms vara barnets bästa. Bestämmelsen har enligt förarbeten och praxis en självständig betydelse och kan åberopas direkt i domstol. Högsta domstolen har uttalat att artikeln har självständig betydelse i alla beslut som rör barn eller grupper av barn.

Barnkonventionen kan även fylla ut annan lagstiftning när uttryckliga regler saknas.

Hur bedöms barnets rätt till familjeliv?

Artikel 9 i barnkonventionen handlar om barns skydd mot att skiljas från sina föräldrar. Ett barn får bara skiljas från sina föräldrar när det är nödvändigt för barnets bästa. En sådan bedömning ska vara individuell och utgå från barnets faktiska situation.

Rätten till privat- och familjeliv skyddas även i artikel 8 i Europakonventionen. Europadomstolen har slagit fast att det är ett ingrepp i denna rättighet att utvisa en person som har rätt att vistas i landet.

Ett sådant intrång kan endast godtas om det har stöd i lag, har ett godtagbart syfte och är proportionerligt. Därför måste myndigheter göra en noggrann bedömning i varje enskilt fall, där samtliga relevanta omständigheter vägs in.

Samtidigt har Europadomstolen klargjort att konventionen inte innebär en generell skyldighet för stater att acceptera migranters val av bosättningsland. Däremot måste staten i varje ärende säkerställa en rättvis balans mellan individens rätt till familjeliv och statens intresse av att upprätthålla en reglerad invandring. När barn berörs ska deras bästa ges särskild och självständig betydelse i denna avvägning.

Hur kan lagstiftaren säkerställa att barns bästa faktiskt styr besluten?

Institutet för mänskliga rättigheter har flera gånger betonat att nya lagar alltid ska föregås av en analys av hur barn påverkas. Det innebär att i förväg utreda vilka konsekvenser en lag kan få för barn. I de ärenden som nu diskuteras i media, exempelvis om avskaffandet av spårbyte, blir det tydligt vad som händer när en sådan analys saknas. Otydliga undantag och hårdare krav på ömmande omständigheter har förvärrat situationen. Det tydliggör hur viktigt det är att principen om barnets bästa faktiskt bör få styra beslut i praktiken.

Samtidigt pågår flera parallella och överlappande utredningar inom migrationsområdet. Det gör det svårt att få en helhetsbild. Vi menar därför att de sammanlagda konsekvenserna av dessa förslag behöver analyseras tydligare. Flertalet utredningar brister i analysen av de människorättsliga konsekvenserna, inte minst när det gäller att barns rättigheter verkligen respekteras i alla beslut som påverkar deras liv.